Nu

01:30 och jag kom just in från en nattpromenad. Det är svårt att sova när det inte blir mörkare än så här och natten är varm. Ljusare kommer förstås nätterna att bli, ännu ett tag. Fåglarna kvittrar och fladdermössen är ute på jakt. Försökte fånga en på bild när dom svepte förbi, men inte heller det var lätt!

Nog nu!

Jag vet egentligen inte vad getingen vill här inne och säkert vet inte den det heller men jag har då aldrig varit med om något så envist! När den för fjärde gången tog sig in i går kväll var den så matt att den sista gången kom krypandes över tröskeln och in genom den öppna dörren över golvet. Jag tog och bar den långt, långt bort. Idag var den här igen! Hur hittar den hit varje gång?

Jag har svårt för att slå ihjäl kryp och brukar därför fånga och släppa ut dom ute. Men, tänkte jag en gång, det kan ju komma ett tillfälle när jag måste ta till mer drastiska åtgärder och därför tog jag och pimpade flugsmällan för måste det göras ska det ske med finess!
Det tillfället kanske har kommit nu! Nu sitter jag här och är beredd men frågan är om jag ändå kommer att klara av det...

Idag

Har jag tillbringat halva dagen tillsammans med min gamla arbetskollega o kompis Kent på brandkåren.

När han provsatt en pulsjetskoter som mina kusiner har byggt, passade jag på och tog ett kort som kanske borde stämplas med "Åsa-Nisse-varning"? :) Från början var motorn tänkt till en missil, i Tyskland tror jag det var, men jag är dåligt insatt och om nu någon vill veta mer så är det bara att googla på Svarthålet racing, det finns  massor att se och läsa. Det ser faktiskt enormt ut när den startas och det sprutar eld ur jetmotorn...

PS! När jag kom hem igen kom hägern och flög framför bilen... :o

Lättänd..

Kung Louie i Djungelboken borde ha vänt sig till mig istället för till Mowgli, jag vet hur man gör upp eld!

Det är trevligt med eld, fast inte av hus och så som en pyroman skulle tycka, utan mer för att värma sig vid, laga mat på eller att meditera vid! Kanske få ljus av. Det är rogivande med eld och att pyssla om den.
Häromdagen visade jag en granne som följde med mig ut, hur man lätt gör upp eld med ett magnesiumstål och en kniv och han blev nog lite imponerad fast kanske inte lika imponerad som Kung Louie skulle ha blivit :)

Nu och då eldar jag, det har säkert setts på några av mina foton och bara för skojs skull har jag på bilden samlat några av mina "tändstickor". Oftast använder jag vanliga tändstickor när jag är ute men eftersom tändstickor kan bli blöta och oanvändbara är magnesiumstålet favoriten (magnesiumstålet är det som ligger tillsammans med kniven).
Elddrillen (uppe till vänster) är jobbig att göra upp eld med och en gång när jag övade så "lyckades" jag även att bränna ett litet hål i köksgolvet :o

Tingesten av stål, den som ser ut som en trea, är ett elddon som man använder tillsammans med kvarts eller flinta och fnöske. Fnöske bereder man av en fnösk- eller eldticka genom att låta den ligga i en lutblandning. Eller som jag gör och fuskar och använder mig av bikarbonat. Sedan klubbar man ut svampen så att den liknar ett tunt sämskskinn och det blir väldigt lättantändligt. På tal om sämskskinn har man faktiskt förr tillverkat kläder av tickor.

Det finns en eldkult som är många tusen år gammal men elden har alltid varit viktig för människans överlevnad och ger dessutom ett psykologiskt välbefinnande. Trygghet och en känsla av urtillhörighet.

Gammalt tecken för eld.

