Året som gått

2012 har sannerligen varit ett händelserikt år! Jag är oerhört tacksam för det jag har varit med om (och får vara med om). Tacksam även över sådant som varit smärtsamt, för det har fått mig att växa! Den största förändringen består nog i att jag numera tänker och känner med hjärtat istället för med hjärnan, en svindlande och berusande känsla! Jag är också tacksam för mötet med mannen jag aldrig träffat, men som hade en viktig del i det hela!

Jag önskar att jag på det nya året skall skriva lite mindre här inne på bloggen, men det är bara en önskan inget nyårslöfte, för så pass bra känner jag mig själv i alla fall...

Jag önskar alla Ett nytt ljust år!

Lucas tocando el piano!

För första gången i sitt liv! :)

Smakar det..

så kostar det! Ja bor man så här, med bedårande vyer får man troligtvis betala för det vintertid med snöskottning och annat. Men stora gudinna, hjälp mig, ta mig härifrån!, jag står inte ut med mera kyla eller snö!
Tänkte jag skulle baka lite till eftermiddagens besök men när jag satte mig i bilen för att åka till affären var bilen stendöd igen! Då hade jag tur att en kille kom förbi och erbjöd sin hjälp. Och ser man det så, så var det riktigt upplyftande för killens bror ringde under tiden och då sa killen - jag ska bara hjälpa en tjej och få igång bilen och så kommer jag sedan!
Jag menar, han kunde ha sagt att han skulle hjälpa en kvinna... en tant.. eller något annat, så då var tjej mycket bättre :)
Efter att jag hade handlat och satte mig i bilen så vägrade den...starta... men hade tur och fick hjälp igen. Efter detta konstaterade jag att jag måste nog blidka bilen med en riktig långtur.. Vissa skulle säkert ge sin högra arm för att få sig en tur till Vålådalen i det vackra vädret, men inte jag, jag ville bara ha batterierna ordentligt laddade!
Nu står en cheesecake i ugnen och en plåt med ost- och olivtoppar väntar på sin tur. Jo jag gillar att baka i alla fall..

Inga kommentarer.. men tack för den!

Dessa män...

Vilken trevlig kväll jag och dottern fick häromkvällen! Stämningen var varm, hjärtlig och intim och det var lite Aristocat-känsla över det hela när bandet spelade. Lite genant förstås, när dom talade om att det fanns två svenskor i publiken, så att blickarna föll på oss.. "En egen sång fick du också", sa gitarristen till mig efteråt. Efter spelningen satte sig bandet ner vid vårt bord och jag och sångaren, som även spelar munspel och gitarr i bandet, började prata om olika musikgrupper och dess musik. När han nämnde ett band jag faktiskt aldrig hört talas om blev han riktigt chockad och upprörd. "Ja men det är ju som att du inte skulle känna till något om fotboll och inte veta vem Maradona är!", sa han.

Hjälp, tänkte jag, skämtar han eller??? Det finns nog inget som jag är så totalt ointresserad av, som av fotboll! Fråga mig sen inte var det kom ifrån.., men ur min mun hoppade
"..eller Pele!" och förvånade mig själv :o
"Just precis", sa killen imponerat, som förstås pratade norska (det gör inte jag, men jag förstår det mesta, kanske tur eftersom dottern börjar prata det mer och mer) och blev betydligt nöjdare.

Vad är det med män och sport egentligen, och i synnerhet med män och fotboll??

Men kvällen blev som sagt väldigt lyckad med massor av härlig musik! Jag avslutade den dock tidigare än dom andra och hoppade på en buss som förde mig hem till den lånade bädden, genom Trondheims gator.

Trio Vreeswijk, Tormod till vänster på bas, Sturla på munspel och gömd till höger, gitarristen Rune!

PS! Jag har tjuvstartat med spanskan och skrivit en hälsning till "svärsonen" på Facebook. Men jag fuskade och använde mig av ett översättningsverktyg :o Det fungerade och han svarade tillbaka på svenska! Fast i morgon när han kommer hem hit, tror jag att jag håller mig till engelskan..

