Frostig myr

Ordentlig kyla (-18)

Ger glitter i luften!

Liten sparvuggla idag

Vår minsta uggla (cirka 15-20 cm hög) var inte så begiven att vara med på bild. Inte förrän jag gick ut och ställde mig precis framför honom! Att prata och vissla hjälpte föga för att få den att vända huvudet mot mig när jag stod bakom... :/

Lite mer magi..

Vacker dag nere vid älven (Undersåker)

Lavar och vattendroppar

Psst, förstora bilderna!

Någon som vet?

Vaknade inatt och steg upp för att dricka vatten och passade då också på att titta på stjärnhimlen. I riktning mot sydost såg jag då en stjärna som fångade min uppmärksamhet, men som visade sig inte vara någon stjärna.
Då jag tittade mer ordentligt ser jag ett vertikalt streck istället, som tre stjärnor på höjden fast de ändrade färg hela tiden som färgerna i en regnbåge. Hämtade kameran för att försöka fånga bilden. Det är svårt handhållet, litet darr här ger stora avstånd därute men det gick ganska bra ändå med kort slutartid.
Men, med en "fryst" bild kunde man ju inte se hur färgerna ändrades så därför ställde jag in en längre slutartid och rörde bara en aningens aning på kameran och på undre bilden kan ni se hur det blev. Men, vad var det jag stod och tittade på i ungefär 20 minuter (i samma riktning) innan jag gick och la mig igen? Någon som vet, någon som kan berätta?

Bara en droppe är inte så bara

Blommor av is

jag kallar det magi!
(Klicka på bilderna för att förstora!)

47 Summer Red

Vildsvinsvaktandet

gick inget vidare! De rackarna kom, bökade och drog vidare medans vi alla låg och trynade!

Min muff

När det är vinter och kallt och man ska spana norrsken blir det ofta kallt om händerna då man står och väntar på att sekunderna ska gå på slutaren. Förvisso har jag ett par fotovantar (jägarvantar) men de är lite klumpiga att ha på sig när man behöver ändra inställningar.

Redan förra året började jag grunna på om jag skulle kunna försöka sy en muff men projektet kändes oöverstigligt för min hjärna att få till så därför lät jag det bero.
Nu i höst när norrskenen började visa sig igen dök tanken åter upp, men hur skulle jag få till det? "
Ett påbörjat arbete är hälften gjort" läste jag en gång och det är så sant som det är sagt! Det har tagit några nätter att försöka reda ut hur jag skulle bära mig åt men resten fick väl lösa sig efter hand tänkte jag.

Gör något motstånd, ja då skall man låta det vara men det här ville verkligen bli!
De små pälsbitarna jag skarvade ihop till en större bit räckte. Den mörkröda sammetsbiten (färgen jag helst ville ha på fodret) räckte också till. Och på första second hand-butiken jag tittade i hittade jag ett tjusigt gardinomtag (bara ett fanns det och det var ju bara ett jag behövde) för en tia.
Och nu så... ja nu är "Norrskens-spanar-muffen" färdig!

En väldigt mjuk, skön och gosig
norrskensspanarmuff!

I mitt minne?

Ända sedan jag var riktigt liten har jag älskat ljudet av- och musik som spelas på harpa.
Vet inte riktigt varifrån jag egentligen har fått det eftersom jag föddes ute i skogen med bara ett par gårdar omkring. Kan jag ha hört det på radion?
Något år senare när man kunde se de svartvita filmerna med Bröderna Marx på tv satt jag som klistrad när Harpo spelade (jo, jag gillade filmerna också).

För några månader sen när jag låg och lyssnade till ett speciellt stycke med Claudia Antonellis harpospel fylldes jag plötsligt av en outsinlig glädje. Och det kändes... jag var så nära ett par gånger att komma ihåg det som var förknippat med stycket, det var så det brände men jag lyckades aldrig tyvärr.

Vad är det för strängar harpan spelar på, är det en vision av himmelriket eller änglalikt eller vad?
Eller kan det rentav vara så att jag en gång i tiden, i ett annat liv själv kan ha upplevt det?
Ett minne som är förenat med glädje som har etsat sig fast, kanske då en gång under 1700-talets slut eller i 1800-talets början i Italien, ett minne som finns kvar i ett cellminne?

Tips! På youtube kan man hitta Claudia Antonellis ljuva musik om ni vill lyssna själva!