Shit happens

När jag skulle leta reda på lite flinta häromdagen hittade jag dessa stenar som har legat bortglömda ett tag och man ser på dateringarna att detta utspelade sig under sommaren 1997 när vi fortfarande bodde på västkusten. Då fick jag en idé om att börja "samla" på fyrar. Det är något visst med fyrar och jag får en speciell känsla i kroppen när jag ser en, någon slags kärlek kanske?
Längtan... just nu i denna stund, när jag skriver det här... då vill jag flytta tillbaka till havet! :o

Samla gjorde vi genom att åka ut med båten vi hade, för att besöka olika öar med fyrar på.
(En kraftig storm tog båten senare det året :(

Från varje ö tog jag en liten sten och målade dit något specifikt, något som utmärkte sig från just den ön och nu så här i efterhand så undrar jag varför jag också inte skrev dit namnet på fyrarna?? :o

På någon ö såg vi en hare som skuttade runt och jag undrar hur den hade tagit sig dit för jag vill minnas att den ön låg ganska långt ut :o Utanför en annan ö var det fullt med sälar som nyfiket var uppe vid ytan och kikade på oss. Barnen tyckte att dessa utflykter var mycket roliga, ja nästan som skattjakter för vad skulle vi hitta vid nästa fyr?

På avstånd såg vi en dag att ön med fyren vi var på väg till, var helt vit?! Vilken överraskning vi fick när vi kom fram och upptäckte att hela ön var täckt av måsskit! Så det var därför den var vit... hela ön hade använts som häckningsplats av måsar och förutom skiten så låg det rester av äggskal och annat skräp! Tyvärr också av några måsungar som inte hade fått uppnå flygfärdig ålder :(

Andra tankar om igår

Håll med om att det borde vara kriminellt att sova en kväll som denna...

Otåligt 2

Kameran som fortfarande är utan sladd kan man också ha i vatten och fota med vilket jag tycker är  jättekul... åhh vad jag längtar till havet!
Fast det är ändå för tidigt att bada utomhus så här doppar jag bara handen i lilla Nulltjärn. Tyvärr hade jag dom otäta gummistövlarna på mig, vilket jag också blev påmind om när jag stod där i vattnet så det blev lite bada ändå.

Tusen tack för den roliga "leksaken" dotter!

Otåligt 1

Finurligt, så kan man också göra när man ingen sladd har att överföra bilder med från den andra kameran och inte kan vänta tills man har en. Fota av skärmen när den är på förhandsvisning! Fast samtidigt visar detta förstås också bristen på mitt tålamod :(

Bilden på myrstackarnas myrstack med hål i!

PS! Kanske filmar jag filmen med, med vandringen över bron som jag filmade... :o

Joo

jag vet
att du vet
att jag förstår
att du förstår

du jag vi vet

Bron över floden Kwai

Bron över floden Kwai skulle man kunna tänka men nu var det en bro över Henån. I ett långt led verkade det vara någon slags massflykt eller en utvandring då vissa släpade på bohag. Som stickor, strån och annat.
Gör myrorna kanske som renarna och flyttar ut på fjället över sommaren? På andra sidan ån finns många stigar som leder direkt ut i fjällvärlden.

Myrornas anseende växte hos oss då vi såg deras målmedvetenhet för det var ingen liten bro dom skulle över och det var många hinder efter vägen. Smarta var dom också. Istället för att gå rakt över bron med nedför och uppför mellan brädorna vandrade dom istället upp på den smala sargen som nästan var hel utefter hela sidan.
Även till själva bron var det en avgrund men dom beslutsamma myrorna lät sig inte hindras och verkade heller inte lättskrämda av smältvattnet som forsade under.
Dottern beslöt sig för att hjälpa till och la dit en avbruten kvist, som en bro till bron.
Sträckan förkortades säkert med 5 centimeter, fågelvägen.

Var myrorna kanske flyktingar? Ja det var vad vi började fundera på då vi såg en stack i närheten med ett hål från en stor nos som hade tryckts in med ett, bara ett, stort tassavtryck nedanför. Vem vet, vi kunde inte avgöra om det var på grund av fienden som myrorna flydde sitt hem, inte heller vem i så fall fienden var eller vem spåret härrörde från!