Julafton

Jag är överväldigad... Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Tidigt på morgonen fick jag ett sms om att det stod en julgåva utanför min dörr. Och mycket riktigt, där låg snäckor, sand och en kakaotvål från Mexico!! Lite senare ringde det på dörren och då fick jag en ask praliner och en flaska champagne!! Ännu senare ringde det åter igen på dörren och då stod yngsta dotterns kompis där med "Årepraliner" från både henne och dottern!! Så nu ligger jag här, helt självvalt, och njuter i min ensamhet och dricker champagne och äter mängder av choklad som jag älskar! Kanske tar jag mig också ett julbad lite senare med kakaotvålen... Himmel, vad snäll jag måtte ha varit ; )

Bla bla bla

Ja ibland så fryser allt, till och med antennen på bilen!
Men jag fick hjälp och nu är bilen igång igen med fulladdat batteri efter flera veckors inaktivitet i kraftig kyla! Det är en stund kvar innan tåget till Norge går (som jag ska med) och jag sitter och funderar på små och stora frågor. Varför är det till exempel accepterat att vara konditor, silversmed eller florist, men inte konstnär? Konstnärer ses ofta som udda och håller på med tidsspillande sysselsättning.. jag menar, dom andra yrkena är ju också för estetik och goms skull (vad jag vet) och en bakelse sätter sig dessutom runt midjan!
Konst kan få människor att tänka till, starta debatter och skapa förändring och säkert håller också det konstnärliga skapandet många borta från sjukvården..  Som sagt, världen skulle vara mycket grå och trist om inga färger eller former fanns!

Jag funderar även på... om jag skulle ge ett nyårslöfte i år, vilket jag aldrig gjort tidigare! Yngsta dotterns pojkvän har spanska som modersmål men talar också engelska men det gör däremot inte hans mamma, och det verkar som att vi kommer att få mer förbindelse i framtiden :o, så jag kanske borde lära mig lite (önskar att det hade varit italienska...). Men nu är det dags för mig att gå. Det blir bara en snabbvisit till Trondheim, jag har en leverans till mellandottern och så ska vi ju på konsert ikväll!

PS! Imorgon är dagen en minut längre!

Carpe Diem

Det är en fantastisk dag att få vara med om idag, sedan dröjer det 26 000 år innan chansen kommer tillbaka, att kunna se planeten Venus (Morning Star) stå i samma förhållande, position till solen!
Venus upp 07.19 ned 13.19
Solen upp 09.40 ned 14.19

Vintersolstånd

uppe med Venus,

hälsade Solen

Det är inte lätt..

Håller på och försöker rensa ut lite saker här hemma. I morse kom jag på att yxan jag fått en gång kan jag nog göra mig av med nu, men bara ett par timmar senare så behövde jag den för att dela en liten vedklabb! Kände mig primitiv som satt och gjorde arbetet på köksgolvet och det är nog inte att rekommendera.

Hon som inte ville bli en trumma
kommer att ryka på fredag!

Oskrivna blad

Funderar på om jag kan ha varit bokbindare i något tidigare liv eftersom jag är så förtjust i böcker, papper och pennor. Fick för mig för ett tag sen att jag skulle göra en liten låda jag behövde till att transportera en sak i, så jag plockade fram en gammal kartong, (som jag skar till i 6 delar) en tygbit och lite trälim. Vad vore förresten livet utan trälim och silvertejp? Ganska enkelt och utan att behöva tänka nämnvärt, så var asken sammanfogad :o Sedan fattades bara ett par hål och ett band att knyta ihop den med.

För några år sedan hade jag en period då jag band in skrivböcker på löpande band . Bara en är kvar då dom andra försvann till döttrar och en svägerska. Om nu inte sonen säger att den här boken rätteligen är hans...

Lite häftigt egentligen, vad man kan göra med en bit kartong,
lite papper och ett gammalt lakan!

PS! Till min lista över yrken som jag också kanske kunde ha valt faller skulptör... och numera även kotknackare :) Vilket har sin egen historia som jag tyvärr inte kan berätta om : ( eftersom vi, ett litet gäng betedde oss högst olagligt, men personen blev i alla fall bra i sin rygg!!
Den blinde leder den..
Och på tal om olaglighet så hoppas jag att ingen såg mig kvällen jag smög mig ut som en tjuv om natten för ett tag sedan, utrustad med ficklampa och såg! Nej, det kan jag heller inte berätta om, men jag skulle i alla fall inte såga ner någon julgran!

