Retrolampa

Som jag har längtat efter att kunna ha en trikålampa (tublampa?) som var vanlig under 70 talet fast det har aldrig varit läge eller funnits någon plats för att ha en sådan. Trikån fyndade jag i Fredrikshamn för säkert över 20 år sedan och ringar har jag hittat någon gång då och då under årens lopp. Men var sak har sin tid och nu var tiden mogen när gamla soffan åkte ut och plats gavs som var som klippt och skuren!

Genomslagskraft

Häromdagen genomfördes en stor Räddaskogen aktion "Save the trees" i WoW. Mängder av druider, som kan förvandla sig till träd hade samlats på trappan utanför banken i Dalaran och ledde alla åskådarna med slagrop och dans. Det blev till en stor folkfest fast någon försökte sabotera det hela genom att tända en tändsticka.

Svastikan

Jag tycker att vi härmed ska ta tillbaka "Svastikan", det mångtusenåriga gamla sanskrittecknet för välgång och lycka . Det blir ramaskri i den europeiska kulturen när tecknet dyker upp i andra sammanhang än med tredje rikets som gjorde den till sitt signum och enligt Aftonbladet >> 21/7 2010 fick en Icaaffär i somras ta bort alla sina kalsonger för att de var fyllda med hakkors.

På Jamtlis utställning "Vikingavävar i världsklass" som pågår till 9/1 2011, finns en gammal bonad, "Kyrkåsvävnaden" med mängder av svastikor. Den beräknas ha vävts någon gång mellan 990 och 1160 med C14 metoden.

Låt oss ta tillbaka svastikan för vad den egentligen skall stå för, annars är det faktiskt ett medgivande från oss!

Denna "kvinnosvastika" är till ett av mina flaggprojekt.

En svastika kan peka antingen medurs eller moturs. Nazisttysklands hakkors är snedställt. I flera andra kulturer än den europeiska fortsätter symbolen att användas som ett välgångstecken.

Trevlig artikel i LT

Länstidningen >>

Flower Power

Förra sommaren hittade jag detta tyg på 2x1,20m på ett loppis för 10 eller 20 kronor. Vackert Art Nouveau tryck men färgerna är kanske lite väl häftiga. Köpte det ändå för det väckte minnen från 70 talet.

Då sydde min mamma byxor till mig och mina kompisar på löpande band (tajta!, vi fick springa hem flera gånger per dag för att det skulle lagas där det hade spruckit) i storblommiga mönster med dom mest fantastiska färgkombinationer och enorma tjafs!
Tjafs = jättevidd längst ner på benen.
Inköpen av tygerna till byxorna finansierade vi genom att sälja lotter och det blev ändå pengar över till godis och ridning! Vilken härlig tid! Frihet! Flower Power!
Vi måste ha sett underbara ut där vi fladdrade omkring som enorma färgglada fjärilar till skillnad mot nu, när allt ska gå i grått och i svart och alla måste passa inom ramarna.

Eftersom tygets namn, Nana och tillverkarens A Sanderson Fabric finns tryckt på sidan av tyget sökte jag det för skojs skull på nätet och hittade det! Det tillverkades 1972! Hittade det även på E-bay där en liten, liten bit gått för över 6 pund! Vilket fynd jag gjorde, nu är bara frågan vad jag ska göra med det..

Var går (kultur)gränsen?

Är Östersund lika med Jämtland?

Antagligen om man läser denna artikel i Östersundsposten >>

Artikel

Kul med Länstidningens lilla inlägg om oss >>

"S"

Känner att det är viktigt att skriva om S!
Får inte upp någon träff när jag söker på Google och det var faktiskt så dom hette 1967! I nästa våg, kanske på 80-talet, tror jag dom kallades för "Manicklar", men det kanske också berodde på var man bodde. Förutom att ha dom i långa kedjor och halsband så tävlade man mot varandra genom att bl.a. kasta dom mot en vägg och den som kom närmast vann allihopa!

Från början fanns det bara mellanstora bokstäver, sen kom det stora (o, vad man ville ha!) och pyttesmå. Tänk när dom kom i klara, härliga, genomskinliga färger!
Himmel vad härligt det var när plastbitarna rasslade mot varandra i handen. Dessa har jag hittat billigt på en loppis så nu är jag beredd när nästa våg kommer..

Döskallar o massor av turkosa genomskinliga!