Igår var jag till Östersund och Jamtli för förhandsvisning av vår tids Överhogdalsbonad och det var en fantastisk syn man möttes av! Det färdigmonterade broderiet med 81 olika bilder låg upplagt till beskådning innan det skall hängas upp till utställningen. Förutom alla brodöser var journalister, kameror och svt där för att titta, filma och fota det hela.
Ungefär i mitten av det hela ca. 40 m långa verket låg min del "Kvinnan och andligheten".
Jag synade min skapelse och fick hjärtat i halsropen för det såg uppsprättat ut på några ställen? Inte färdigsytt!, kunde jag ha missat något ändå fast jag tyckte att jag var så noggrann?
Ve och elände, hade jag lämnat in arbetet ofärdigt? Jag vet ju att jag ofta snurrar till det, men detta..
Nästa knäppa tanke var, att kan någon ha behövt mera gult garn och tagit lite från mig?
Jag är själaglad för att min hjärna denna gång "broderade ihop trådarna" till vad som var fel, min namnteckning syntes ju inte heller! Min bild var monterad med avigsidan utåt!
Detta kommer nu att ordnas och det fantastiska i det hela är att jag fick beröm flera gånger för att jag måste vara en fantastisk brodös när man till och med kunde ha avigsidan utåt. Jag som aldrig har broderat förut!
Eller som jag skrev i ett tidigare inlägg; Jag är mäkta nöjd att jag vågade vara med på detta, för jag är inte någon brodös, har aldrig varit och kommer säkert aldrig att bli.
Vilken tur att jag åkte in till förhandsvisningen!
PS! I utställningskatalogen är bilden också felvänd, men där spelar det inte någon roll eftersom stygnen ändå inte syns!