Hjärtevärmare

Det har funnits perioder i mitt liv (x4) när jag inte har fått promenera eller visa mig tillsammans med något av barnen. Helst skulle jag hålla mig 10-15 meter bakom eller ännu hellre, inte alls vara med! (Som ensamstående mamma har jag varit ganska sträng tycker barnen, men det var tvunget för att få allt att fungera, men jag har också alltid respekterat mina barn när det gäller deras personliga integritet!) Jag kommer ihåg "men-oj-då" upplevelsen när det förändrades, speciellt vad gäller sonen. En Valborgsmässoafton skulle han uppträda tillsammans med sitt band och jag blev ditbjuden :o Av hänsyn, jag menar man får inte tumma för mycket på nyvunnet förtroende, så ställde jag mig längst bak i folksamlingen tillsammans med hans systrar. Jag kommer ihåg hur ungdomarna stod framför utomhusscenen och vajade i takt till musiken med sina tändare i mörkret.
Vid ett annat tillfälle stod sonen och hans kompis på stora scenen på Liseberg och tog emot ett pris ur Wallenbergs fond av Raoul Wallenbergs syster. Dom hade vunnit en musiktävling hos radiokanalen NRJ med en låt som dom båda hade skrivit text och gjort musiken till. På cd:n som trycktes upp står det "Första exet till mamma" :)
Mellandottern har nu nyligen frågat mig om jag vill komma över till Trondheim strax före jul och gå på en konsert tillsammans med henne. Hennes kompisar i gruppen Trio Vreeswijk ska uppträda på Ila Brainnstation. Det var länge sedan jag fick börja visa mig tillsammans ute med henne, men det är ändå glädjande!

Raoul Wallenberg

Igår :)

Har du bakat lussekatter mamma?
Mm, ja det gjorde jag ju för ett tag sedan!
Jo, jag funderade på om jag skulle komma hem och hälsa på en stund...

Idag

Från kosmos till kaos

Det är inte bara vi människor
som har problem här på jorden... 

Requiescat In Pace
Ravi Shankar

~*~

Turbulens

Problem, problem, kaos, kanske, eventuellt..
Ibland blir det bara för mycket!
Det började redan när jag skulle åka iväg, då tåget jag skulle åka med spårade ur och ett flertal personer skadades. Jag tycker synd om dom som råkade ut för olyckan, men tack, tack du store, för att jag inte fanns med en gång till! Det blev osäkert om det överhuvud taget skulle bli någon resa och om jag nu skulle våga. Inte förrän på eftermiddagen när tågbolaget hörde av sig, fick jag reda på att dom hade ordnat annat ressätt.
Telefonen ringde mycket under dagen och någon tyckte att jag borde stanna hemma, men jag tog tjuren vid hornen och reste iväg i alla fall!
30 mil genom vinternatt och kyla med olika färdmedel tills jag äntligen kunde kliva på ett annat tåg med liggvagn. Snö och kyla följde mig till Göteborg och med 10 minusgrader på västkusten blir allt kaos! En spårvagn spårade ur, internet slutade fungera en dag och när jag en annan dag hoppade på en spårvagn för att åka och titta på en utställning var det riktigt stora trafikproblem. Strömmen hade gått i Göteborgs city så där kunde ingen spårvagn passera, men eventuellt, sa dom i högtalarna, skulle vi kanske nå Grönsakstorget..  eventuellt!
Nu är det bara ett par dagar kvar tills jag åker hem igen, men jag har i alla fall fått andats storstadsluft, träffat barnen med familjer och sett det kära havet!

Galet vackert!

Fick mejl idag med ljudfiler från Tommy Adolfsson som är Sveriges enda snäckblåsare!!!
Himmel, det är så gudomligt vackert att det gör ont!
"The heart of a nightbird"..
Vill du också lyssna, kan du göra det genom att gå in på
Tommy Adolfsson på MySpace

Nu och då!

Idag är det 5 års jubileum! Så här skrev jag kvällen före första advent år 2007 om en julstake!

"Hade varken fått upp någon adventsljusstake eller något annat pynt och det hade snöat så mycket att jag var tvungen att gå ut och sopa snön av bilen.
Då såg jag den, i ensamt majestät, Adventsstaken!
Den stod där helt naturligt utanför huset och liksom lyste upp vägen för mig. Precis vad jag behövde! 
Hälsningar Sonja 
PS! Bilden kan uppfattas som snuskig så för säkerhets skull scrolla, bilden finns längre ner på den här sidan."

Nej, jag hade inte format den med hjälp av snö! Jag var ute dagen efter och fotade den i dagsljus och då såg den lite mera "taggig" ut. Idag är bilden av den tidigare lilla tallen en helt annan, då den har vuxit med hela 2 meter på 5 år!

Nu

och då!

Idag

Det började med att jag skulle göra ett färgtest till en "skulptur" så jag blandade lacker i färgerna brunt, mässing och guld för jag ville försöka få fram en bronze-färg. Idag såg jag att det blivit bakgrunden till mina cirklar :o Jag tänker inte gå in närmare på vad "mina cirklar" är, men jag har flera, flera gånger försökt att räkna hur många dom är (när dom snurrar åt olika håll) och idag lossnade det äntligen! Fast det var inte helt lätt för mig att rita vilken cirkel som skulle vara framför den andra och så vidare...

