Det blev inget "poff"

Bättre sent än aldrig?
Råkade precis hitta ett inlägg som aldrig blev upplagt och eftersom jag själv tyckte att det var lite roligt att läsa så delar jag det nu. Resultatet av mina mödor har ni redan fått se och även om jag inte har sålt något ännu har de rönt uppmärksamhet (så det är säkert på "G"  :)

"Tadaa, äntligen, äntligen kanske jag har kommit på en grej att sälja och få in några kronor, skapande människor (otrendiga konstnärer och de som inte tillhör någon elit) har det som bekant inte så fett ställt.

Om någon blir såld ska jag lägga in en bild, fast det kommer att ta väldigt lång tid innan ens den första är färdig. Och nej, det ska inte bli någon spikmatta!

PS! Svärsonen (inte latinon) vägrade byta sladd i "stenålders-borrmaskinen" när den gamla var totalt "uppmurknad" och helfull med sprickor. Han sa att den var livsfarlig när han öppnade den och såg hur den såg ut inuti. Någon sladd låg löst (gammal och ojordad borrmaskin) så han skruvade ihop den igen och sa "köp en ny!" och alltså fick jag laga den själv! Här får ingenting förgås.. Hittade en annan gammal sladd från en annan gammal apparat som också hade gått sönder!

Så säger det "poff" och jag bara försvinner kan det också vara en anledning till att jag fortsättningsvis inte syns mer på bloggen. Bara så ni vet!

Fastklistrade teckningen uppe till vänster på brädan har yngsta dottern ritat för många år sedan."

Yule

Strl 37-38 och inga hål!

Kommer ni ihåg när Napoleon säger till Lafayette i filmen Aristocats "Det är snörskor... storlek 42 och en halv... hål i vänstra sulan.... låter det som." ?

Mina kängor är betydligt mindre men knarrade under dem det gjorde det när jag klev iväg genom snön idag och just därför kom jag att tänka på samtalet mellan hundarna när dom befann sig i höstacken.

Inga hundspår men väl rådjursspår såg jag och på exakt samma ställen där jag brukar gå. Jo även ett rävspår. Så därför funderar jag nu på om även rådjur kan känna på lukten var man har gått? Så som hundar gör och nosar sig fram? Jag höll definitivt på att tappa ögonen när jag upptäckte att rådjuret till och med hade använt sig av "portalen"!

6-7 minusgrader och en vacker midvinterdag så jag skyndade mig ut, julstädning och annat ja det får vänta till en annan dag...

Silverhjorten

Det var som så att en dag när jag var ute och gick så gick jag djupare in i skogen än vad jag brukar göra. Då helt plötsligt såg jag något som låg på en mossbeklädd stubbe och när jag gick närmare fick jag se att det var något som liknade en slags mask, en huva eller vad man nu kan kalla det?

Samtidigt hörde jag att granarna började susa mycket ivrigt med topparna och när jag lyssnade fick jag höra att dom ville berätta något för mig om silverhjortar!? 

Jag lyssnade förstås riktigt noga och nu vill jag dela berättelsen för att fira dagen, vintersolståndet, årets mörkaste dag. Nu kommer allt att vända igen och vi kommer att gå mot ljusare tider! 

PS! Masken/huvan tog jag förstås med mig hem för att använda som form att göra avgjutningar med!

Och detta var vad jag fick höra...

~Silverhjorten ~

"Hjorten knyckte ännu mer på nacken och tryckte med nosen i den kilformade sprickan i berget. Pressade med mycken möda först den ena skuldran igenom och sedan den andra.Det hade tagit mycken kraft men nu var det svåraste gjort, han skulle snart ha hämtat igen sig och huvan hade skyddat honom väl. Det var tur att de slapp födas med hornen på.

Den mörkt silverfärgade hjorten tog skydd av dimslöjorna som svepte utmed fjällsidan, han behövde komma ned till skogen för att be träden om hjälp. Han behövde låna ett par grenar som horn tills dess hans egna vuxit ut. I svepande språng likt vågor tog han sig nedför fjället.

I tusentals år hade han levt med sina artfränder inuti berget, ja sedan gryningens tid, men nu var det dags, den stora moderns väktare hade kallat!
Genom en klyfta i berget föddes han ut till en värld som behövde hjälp från alla de väsen som tänkas kan, människorna behöver hjälp och något att tro på!"

Väsen - S. Moberg

Hobbsan!

Fick ett samtal från yngsta dottern mitt i natten, hon var mycket ivrig och uppspelt. Och det var inte att undra på, ett par hobbitar hade bokat bord på "hennes restaurang"!!!
I alla fall vid hennes bord!