Bye bye

nabo... barn :o

Creme de la Älgfobi

Efter utfört uppdrag hoppade jag och mellandottern in i bilen för att köra hem igen. Eftersom det var lite regn i luften, lite mulet och skymning och därmed svårt att se, bad jag dottern om hjälp att hålla ögonen öppna efter vilt. Vi hade inte kört mer än ett par hundra meter när hon upptäckte det första paret fjolårskalvar!
Nästa älg såg jag! Ha ha nu står det ett ett! sa jag till dottern.
Orättvist, sa dottern, det var ju två som jag såg först!
Iiii nu är det tre, skrek hon, och vi började skratta.
Orättvist, sa jag, alla är ju på "din" sida av vägen!
Med sidorutan nervevad körde vi försiktigt vidare och då skrek hon, nu är det fyra!
Med vrålande skratt blev det fem, sex och sen sju och så vidare!
Älgarna som alla var nära vägkanten såg väldigt förvånade ut när dom hörde dom hysteriska skratten inifrån bilen.
På 8 kilometer såg vi 12 älgar!!!
Det är inte bara det att dottern vann med att upptäcka 11 älgar och jag bara 1, jag känner mig dessutom som en jätteförlorare eftersom jag inte kommer att fortsätta att våga gå ensam där i området som jag brukar :(

2 in 1

Appropå rampljus

Mellandottern kom tidigare än beräknat och eftersom kvällen var fantastisk bestämde vi oss för att ta en biltur. Det blev formligen till att kryssa mellan allt viltet. På ett par timmar hade vi sett 6-8 älgar, några mårdar och ett antal harar som nu äntligen håller på att byta bort sin vita vinterpäls. Hararna har levt farligt under en tid då dom har varit en lätt måltavla för predatorer. Hörde att harar inte får sin sommarpäls förrän det börjar bli grönt på träden och det verkar ju stämma.

Vi tog också en nattpromenad upp till sjön för att fota i skymningsljuset.
Qué hora es, vad är klockan, på spanska. Ja det är inte lätt att veta vad klockan är när det aldrig blir riktigt mörkt på nätterna under sommaren och ännu har vi det inte som ljusast ännu :o

Klockan är ungefär 00:50 på bilden med älgarna, som var tvungna att stanna och se efter vilka vi var, och vi skulle strax vara hemma igen. Då cirka 5 minuter senare ser vi på långt avstånd (kanske 3-400 meter in på ett hygge) något som var ungefär hälften så stort som en fjolårskalv och mycket rundare och kraftigare, som i en hastigt "rullande" gång/framfart begav sig in i ett buskage. Det är lite svårt att tro på vad man ser, men vi såg det bägge två och det var med största sannolikhet en björn!! Vilket i och för sig inte är helt ovanligt i det här området...

Bara vackert!

Vilka underbara dagar när man bara behöver ta på sig en klänning, solglasögon och gummistövlar (ifall jag går genom skogen).

Tistelns fröboll fick mig att tänka på sjöborrar..

Mr Marten

(Suddigt, men klickar man på bilden blir den i alla fall lite större..)

Det fina i..

Efter en liten promenad kom jag fram till ett utsiktstorn och längst upp i trappan i fothöjd kikade ett litet huvud fram! Mården verkade mycket förvånad och tycktes tänka "vad gör hon här?" Nedanför tornet låg, utspritt på flera olika ställen, högar med kalasrester. Mården höll sig med första parkett när han spanade ut över "smörgåsbordet" vid sjön.

Tänk att något så oansenligt något så grått som några kråkfjädrar kan visa sig vara så vackert!

Eftertext

Inga ord kommer till skada vid klippningen av "Bildböckerna". Bokstäverna behandlas med största försiktighet så att texterna fortfarande ska kunna gå att läsas efteråt!

Dervisherna

"Our Indian ragas or classical melodies represent moods, or else they represent certain aspects of time or of nature. A raga may be called a design or pattern or it may be called a poetical picture. Or it may be described as a mathematical formula. The knowledge of the construction of the raga is initself an education"

"For these experiences are real, as real as the experience of physical sight and hearing and touch. And thus it is that we may speak of them by saying they come with the beauty of music. Or that they come with the beauty of light. Or with a sweet perfume. Or as reviving and a life-giving touch."