Lack och tusch

Har lyssnat till gamla favoriter (förutom det sedvanliga).

* Mumford and Sons "Little Lion Man" & "The Cave"

* U2 "Stuck in a moment" 

* David Bowies "Sorrow" (Finns det något som kan låta sexigare än en saxofon?)

Äventyrslysten?

Fick ett roligt foto tillsänt mig appropå Hell i inlägget "Motsatser 2". Men, vad har han där att göra? Studiebesök på Hells Grill?

HELL GODS EXPEDITION

Tusen tack för bilden! : )

Jag njuter

av "fotoårstiden" som är nu
med det mjuka ljuset

Tekniskt fel!

Det går inte bra för dig just nu, sa någon i kön.
- Nej, jag skulle inte vilja påstå det!

Vara efter vara som skulle slås in i kassan fanns inte registrerad eller så var det något annat fel, så den som stod efter mig i kön hade alldeles rätt. Och när det äntligen blev dags att betala så gick inte det heller utan då blev det, Tekniskt fel!
Provade igen, och igen, och igen.

Pip, pip, pip!

Det är någon slags störning, sa jag.

Kvinnan bakom mig kom fram och tog Visa-kortet ur min hand, stoppade in det i betalapparaten och då fungerade det. 

Resten av dagen var ändå helt ljuvlig då jag ägnade mig åt jordnära saker som att bland annat att göra en god matpaj till musiken av Nina Simone.
Men när jag behövde komplettera med några saker som jag hade glömt och var till affären igen så upprepades förstås "Tekniskt fel" och en ny person fick hoppa in och sköta betalningen. Nu tänker jag inte handla mera den här veckan!

Sömnlös

Vad gör man när man inte kan sova? Jag var i alla fall ute för en liten stund sedan och försökte rita med månens hjälp. Bilden är suddig för att det snöar lite lätt, men det ser ganska kul ut i alla fall! Jag hoppas verkligen att ingen var vaken och såg mig för det såg nog ganska knäppt ut när jag stod där och viftade med armarna...

Krubbatest 2012

Smällar man får ta..

Jag använde en livlina idag och ringde en vän.

- Det har börjat sticka i mina fingrar, gnällde jag. 

- Jaha, är det fullmåne på gång? frågade mannen.
- Mmm
- Vi behöver hitta på något, sa mannen som bor utefter en fjällkant, och jag behöver social träning (vilket han alltid säger). Låt oss ta en tur till stugan på fjället!

Efter att först ha packat solglasögon kom jag på att det inte skulle duga, jag måste ju ha googles och därmed mössa, och riktiga kängor! Skalbyxor!
Det gör sig inte självt att packa för en tur när man ska ut för första gången för säsongen.
Och det gäller att skynda sig, det är ljust i bara några timmar! När solen står som högst, är det bara några fingerbredder högt, om man mäter höjden.

Du kör väl försiktigt? sa jag när jag satte mig tillrätta, jag tror det är första gången jag åker snöskoter efter olyckan!
Javisst, svarade mannen och drog på gasen för fullt, jag måste bara kolla så att den går på båda cylindrarna!

Jaa du J, tänk att jag aldrig lär mig! Tänk på din ”nära döden” upplevelse du hade en gång för många år sedan, när han i princip körde raka vägen uppför fjället!

Den här gången bar det inte av rakt uppåt, utan mera på skrå och det var krokigt och besvärligt genom skogen. Jag tror att varenda snöfylld gren sopades av på mig, och helt plötsligt ramlade jag också av snöskotern, men landade som tur var, mjukt i snön. Den mannen kan inte köra försiktigt!

Efter att ha druckit kaffe i den lilla stugan på fjället så bar det av hemåt igen. När den stora månen visade sig (som snart är full) sa han till mig att blunda, så att jag inte skulle få något anfall..

Nåväl, nu är jag hemma i säkerhet  igen, även om jag troligtvis kommer att ligga utslagen imorgon.. Jag är fullkomligt mörbultad! Men smakar det så kostar det, och dagen var strålande! 

Motsatser 2

Den övre bilden tog jag en gång när vi var på väg till Tiberias i Israel från Damascus i Syrien. Den undre tog jag förra året när jag var på väg till Trondheim i Norge. Det är exakt 20 år mellan bilderna!

Hemligheten

Spår av sågspån över hela lägenheten, lim i håret och på kinden. En organzapåse med små kristaller, har gömts för omvärlden.