Det har varit mycket prat om magi under hennes, ja för den delen, senare under alla barnens uppväxt då filmer som triologin om "Sagan om ringen" och "Harry Potter" kommit ut.
Och Hobbitar ja, dom är ju fortfarande mycket aktuella!
Samtalet blev kort och intensivt men så ringde hon nu på morgonen igen och telefonsamtalet flöt på lite lugnare.

Hobbitarna hade varit nyfikna och bland annat frågat henne om var hon kom ifrån och som dom också hade misstänkt, berättade hon att hon kom från Sverige och från den norra delen.

Så härmed kan jag rapportera att allt hade avlöpt mycket bra även om dom till hennes besvikelse inte var så små som hon hade föreställt sig... :)

Vilken njutning...

att komma in från kylan, tända några stearinljus, krypa ned i badkaret och lyssna till Jussi Björling när han sjunger "O helga natt"!

Klockan var strax efter 2

... när jag gav mig ut på en promenad och det var redan skymning!
Tack och lov så vänder det igen om bara två dagar och vi kommer åter att gå mot ljusare tider.
Vintersolståndet, en dag väl värd att fira!

Eftersom det är så mörkt ute måste jag hänga på mig av allt vad som finns här hemma, med ljus och reflexer, för att synas när jag på hemvägen oftast går efter bilvägen. Jag är så till den milda grad "uppklädd" att jag nog mest av allt liknar en julgran... Fast det kanske bara är trevligt så här i juletid?

Appropå granar så var det här första gången jag gick genom skogen efter senaste stormen som tillika också var den våldsammaste. Massor av granar hade blåst omkull men björken den stod kvar och kvar fanns även portalen med sin dörrklocka!

97% (igår)

å så norrland..

Silhouette

Storstadshets

Finaste trappstegen i skogen!

Har ett träd förtänksamt nog placerat där det behövs (hade glömt att jag inte skulle promenera genom skogen på ett tag).

Är strax på väg till Göteborg men vart ekorren ska har jag däremot ingen aning om...

 ... och "snösparven" hälsar!

Boksläpp

Så roligt, jag har precis fått en inbjudan till ett releaseparty i Östersund den 13/12 när den alternativa guideboken "Den dolda staden" skall släppas. Dagen efter skall också en stadsvandring genomföras enligt bokens "spår". Själv sitter jag då på tåget på hemväg igen efter besöket i Göteborg och kan alltså inte delta. Men det är ändå mycket roligt, att ha ett av de minnen som boken berättar om!

PS! Genom att gå in på "Den dolda stadens julkalender" kan du få ta del av några av minnena!

En karl i huset!

Appropå racer-dottern så är hennes båda söner väldigt bekymrade om att jag numera lever helt ensam.
Ingen man och inga barn, ojojoj!
Men lösningen är nu nära!
Den yngsta sonen (som fyller 3 år i januari) har erbjudit sig att flytta hit och bo tillsammans med mig! :)

Inte en chans!

Det finns gränser på hur snäll jag tänker vara mot småfåglarna appropå "birdie nam nam".
Så är det bara.

PS! Har svårt att sätta tänderna i småfåglarna jag bakade.. :(

Idag

Var det väldigt jobbigt att gå genom skogen. 30-40 cm tung snö kom med stormen i natt och mina ben nästan darrade när jag kom hem igen.

Årets första istapp? I vilket fall som helst
är det en ruskigt ful bild!

Birdie nam nam

Idag fick jag hux flux för mig att baka "lussekusar" och märkligt nog så fanns alla ingredienser hemma, till och med saffran! :o
Vi i familjen har alltid kallat brödet för kusar eftersom vi aldrig har lyckats få dem till att likna lussekatter
(kusar är förresten ett norrländskt ord för småkryp).

Normalt brukar jag baka saffransbröd 3-4 gånger till varje jul eftersom en viss liten person har ätit upp dem, nästan oftast samma dag!!
Förr när flera barn var hemma bakade vi flerdubbelt så mycket varje gång...

Men det här året är det annorlunda, nu är jag ju själv!

Därför bestämde jag mig också för att baka dem annorlunda.
Tänkte att, eftersom jag matar fåglarna hela året varför inte "vända på steken" och göra små fåglar som jag kan äta istället?!
Sagt och gjort fast det blev inga russin till ögon men väl lite nyfallen "snö"!

