En plats i västra Jämtland

Svärhögen                                                                                             Undersåker 5 aug  2009

Under våren 2009 blir jag kontaktad av min väninna
Ann Charlotte Hartman i Åre som tycker att jag ska vara med i ett broderiprojekt som Jamtli anordnar, det ska bli en stor utställning nästa år då det är 100 år sedan den gamla bildväven, som konstaterades vara ca.1000 år gammal, hittades i en bod utanför kyrkan i byn Överhogdal i Härjedalen. Nu ska det tillverkas en ny Överhogdalsbonad som speglar vår tid!

Jättekul, men jag kan ju inte brodera! Jag vet nog vad efterstygn, kedjestygn och stjälkstygn är men inte mera (det visade sig senare att jag heller inte visste vad stjälkstygn var).
Jamen det spelar ingen roll, broderiet är fritt och man gör vad man vill och kan.

Under ett kort ögonblick funderar jag, här har jag ju faktiskt en chans till odödlighet, att bli ihågkommen… Och jag som går hemma och har så lite sysselsättning av det jag klarar av att göra, här har jag ju chansen att kunna binda tankarna vid något.
Det är mycket som talar för att jag ska vara med och med koncentrationssvårigheter funderar jag inte vidare på vad det egentligen innebär, utan säger ja.

Det visar sig att det fria broderiet i alla fall är styrt av ett visst färgval eftersom man vet att yllegarnerna färgade med speciella växter håller för tidens tand.
Det går knappt ett par veckor, när jag har hunnit tänka efter och gjort ett litet ”provbroderi” och konstaterat att jag inte är någon brodös, har aldrig varit och kommer aldrig att bli,
då jag ringer projektledaren och tänker hoppa av. Som får mig att fortsätta!
Jag förarbetar och skriver ut beskrivningar från Internet som visar hur olika stygn skall sys.

Veckan efter midsommar anlände broderipaketet.
Efter att jag fört upp mitt motiv (jag fuskade för annars hade jag gett upp redan där jag blev hyperstressad) på klädet som skulle broderas och satte igång med det stygn jag trodde mig kunna. Men det var inte sant och det var svårt. Det är bara att sprätta och pilla upp!
Och ta upp igen och sprätta! Vad svårt det var att göra vändningar med dom här stygnen!

Till sist är första detaljen klar, solen i mitt motiv.
Tyvärr är inte det gula garnet gult längre och så är det alldeles luddigt. Syns det?
Skam den som ger sig så mitt motiv växer så sakta fram och för att få balans i bilden börjar jag nu även att ”brodera” ut.
När jag äntligen fått dom två sista trådarna grönt som fattades mig kan jag äntligen sy färdigt bilden. Jippie!

Men solen är inte gul, det syns klart och tydligt nu när man jämför med det andra som är sytt i gult. Det är bara o sprätta och peta upp, puh! Och passa på och byta stygn, stjälksöm var inte bra här!

Till sist är det klart och jag tycker det blev ganska bra med tanke på mina kunskaper om broderi.

Svärhögen, högen med uppsprättade och klippta tåtar och trådändar (nästan alla) har jag här bredvid mig och kan nog nu räknas som en egen plats i västra Jämtland.
Snasahögarna, Rundhögen och Svärhögen!