Igår

Ett tu tre, så stod plötsligt gitarren på sin gamla plats och en massa, massa tavlor. Dottern var hem på ett litet besök och jag tror förändringens tid har börjat blåsa. En av tavlorna, som inte var riktigt färdig, var en present till mig! När hon fick syn på en ny ganska stor skultptur som jag har börjat på så sa hon; Ja man kan ju undra vad du har i huvudet? Tänk, den frågan ställer jag mig också själv! En sak vet jag däremot, och det är att dottern nog är vuxen nu, eftersom hon inte skrikandes flög in på sitt rum med en igenslängd dörr efter sig!

Idag

Tidigt i morse la jag in nedanstående inlägg, men ångrade mig efter några timmar, då jag tyckte att det lät skrytsamt (jo jag tänker ju för mycket och vill alltid göra rätt). Men så tänker jag... vad är det för fel på att vara tacksam? Så här kommer det nu tillbaka!

Jag är glad : ) I går kväll satt jag i ett långt telefonsamtal med en man jag inte kan påstå att jag känner. Inte direkt mer än genom hans artiklar och böcker. Jag vet att många människor ser upp och känner stort förtroende för honom, såsom jag själv, så ett stort tack!

Idag

Skulle få besök av en man idag och jag brukar försöka plocka undan lite innan men skulpturen "Rising sun" blev bortglömd :o Naturligtvis drogs mannens blickar dit och jag drog efter andan... Tänker inte berätta vad han sa, men han blev faktiskt begeistrad och sa att den måste visas upp så att fler får se! Jag berättade om dialogen med min son (som går att läsa här nere i kommentarerna) och mannen tyckte att jag absolut borde lägga in en bild. Men det tänker jag inte göra! Av min väninna hade jag ombetts att ta med den till middagsbjudningen igår. Jag var väldigt tveksam och försökte argumentera mot men hade ingen chans, så jag hämtade mod och tog den med mig!
Jag är överväldigad, nog för att jag själv tycker om den, men att den skulle göra sådan succé... Middagsgästerna, varav en är konsthistoriker har beslutat att den ska vara med på en utställning, och om jag inte själv anmäler mig till den, så tänker dom göra det! Oops oops..

Intel(legens?)

Jag borde väl vara härdad vid det här laget, över apparater och maskiner som gör som dom vill. Flera brödrostar har vi haft som kastat iväg dom nyrostade brödskivorna över köket. En bil som startade sig själv och körde iväg. Stackars grannen stod bredvid när det hände och kom chockad rusande och ropade att jag körde iväg i min bil men inte satt i den…
Plötsligt visar datorn mig hur den arbetar i bios, berättar att den laddat ner drivrutiner, och faktiskt, datorn känns mycket bättre efter det! Splendid meddelar den mig i en ruta!
Men att den bara talar om att den behöver stänga av programmen jag har öppna och gör det utan att förvarna, så att jag kan göra det själv, blir jag inte så glad över!
Varför kan du inte gå och göra mig en kopp te när du ändå är på gång? frågade jag i går kväll, men det svarade den inte på…

driver skugga faller sol

Motsatser 1

jag har väntat på solen och idag kom den
äntligen fick jag mina skuggor
jag har lärt mig att tycka om mörkret
skuggor och mellanrum
och att vara ute på natten
för att se på stjärnorna och norrskenet

"Rising sun"

Det händer verkligen inte ofta att jag blir nöjd med bilder eller annat som jag skapat. Men idag är jag glad, riktigt glad över en liten skulptur som jag just har blivit färdig med. Det är en parafras, en omarbetning av ett känt konstverk. Det känns som att det var meningen att den skulle bli till, för jag hade exakt vad jag behövde till själva skulpturen. Det andra materialet jag behövde fanns inne i stan. Jag brukar normalt inte köpa till material så, men när jag ringde för att höra om dom hade det, så fanns det i exakt rätt antal. Jag fick lägga undan det och funderade på hur jag skulle få hem det. Kom då att tänka på en vän som brukar åka in till stan och som när jag ringde, naturligtvis befann sig där :)

Igår talade jag med min kära son som sa att jag ska fortsätta att skriva, inte ta hänsyn och bara skriva för min egen skull. Han är så gullig (uppväxt med idel kvinnor omkring sig, mamma och tre systrar). Så ja, det gör jag, men jag förstår ändå att jag inte kan visa någon bild på skulpturen här, då den troligtvis skulle uppfattas som för vulgär. Lite hänsyn måste jag nog ändå visa..

@#$!%!

Den här datorn lever sitt eget liv och jag tror det är en förklädd robot!
Och det skulle väl vara ok, om den nu stiger upp på morgonen och bjuder mig på kaffe på sängen..