Idag

snörök på vägen
skidspår i skogen
skoterspår på ängen
snöstjärnor i ögonen

Ljus idé

Är det inte fantastiskt så säg? Igår upptäckte jag att jag har ett inbyggt ljusbord i lägenheten!
Den ned-dragbara glaskåpan till köksfläkten!
Tänk som jag har krånglat med glasskivor och lampor i alla dessa år och så fanns den här hela tiden mitt framför ögonen på mig! :o
Det finns liksom inte plats att ha en ljuslåda som endast är avsedd att vara ljuslåda när man lever "compact living". Fördelen med denna är att den går att fälla undan när den inte behövs och att jag kan stå och arbeta som omväxling!

PS! På tal om ljus, ni skulle se dom stora vita snöflingorna som faller just nu...

Om gamla böcker

Det kan bli svårt att läsa nyutgivningar av vissa gamla böcker i framtiden som stoppas på grund av att de anses vara rasistiska (om man inte använder sig av sin egen fantasi förstås).
Förra gången var det Tintin som var på tapeten och nu är det Barna Hedenhös!
Här ett exempel hur det kan komma att bli...

Heavy duty..

Ju kallare det har blivit, har jag märkt, desto sämre har hörlurarna till mp3 fungerat. Plastsladdar går inte ihop med kyla!
Eftersom temperaturen idag har legat på 12-14 minusgrader så var det därför bara att plocka fram gammalt tungt artilleri...

Inte heller jag passar ihop med kylan...

Fair play?

Det var fotbollsmatch igår mellan Sverige och Portugal.
Inte för att jag bryr mig men det gick inte undgå att höra att det skulle spelas..
Detta fick mig emellertid att tänka på att 1989 eller 90 så köpte jag 3 stycken hela fotbollsplaner!!
Just det, det trodde ni inte..

Men nu var det så att det inte var planer att spela fotboll på utan det var ytor lika stora som fotbollsplaner, fyllda med regnskog!
Dessa köpte jag och gav till barnen i födelsedagspresent (nej lilla hjärtat, du var ju inte född då..) genom  "Barnens regnskog" som arrangerade det hela (numera är organisationen nedlagd) för att hjälpa till att rädda undan regnskog i Costa Rica.

Faktum är att jag undrar nu hur det har gått, om ytorna fortfarande är skyddade? Vilket de borde vara! Kartan över området där regnskogen räddades har jag fortfarande kvar..

Puh

Jag har varit med om ganska många stormar här uppe och vid något tillfälle har även huset rist till. En gång hörde jag och yngsta dottern ett fruktansvärt brak som senare visade sig vara en altanvägg som blåst omkull.
Men det har inte varit något mot stormen som var nu i helgen.

Det var svårt att sova, dels för att det var fullmåne men även för att stormen röt något fruktansvärt hela natten och vid 3-4 tiden på morgonen så skakade hela huset ordentligt. Jag konstaterade bara att det inte fanns så mycket att göra om det skulle hända något. Att springa ut var inte att tänka på med vindarna som var och så snöade det för fullt.
Men det gick bra och nästa dag var det så pass lugnt ett tag att jag hann med en "fullmånepromenad" :)

Gick förbi gläntan och hängde upp ett hjärta i blå trädet och la ut lite mat till småfåglarna. Nej, det är inte att skräpa ner, lite fina blå band i ett träd är tusen gånger bättre än den taggtråd som ligger på marken omkring. Vilken jag för övrigt tänker försöka städa bort till våren (upptäckte inte taggtråden förrän alldeles nyligen).

Fortsatte genom skogen och när jag hade gått 5-6 hundra meter såg jag plötsligt ett blått band som låg på stigen men inte ett band från "mitt" träd så detta gjorde mig uppmärksam och då såg jag något inne i skogen som jag tidigare inte har sett, en portal!!

En portal med en alldeles egen klocka som man kan ringa i när man vill kliva igenom!
När man går igenom portaler så kan dom mest märkliga saker hända!
Så för den hågade, välkommen om ni vill att jag ska visa var den här portalen finns!

Sockerkakor och hägrar

eller kanske en svan..
inte vet jag
och hjärtan
det är mycket nu...

wow... gtg, cu!

Om och med hjärtat ♥

Jag ska berätta om en idé jag fick och så sakteliga har satt igång, om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, skogen!

Det handlar om träden om skogen och grönskan som producerar syret vi andas och om trädens rötter som binder samman jorden så att det blir stadga!

Det är inte acceptabelt att fortsätta skövla skog för exklusiva träslag eller pengars skull,
inte om vi vill ha en framtid, om vi vill överleva!

Det är heller inte rätt att köra bort människor från sina hem så som sker just nu runt om i världen.
Eller att djur blir utan sina habitat och därmed kanske också utrotade.

Tar det slut behöver vi förstås aldrig mer oroa oss för sjukdomar eller att någon blivit arbetslös, men är det så vi vill ha det?

