Smällar man får ta..

Jag använde en livlina idag och ringde en vän.

- Det har börjat sticka i mina fingrar, gnällde jag. 

- Jaha, är det fullmåne på gång? frågade mannen.
- Mmm
- Vi behöver hitta på något, sa mannen som bor utefter en fjällkant, och jag behöver social träning (vilket han alltid säger). Låt oss ta en tur till stugan på fjället!

Efter att först ha packat solglasögon kom jag på att det inte skulle duga, jag måste ju ha googles och därmed mössa, och riktiga kängor! Skalbyxor!
Det gör sig inte självt att packa för en tur när man ska ut för första gången för säsongen.
Och det gäller att skynda sig, det är ljust i bara några timmar! När solen står som högst, är det bara några fingerbredder högt, om man mäter höjden.

Du kör väl försiktigt? sa jag när jag satte mig tillrätta, jag tror det är första gången jag åker snöskoter efter olyckan!
Javisst, svarade mannen och drog på gasen för fullt, jag måste bara kolla så att den går på båda cylindrarna!

Jaa du J, tänk att jag aldrig lär mig! Tänk på din ”nära döden” upplevelse du hade en gång för många år sedan, när han i princip körde raka vägen uppför fjället!

Den här gången bar det inte av rakt uppåt, utan mera på skrå och det var krokigt och besvärligt genom skogen. Jag tror att varenda snöfylld gren sopades av på mig, och helt plötsligt ramlade jag också av snöskotern, men landade som tur var, mjukt i snön. Den mannen kan inte köra försiktigt!

Efter att ha druckit kaffe i den lilla stugan på fjället så bar det av hemåt igen. När den stora månen visade sig (som snart är full) sa han till mig att blunda, så att jag inte skulle få något anfall..

Nåväl, nu är jag hemma i säkerhet  igen, även om jag troligtvis kommer att ligga utslagen imorgon.. Jag är fullkomligt mörbultad! Men smakar det så kostar det, och dagen var strålande!