Pages in the Life of a Sufi 1932

Förberedelser

Det var värre än vad jag befarade men nu kommer i alla fall brorsan att bli glad... han får följa med till Ottsjölägret vid Anjan i sommar! "Vägen" till "lägret" uppe vid Mansjön är inte öppen ännu på grund av all snö, så något besök blir det inte för mig och mellandottern i nuläget. Om vi inte vill gå förstås, och det har jag nog inte tänkt mig..
Grannen har precis varit inne med en vägbeskrivning så att vi lättare ska hitta dit och nu ser hon fram emot besök! Fick också ett fint gammalt svartvitt foto som visar hur det ser ut däruppe vid Mansjön, hennes äldsta son Ante sitter i förgrunden. Fjället till höger på bilden är Sockertoppen och det i mitten kan jag inte stava till :o

OmVäg

Min granne, samekvinnan har i flera år tjatat om att jag måste komma till deras läger, där hon tillbringar hela somrarna och nu vill hon inte vänta längre så hon har bestämt att denna sommaren ska det bli av!!

Eftersom mellandottern kommer hem i början på nästa vecka :) stod jag häromdagen och bakade lite så att vi har något att ta med oss på utflykterna vi skall göra (jo jag vet att du också vill ha kakor och fjällmunkar J...)
Kom då på en strålande idé, om att vi skulle kunna slå två flugor i en smäll och kanske passa på och göra ett besök där uppe i Ottsjölägret. Det skulle vara skönt att slippa köra ensam.

Tog därför och kollade kartan för att se var det ligger närmare bestämt och blev lite fundersam. Finns det ens någon väg dit upp? Väg 356 vet jag hur den ser ut och inte ens det är ju mycket till väg. Inte förrän jag hade zoomat in jättemycket på kartan kunde jag hitta en, frågan är bara vad det är för något, en stig? I vilket fall som helst är det antagligen bättre att köra över Skalstugan och in i Norge en sväng för att sedan vända åt andra hållet, då jag tror det blir närmare. Men vad som sedan väntar, om vi nu ens åker dit, det återstår att se! Och om vi åker dit ska vi minsann se till att lägga in platsen på Google maps...

PS1! I bilen jag åkte med i lördags fanns det en gps men den tyckte heller inte att den norrländska vägen räknades som en väg, så den försökte få oss att vända om på den raka vägen :) Gör en U-sväng!

Bara människa

Om man tänker på mallen på hur vi ska leva och vara idag så borde jag förstås inte visa även mina misslyckade försök med att skapa bilder, (jo ibland blir jag ganska nöjd, även om det inte är så ofta) men gör det ändå. Världen målas upp som en värld fylld av framgångsrika supermänniskor som är jätteduktiga och för att räknas måste man dessutom synas, bara det bästa är gott nog. Super, super superlativer! Om man inte fatalt gör bort sig förstås, då kan man också hamna i rampljus.
Descartes "cogito, ergo sum" kanske idag kan översättas till Facebook med "Jag får "likes", alltså finns jag!"  Men vi bidrar själva till prestationsångesten och stressen genom att ytan vi visar alltid måste vara så perfekt. Varför räcker det inte att vara mänsklig, varför måste vi hela tiden vara så j-a duktiga och varför är tillräcklig inte tillräckligt? Ett av mina favoritordspråk är att "Skogen skulle vara mycket tyst om bara dom fåglar som sjunger bäst skulle höras!" .. kanske för att jag inte är så j-a duktig :o

Bilder bilder jag funderar

Kan olika bilder, beroende på färger (som är olika våglängder), former, linjer och budskap få oss i olika sinnesstämningar liksom musik, ljud och toner kan? (när blir det musik förresten, hur många toner måste det vara?) Det tror jag, men kan också olika sinnesstämningar få oss att tolka bilden olika?

Fullmånen i april

Penny och kaprifolen

När jag vek blommorna till den här bilden satt jag och tänkte på min svärdotter "Penny" och vildkaprifolen som växer i hennes och min sons trädgård. Vilken lyx! Bilden i boken visar en "äkta kaprifol" och innebörden av vad äkta är kan diskuteras. I min värld är oäkta blommor gjorda av tyg eller plast och alla levande (eller torkade) känns äkta!