Turbo inlägg

Jag undrar om det ändå inte är tänkt att man ska använda datormus till en bärbar dator, trots att dom flesta, tror jag, är utrustade med touchpad. Det är många år sedan jag helt gick över till att enbart använda kortkommandon och touchpaden. Det är inte helt enkelt att lära sig nya datorn, den gamla laptopen var kanske 5 år gammal (aldrig mer en HP!) men maskinerna utvecklas i snabb takt och det har blivit många nya finesser. På ont och på gott (just som jag skriver detta hoppade textraden och la sig i slutet av stycket…) Varje tangent har multifunktion och touchpaden är superkänslig! Till exempel, spretar jag med pek- och långfingret så förstorar jag bilden och tvärt om och håller jag samma fingrar tillsammans och drar dom så fungerar det som en scroller. Ibland vet jag inte ens vad jag gör, om jag ens gör något när textstycken som sagt byter plats. Eller program bara försvinner...
Det finns ett eget litet fönster på skärmen med en stapel som far upp och ner, Intel Turbo Boost står det att det är. Boosta för mig är något man gör i wow. Men det är kanske det den här datorn vill göra med mig, skynda på så att jag inte sitter för länge och för mycket.

Nu behöver jag lära mig att inte ha händerna eller fingrarna vilandes på tangentbordet. För tänk hur fel det skulle kunna bli, om datorn helt plötsligt beslutar sig för att det är färdigskrivet och skickar iväg ett mejl eller något annat man inte är färdig med :o

Egentligen skulle jag ha ringt dottern och sagt att den gamla datorn kan hämtas, men jag litar heller inte på mig själv i nuläget så det får vara ett litet tag till. Vem vet vad jag skickar iväg, och då kanske jag sitter här utan dator…

Tänk, det var väl snällt av datorn att tala om innan, vad den tänker göra nu!

Naket del 3

Det är flera som undrar och frågar om jag inte ska ha en utställning snart. Men något har hänt mig, vad vet jag inte, men jag har alls ingen längtan efter det! I flera års tid har jag varit med på större och mindre projekt och känner mig nöjd med det som varit. Nu när jag målar, tecknar, fotar och skapar bilder, så gör jag det helt för min egen skull!
Ibland ångrar jag vad jag har skrivit här, (eller kanske någon annanstans) tycker att jag har "blottat" för mycket av mig själv. Men så är det väl att vara en känslomänniska och för impulsiv ibland. Fast egentligen, vad är det för skillnad? Har man en utställning eller går och tittar på någon annans, så är det väl ungefär samma sak? Man tittar in i någons själ! I känslor, drömmar, glädje och sorger.

Tip tap toe

Det är så häftigt att ta sig hem genom en kolsvart natt,

och jag kan meddela att svanarna ännu inte har flyttat!

Ska bara

gå iväg och dricka lite champagne!

(Och den här gången kommer jag ihåg pannlampan.)

Schhh

Var god stör ej!

Grrr

Efter att ha krupit ner i den varma sköna sängen igen på morgonen, beslutade jag mig för att inte följa med idag till den gigantiska vernissagen jag blivit inbjuden till då det skulle innebära flera timmars resande. Men telefonen ringde och jag blev övertalad att följa med. (Det blev mycket lyckat med 55 utställare, jazzmusik och mingel) Vilket kanske var bra för gårdagen låg fortfarande och störde. Då jag tog en promenad för att posta ett brev och två män, låt vara skämtsamt, började diskutera om dom skulle kidnappa mig. Ensamvarg har jag blivit kallad och för några år sedan inträffade en tragisk händelse som berörde mig illa. Vad är det för fel? Jag bestämmer själv! Jag vill inte ha någon, bara för att ha någon och det innebär heller inte att jag kräver någon som är felfri! Tur att det är vinter... för nu känns det som att jag behöver gå i ide ett tag för att samla ihop mig.

Idag

Jag förstår inte alltid mig själv hur jag tänker.

När jag slutar att tänka och bara känner.

Men hur skulle jag kunna göra det,

när någon annans närvaro är så stark,

att jag inte är mig själv?