Det finns många viktiga orsaker att behålla träden och det finns andra snällare metoder att utnyttja naturresurser! Att till exempel göra skogsföryngringar genom att plantera ett och samma sorts träd istället för de avverkade är heller inte lyckat då det är mångfalden som berikar luften.

I denna stund är flera små röda hjärtan på väg ut i världen. Hjärtan som vänner kommer att sätta upp på ett träd och fotografera, ett i "närbild" och ett i "helfigur". Fotona skickar dom sedan till mig med uppgifter om var fotot är taget och jag lägger in dessa på den nystartade bloggen.
Det kommer förstås att ta lite tid innan allt har kommit igång!
Så småningom kanske det också blir en fotoutställning av det hela!

Som trädens rötter kommer vi själva att sprida oss över jorden, nätverket som vill visa att vi bryr oss!
Om här, nu och om framtiden!

Ett gäng hjärtan på väg till Indien...
Tack för hjälpen Åsa och Kerstin
som skrev och skrev och skrev!

Projektet finner du här: WorldWideTrees.

Vill du själv vara med kan du höra av dig till: sonja.moberg@gmail.com
Eller så kan du hjälpa till genom att använda dig av ett eget rött litet hjärta som du sätter upp på ett träd och fotar. Ett i "närbild" och ett i "helfigur". OBS! Jag förbehåller mig rätten att fritt få disponera/publicera bilderna. Glöm inte att skriva namnet på platsen där du fotat!
Har du möjlighet kan du också skriva ned x och y-koordinaterna (longitud och latitud ).

Här finns en beskrivning på ett virkat hjärta om du vill göra ett själv!

:o

Hittade igen en gammal flaska med självlysande färg i ett skåp, tänk den hade jag alldeles glömt bort..

Och om självlysande färger så har jag en önskan, jag skulle så väldigt, väldigt gärna få vistas i en skog då och då med självlysande svampar! Med sådana som kallas för Foxfire (ibland även för Fairy fire :)

Var man nu kan hitta dem...?
Jag tycker det är mycket fascinerande med bioluminescens (o luciferin)! Det används också hos vissa fiskar (lyktfisk) och kammaneter. Kammaneterna ser ut som neonskyltar med vandrande ljus. Helt underbara!

Favoriten Omphalotus olearius!
Bilden är lånad från Wikipedia!

Idag

* Två stora tegelstenar till böcker som jag lånat på biblioteket, ligger och väntar på att läsas
(tänker läsa om Deverryserien).

* Har själv börjat att skriva lite och det känns så roligt att jag vill skriva nu, nu, nu!

* Hjärtan behöver göras till projektet jag har satt igång.
Aldrig hade jag väl trott att det skulle få ett sånt välkomnande mottagande...

* Behöver översätta lite svensk text till engelska (till projektet ovan).

* Behöver beställa tågbiljett till Göteborg.

* Började på en sjal med "kärleksknutar" som också ligger och väntar...

* Det rejäla stålborret på 12 millimeter kom äntligen idag!
Med dess hjälp kan jag kanske så småningom få in lite pengar, man lever ju inte på luft allena.

* Jag har betalat in avgiften till "min virtuella värld".  Mina vänner har tjatat om att jag ska komma tillbaka
och själv har jag också börjat längta dit efter ett halvårs uppehåll.

* Jag vill måla...

* Månen har börjat kalla...


När ska jag få tid och ork till allt detta??

Det närmar sig

och så vit och stark den är...

Skärp dig Sonja!

Säger min andra röst till mig.

Åhh nej tänker jag, jag vet vad som komma skall... :(
Schhh säger jag, jag vill inte höra!! Snälla, kan jag inte få ligga här idag? Bara vila, läsa och äta choklad?

Luften är frisk och klar ute, solen skiner och det är nyttigt att röra på sig! Och tänk på hur gott du mår sedan, säger rösten!

Happ, så då blev det bara att upp och hoppa då...
När rösten är så där bestämd, på det där viset, då är det bara att lyda! :o

Mera sagor mera magi..

Det var som att kliva ut eller in i en förtrollad värld idag när jag begav mig hemifrån. Det tog tid att gå till den avtalade mötesplatsen där jag skulle bli upphämtad, för mina ögon kunde inte sluta att se...
Hela tiden blev jag tvungen att stanna för att titta och titta, det såg ju ut som om jag gick i en saga!

Till sist kom jag i alla fall iväg med goda vännerna Ingegerd och Sten-Ove Bergwall och vi åkte till Frösön där "älv-väninnan" Marika Wahl-Lindberg hade sin solskens-vernissage idag. Som att läsa en berättelse i en sagobok är utställningen som handlar om kosmos. Med tankar om universum och livet, i ord och underbara bilder!