Think pink med raka rör!

Önskade jag inte helt nyligen att Indiana Jones skulle komma och hämta upp mig för lite äventyr?
Det stämmer att man ska vara försiktig med vad man tänker och önskar sig, eftersom man inte vet vad man får och faktum är att jag är helt golvad nu!
Tankens kraft är minsann stark!

Jag tror jag skrämde s....n ur dom båda, både björnen och mannen!
Det är lika bra att ge tydliga budskap direkt! Men när jag sa till mannen "Du förstår att jag bara följer med som en kompis va? Att jag inte är intresserad av något annat!, så överdriver jag inte, att mannen faktiskt studsade högt! Riktigt högt! Antagligen chockad av min rakhet, men så förstod han också budskapet!

Vad händer?

Den här gången var jag tvungen att sätta mig ner, fast inte av skratt, när mannen jag träffade för första gången frågade om jag ville följa med dom, ett gäng och spana efter björn på lördagkvällen. Till hans hemtrakter.

Jag kände taggarna vändas utåt, hmm lördag kväll, långt att köra... innebär det övernattning? frågade jag misstänksamt.
"Nej, nej, det är bara några timmars körning dit upp, vi åker hem igen på natten! Fast det blir ju sent, det är på kvällen dom är ute!"

"Det är nog ingen idé, försökte jag, jag har inget teleobjektiv, bara en liten kompaktkamera!
"Du behöver inget teleobjektiv, jag har haft björn två (2) meter ifrån mig!"

När jag kom hem tittade jag på kartan, jo det skulle nog gå att fixa på en kväll och det vore spännande att få se en björn från den säkra sidan, innanför fönstren på en bil...
Med livet som insats (mannen har också brutit nacken två gånger) så följde jag alltså med och det blev en mycket trevlig kväll! Sent på lördag eftermiddag var vi på väg men började med ett stopp för att tanka bilen då jag säger lite nonchalant konstaterande "det är väl en 18-20 mil dit upp?".
Nää, svarade mannen, det är nog 30!

Urk, 30 mil... 300 km enkel väg och sen ska vi hem igen :o
Men jag höll masken, man har ju hört förut om att avstånden inte är desamma i norra Sverige som i södra!

Skrämman var jag tvungen, av förklarliga skäl, att lämna hemma, men nr 47 var i alla fall med ifall en björn skulle bli alltför närgången (visst var jag duktig J? :) Färgen fungerade bra, kanske rentav för bra, som ett stoppljus? för vi fick inte se någon björn :o  Bara efterlämningarna! Ena stunden fanns det inte där, och i nästa när vi vände tillbaka, så låg det där!

Det mest skrämmande som hände under kvällen var att 3 STORA kraftiga spindlar var inne i bilen vid 3 olika tillfällen! Och spindlar är det mest fasansfulla jag vet!!!
I det att jag slängde mig åt sidan i bilen (och skrek?) tvingade jag honom att (stanna!) avlägsna dom avskyvärda monstren!

Däremot fick jag se norra Europas längsta canyon och det var en imponerande syn!

Men smakar det så kostar det! Nu känns det som om jag har åkt genom en mangel ett flertal gånger och jag vet vad jag kommer att göra eller kan göra, dom närmaste dagarna och det är... absolut ingenting!

Ströms Vattudal kl. 21:41

Hällingsåfallet

Så var det klippt

Första försöket kanske det sista
kanske "bättre läsa än illa klippa".
Inspirerad av hägrarna och en gammal bok med sagor om rår, nornor och troll
så började jag klippa
svårt med bara nagelsaxen till hands.
Fåglarna ser ut som ruggugglor men kanske dom är på väg tillbaka
till boet för att putsa sina fjädrar
efter att ha varit och fiskat... vad vet jag?
Hittade också en bok om indien, ragas och trans som någon hade ratat
och jag kan se bilden med dervisher
som virvlar och yr omkring... så vad vet jag?

Några svar..