Naket del 2

Jag håller på och gör en ”manskostym”. Varje år går en tävling vid Strömbacka kvarn i Hackås om vem som blir årets Näck. Näcken eller strömkarlen var ett övernaturligt manligt väsen från bland annat gammal nordisk folktro som uppenbarade sig i bäckar och andra vatten. Spelandes på sin fiol dränkte han människor genom att locka ner dom i djupet till sitt rike. Ingen kan trollbinda med sin musik så som Näcken kan!! Saken är den att inga kvinnor får delta i den här tävlingen som en god vän arrangerar. Vilket är rätt, för näcken var eller är absolut ingen kvinna! Hmm, men hur skulle det vara med ett ”wild card”? Är man utklädd till man är man ju ingen kvinna!? Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ens vågar.., men det största problemet är musiken! Hur jag än tränar och tränar så lyckas jag varken på fiol eller på flöjten jag fick av brorsan. ”Blinka lilla stjärna” på sin höjd, men inget mer : ( och en Näck som dansar i en bäck med ett rassel runt vristerna eller trummar på en ramtrumma känns inte riktigt rätt..
Nu är i alla fall klockan mitt i natten och jag tänker sova, men inte på saken!

Tss

Tillsammans med bilbesiktning är nog tandläkarbesök det värsta jag vet här i livet. Därför var det inte roligt när jag i fredags kväll fick ordentligt ont i en tand och därför drog jag mig också för att ringa och beställa en tid på måndag morgon. Vem vet, tänk om dom skulle säga att dom hade en tid under dagen! Istället skippade jag både dammsugare och tidsbeställning och gick ut i det fina vädret. Tills på eftermiddagen då jag hade ännu mera ont. - Kom hit nu, säger dom förstås, vi har väldigt ont om tider längre fram! Ouch.. men jag satte mig i bilen och åkte dit. 3 röntgenbilder senare ur olika vinklar säger tandläkaren - Det här är en tandläkares värsta mardröm, när man inte hittar något fel! Det fanns inget hål :o Förklaringen jag fick är återigen nacken, nerver som ligger i kläm kan orsaka sådana problem.
Eller så är det någon i min närhet som har tandvärk!, säger jag senare när jag berättade för min väninna. När så dottern kom hem igår talade hon om att hon hade fått en ruskig tandvärk på fredag kväll. Eller vad det nu heter när visdomständerna håller på och växer ut? Jag började skratta och gick bara fram och pussade på henne och fick förstås förklara varför. Det är skönt när saker och ting enkelt får en förklaring! Men hur blir det senare, när nu dottern och hennes pojkvän troligen flyttar till Nya Zeeland i början på januari? :o

Hedonist javisst

Vaknade tidigt igår morse och kände att nu var det äntligen en bra dag att hämta hem den nya datorn. Detta skulle jag ha gjort redan i våras. Nu är silvertejpens tid förbi! Jo jag har varit uppfinningsrik med att laga knappar och annat på den här datorn med silvertejp och filtkuddar.

Konstaterade att jag inte skulle orka sitta själv bakom ratten i flera timmar men då det var 2 timmar kvar innan morgonbussen skulle gå in till stan så hade jag god tid på att göra mig i ordning till den. Vid ett bussbyte då jag satt och väntade föll mina blickar på en bok i en låda med böcker som skänktes bort. Jag tog den med mig och började läsa på den långa bussresan. Jag tror aldrig att jag har läst så fort tidigare och efter nästan halva boken ser jag synkroniciteten med mitt liv just nu och handlingen i boken. Detta gjorde mig rädd och jag slutade läsa, men kunde ändå inte hålla mig utan tittade längst bak i boken om hur det skulle sluta. Och mycket riktigt, hon dör. Trots att det är en lycklig död och allt ordnar sig i nästa liv så blev jag ändå lite ledsen. Kom att tänka på en vision jag hade vid 25 års åldern om att jag skulle dö tidigt. Nu vet jag att man kan dö på olika sätt, så det behöver inte betyda att man faktiskt dör en fysisk död utan det kan också betyda att man börjar på något nytt. Detta är dock inte något jag går runt och oroar mig för och läkarna har koll på mig, eftersom min pappa gick bort redan vid 57 års ålder och mamma också dog på grund av hjärtat. Dom kanske tycker att jag är lite väl nonchalant eftersom det är dom som måste ringa och säga att nu är det dags att komma för en koll igen.
Boken fick mig ändå att tänka att jag kanske borde göra en lista till mina barn. Över bekanta som borde kontaktas om det hände mig något, så att dessa vänner inte tror att jag bara har övergivit dem! Men som sagt, jag går inte runt och oroar mig, utan jag tycker om att njuta av livet, här och nu! Därför såg jag till att inte missa att äta lunch på Eastern Palace igår, som jag gjorde sist jag var i stan.
Jag bara älskar kinesisk mat!
Nu ringde precis yngsta dottern och tänker komma hem en stund så det är dags att avsluta detta inlägg. Hon och hennes argentinske pojkvän bor inne i Åre för tillfället, så det är inte så långt bort.
På tal om nya liv så kortslöt dottern min äldsta dator så att hela hemmet slocknade och blev svart.
Men hör och häpna, för konstigt nog så gick datorn att starta igen och den fungerar, även om den är väldigt seg.

Snöstorm igen

Om några veckor åker min väninna och hennes man till Mexico för 11:e eller 12:e gången. Själv ska jag åka ner till Göteborg och hälsa på dom äldsta barnen och deras familjer. Efter den resan blir det ett besök i Trondheim hos mellandottern.
Kanske jag inte får så mycket sol på mig på dessa resor,
men jag får i alla fall sol i sinnet : )
Just nu ryter snöstormen utanför mina fönster igen...

Nonsens

Jag har så ruskigt mycket som snurrar runt i huvudet för tillfället (dammonster, böcker, ny dator : ) och att flyga) så jag har svårt att sortera allt. Det är lite kaos i hjärnan, men jag får väl försöka att ta en sak i taget...
Angående damm så har jag skrivit om det tidigare på en gammal hemsida. Då kallade jag dammet för "prärierullar", (jag vet inte det riktiga namnet) men sådana där buskar som rullar runt över prärien. Och egentligen handlade den berättelsen om när jag var ute på en flygtur. Dock inte med mina vingar!
Här går det att läsa för den som är intresserad "Parikrama"

Hahaa

Dammtussarna som vuxit till små monster, morrade åt mig när jag gick förbi, men jag höll huvudet kallt och gick istället ut i den fina dagen!

Väntan

jag hör svanarna trumpetar nere vid älven,
varför har dom inte redan gett sig iväg

det är kyligt och grått, vad väntar dom på

tålamod

en tyst kommunikation

det är något jag inte förstår

tålamod tillit

tills stunden är kommen

Tålamod

tålamod tålamod
vad är det

tillit

Pumpatider

Solen strålar och jag känner mig lätt till sinnes och så är det pumpatider! Jag och mellandottern är förtjusta i att äta pumpa, men det blev ingen pumpasoppa för mig i år. Däremot har jag syltat pumpan och rostat fröna med chili och lite salt. Den ena burken ska bli en present till min älvkompis som har vernissage idag! 

Till det "normala" igen

Månen är på väg bort och jag har idag vågat sätta mig bakom ratten på bilen. På bilverkstan skrattar dom och säger att jag borde skaffa en häst istället! Men det går ju inte när man är allergisk mot hästar, katter, jordnötter och damm! På något sätt "stör" jag det tekniska och var tvungen att besöka dom igen efter ett paniksamtal på måndag morgon innan besiktningen! Dom häpnar då bilen drabbas av fel som dom inte varit med om tidigare. Bilen gick i alla fall genom besiktningen (men krånglade förstås efter) och då det finns en köpare som vill ha tag på just en Volvo 940 tänkte jag sälja, men har fått rådet av verkstan att behålla bilen (om jag nu inte köper en häst istället) eftersom det ändå är en säker bil... Bah!

Faktum är att jag inte är ensam om det här! Bland andra, om jag går till det som är närmast, får också yngsta dottern saker att explodera och skjuta blixtar... datorn, plattång.. : (

Bra tankar

Jag har alltid gillat och "samlat" sentenser från filsofer och stora tänkare; Nietzsche, Seneca, Michel De Montaigne.. och så vidare.

Här kommer en annan bra tanke!
Alltför ofta klagar jag på min lilla enkla kamera som ibland överraskar mig med helt otroligt skarpa och fina bilder. Jag undrar, om jag lika ofta hade haft med mig en kamera som inte lätt går att stoppa ner i fickan? Av ett par bekanta, som själva var med vid det här tillfället, fick jag höra följande:

På en tillställning stod en man som var författare och berömde en fotograf för hans fantastiska bilder. Han var nyfiken på utrustningen och sa till fotografen; Du måste ha en otroligt bra kamera som kan ta såna bilder?! Varvid fotografen svarade - Ja svarade fotografen, det är en....,
och du, du måste väl ha en fantastisk skrivmaskin som kan skriva så bra böcker?!

Växtkraft

Så har månen vuxit sig full igen (@#$!%!) och jag tänker på vad mycket jag utvecklats detta år. Mitt hjärta känns alldeles öppet, vilket inte bara av godo eftersom det också drar till sig oönskat, men ger en fantastisk känsla av att kunna älska utan att kräva något tillbaka.

Mitt hår som jag klippte väldigt kort i början av sommaren har snart vuxit ut till sin gamla längd igen.

Iskristallerna som har byggts på varandra så att det till sist ser ut som om den avbrutna grenen på marken har blivit plymförsedd.

Det frostnupna smultronstrået som jag bara för ett par veckor sedan hittade ute i skogen.