1. Nej, jag röker inte på!
2. Nej, man behöver inga speciella kläder för fågelspaning, bara man inte glömmer nr.47!
3. Nej, jag kysste inte grodan. Det kändes som att han försökte lura mig på något sätt och min magkänsla brukar ha rätt.
4. Jag vet, min bror säger också alltid att jag ser så sur och allvarlig ut på foton, men det är bara för att jag inte gillar att vara med på dom!
5. Björnar har väldigt dålig syn och väldigt bra hörsel. Därför kan det vara bra att ha med sig en skrämma!

Organism

På en av promenaderna i skogen hittade jag en dag en fin liten blekgrön lav som blåst ner och lagt sig tillrätta på en sista rest av snön. Fotot gjorde jag om till ett negativ och nu ser laven ut att ha förvandlats till ett djuphavskryp eller kanske ett monster från yttre rymden? :o

På spaning med...

När en man frågade om jag ville följa med och titta på Gluttsnäppor höll jag på att trilla baklänges av skratt. En gång för många år sedan trodde jag och mellandottern att några ornitologer drev med oss när dom pekade ut en Gluttsnäppa och sedan dess har vi skrattat och skämtat om Gluttsnäppor.
Ja ni hör ju, bara namnet...
Men det är sant, dom finns faktiskt!
Jo jag följde med till "fågelspanarsjön" österut i förrgår, fast den enda jag fick syn på var på en skylt. Kanske tur det, för annars kunde jag ha skrämt iväg både fåglar och ornitologer!
Förutom en sparvhök och någon slags vråk och en massa andra fåglar som jag inte kommer ihåg namnen på (småfåglar och rovfåglar!) fick jag dessutom se och höra kväkande kärlekskranka grodor "en masse", som faktiskt lät som en hel orkester. Och så fick jag se årets första blåsippor!

Mannen var imponerad över att jag följde med trots att vi inte direkt känner varandra.
Vem vet, sa han, jag kan ju vara en galning..
Men han vet heller inte vem jag är och jag är en ninja!

Idag

Igår

Sällan har väl en så gråmulen och snöig majdag (man kunde ha gråtit för mindre) varit så fylld av glädje och skratt och det tack vare vännen konstnären Janne Björkman från Ådalen!

Jag ser dig!

TussiJagohh

Strax innan yngsta dottern skulle åka iväg talade hon allvar med mig, om vikten av att alltid styla sig!
Om man så bara ska ut i skogen? frågade jag.
Jaa, svarade dottern. I sånt fall måste man göra det för sin egen skull, för att må bra!
Ser man ut som skit, så mår man skit!

Så började hon göra en grundlig makeover på mig som tyvärr inte hann bli färdig.
Så nu går jag omkring och känner mig som en tussilago i huvudet och får dessutom klara mig själv :o

Idag

Har jag varit iväg på ett fotouppdrag där jag skulle dokumentera ett projekt eller rättare sagt förstudien till ett eventuellt projekt. Det är kul att bli tillfrågad, trevligt att få komma ut och träffa lite folk och roligt att få göra något man gillar. Men jag höll på att vända i dörren när det första jag såg var en fotograf/journalist och jag kom där med min lilla kamera (det visade sig dock att han var där som deltagare).  Men, men inte heller här räknas storleken. Man behöver alltså ingenting eller inte någonting, för att kunna uppnå ett bra resultat. Spelar egentligen något någon roll? : /

Mina tankegångar just nu, så fråga mig inte hur jag tänker..

Appropå stickning

Nu har även sonen gett sig in i leken och vill ha hemstickade sockar. Latinosvärsonen började drömma om sockar också i andra färger när han insett att det var jag som hade gjort dom och önskar sig därmed flera par! I favorit-fotbollslagets färger kanske? Och är det ingen annan som också ska ha när jag ändå håller på.. : /

Stickning och virkning är inte min väninnas stora passion men av kärlek så ansträngde hon sig och stickade en mössa till sin man. Av misstag åkte mössan med i en tvätt och resultatet, ja det kan ni se här :)

Nu får han nog värma något annat..

PS! Märket frampå mössan var/är ett ledkryss!

Välkommen sköna maj!