Men vad nu då :o (igår)

Blomfald!

Euhreka, jag tror att jag har kommit på ett nytt ord, blomfald!
Blomrikedomen, mångfalden av alla arter som blommar just nu.

Om igår

Bestämde mig att gå en tur redan på förmiddagen innan det skulle bli för varmt och jag gick i en helt annan riktning än vad jag brukar göra. Jag hade gått en bit när jag upptäckte att månen var uppe :o
När jag stod vänd mot söder hade jag alltså solen i väster och rakt åt öster, bara lite lägre än solen, fanns alltså månen. Försökte göra en panoramabild av det hela men det är inte lätt utan stativ. Jag har sammanfogat flera foton och det blir förstås platt när man ser det så här. Jag la ihop fotona lite snabbt bara för att kunna visa. Jag vred mig i en båge från höger till vänster och på sista bilden kom en fågel inflygande men jag säger inte vilken... ;)  
OBS! Man måste klicka på bilden för att kunna se den i helhet!

När jag hade hade kommit halvvägs på promenaden var det redan jättevarmt. Satte mig därför i skuggan utanför byns hotell en liten stund med en glass, vilket jag heller inte brukar göra!

En grå liten fjäder

Först hittade jag hälsningen från hägern, en fjäder på promenaden ner till älven den där gången.
Jo jag har hittat många fjädrar, men dom här är lite speciella!
Sedan var det den lilla fjädern som hängde ner från trädet. En annan dag bestämde jag mig för att ta en väg jag inte brukar gå genom skogen och vad hängde inte ner från ett träd, om inte en stor häger-fjäder!
Idag har jag inte alls gått genom skogen, men alldeles nyss gick jag ut på balkongen efter att det har slutat regna. Vad tror ni ligger på balkonggolvet om inte en grå liten fjäder...

Jag bara undrar

Vem är det som är på väg fram genom molnen? ...och vem är det som betraktar det hela?

Detalj ur foto nr 2

Snott = snott!

Släkten är värst hade också kunnat vara inläggets titel, men eftersom det inte är något jag fokuserar på, det är bara en väldigt kul grej att berätta, så är det stulna mycket bättre!

Det är så att det är årets kusinträff idag, vilket fick mig att komma ihåg en kommentar från förra årets kusinträff angående färgvalet på mina kläder :)
- Jaså, man kan ha orange till grönt också.

För att inte tala om när jag åkte tillsammans med dem till vår gemensamma kusins begravning nyligen, då jag hörde en kusin i baksätet kommentera min frisyr/hårlängd till den andra kusinen :)
- Men kommer du ihåg, det var så man hade håret när man gick i skolan!

Måste dock tillstå att kusinen som fick höra kommentaren hördes mycket besvärad :)

Fast i natt drömde jag att yngsta dottern sa till mig att hon tyckte att mitt hår börjar bli väl långt och att hon inte vill att jag skall få lika långt hår som hon har :)
Som hon har tjatat... och frisören, om att jag ska låta håret växa ut!!
Men jag håller med henne, så nästa gång jag kommer till Göteborg ska jag absolut se till och få det ansat, även om det inte kommer att bli kort igen. Lagom är bäst!

Nu till det väsentliga i inlägget! Dessa ord stal jag från dotterns blogg i morse, vilka jag tycker är fantastiska! Det visar att det mesta går att rädda och kan komma till användning igen.

"Idag hade jag på mig mammas gamla kjol som jag stulit och sytt om. Den köpte hon när jag föddes och är alltså lika gammal som mig och nu, 20 år senare, bär jag den på andra sidan jorden i Nya Zeeland." 

Appropå långsiktigt tänkande, här är ett filmklipp från YouTube som jag definitivt rekommenderar!
PS! Jag tror att inte att någon av kusinerna läser den här bloggen och brorsan, du får inte skvallra!

Flexibilitet..

Just det, det krävs flexibilitet att bo bland fjällen. Ena dagen behöver man mössa på sig (jag höll faktiskt på att frysa ihjäl).

Någon dag senare kändes det som att livet återvände. Tänk vad ☼ och värme kan göra underverk!

Sedan blev det helt galet varmt! Och nu flyger svalorna lågt, lyckades bara fånga en av åtta på bild när dom svepte hit och dit för himmel vad snabba dom är, så nu kommer det nog att bli ett ordentligt åskväder med blixtar och dunder (vilket faktiskt ska bli riktigt skönt).

Lockat och lagom vågat

I slutet av 1800-talet och i början på 1900-talet hade man locktänger som var tillverkade helt av järn. Dessa värmde man upp genom att lägga dem i elden eller på vedspisen och när tången blivit varm rullade man upp slingor av håret som blev till fina lockar och vågor. Då sa man att man ondulerade håret!
Den mest kända locktången var en fransman upphov till och det talades till och med om "marcelvågor".
Även män kunde använda locktång för att forma mustaschen (fast jag undrar om någon gör det idag?).

"Den som vill vara fin får lida pin" har man ju hört och jag kan tänka mig att det var fler än en som brände sig på heta handtag.

Aldrig hade jag väl trott, att jag själv skulle få användning av den gamla tången när jag plockade fram den för några veckor sedan, fast nu som ögonfransböjare!

- Oh farmor, vilka stora ögon du har... och vilka långa ögonfransar!

( del 2 i inlägg :o )

:o

Men vad ska det här bli nu då...?

PS! Den fantastiska jämtländska sommaren fick mig att köpa en mössa häromdagen!!

Appropå sjuttiotal

Så ville jag konstigt nog ha mitt rum svartmålat.
Vilket jag inte fick!
Därför fyllde jag istället hela mitt rum med slagord som "Love, peace and respect!", "Foot loose and fancy free", målade på plakat i psykedeliska mönster och hisnande färgkombinationer med hjälp av penolpennorna jag hade. Tuschpennor som fanns i set med regnbågens alla härliga färger!

Men en gång när mina föräldrar var bortresta fick jag en genial idé som jag i alla fall skulle hinna med innan dom kom hem igen.
Alla borde få ha mer färg i tillvaron!
Jag sprang iväg och köpte en burk målarfärg och målade toalettväggen!

Att tejpa kring kanter och kakelplattor innan jag målade var inte att tänka på, det hade jag nog inte ens hört talas om, så ni kan ju tänka er hur dessutom själva utförandet blev. Och resultatet ja, det var rent av så det stack i ögonen när man öppnade dörren in till toaletten där väggarna var målade knall-orange!

Hur det mottogs? Ja, ni kan ju tänka er själva...


PS! Eftersom jag alltid har haft ett stort behov av att teckna och måla fick jag redan som mycket liten börja använda min mammas oljefärger för att hon skulle få ha läppstiftet ifred, vilket jag tydligen hade startat min konstnärliga bana med!

Flower Power

Kommer någon ihåg det färgstarka sjuttiotalet, hur kläderna såg ut då? Byxorna eller långkjolarna, sydda i stormönstrade tyger och kraftfulla färger? På överkroppen kunde vi dessutom bära något i en helt annan färg och mönster :)
Flower Power låter därför i mina öron mycket mer slående än ordet blomkraft! "Make love not war!"

Slående (ja rent av dödligt giftig) är också skönheten Nordisk Stormhatt som stor och ståtlig blommar "en masse" just nu!

Appropå mystiska spår (och kanelrosor)

.. så är väl det här spåret (på en annan strand) ännu mera mystiskt? Vem har varit här?

Glömde visst att visa kanelrosorna

jag också hittade ute på udden förra veckan.

Alice o tandfen

Jag brukar föredra att se på tecknade filmer, färglagda för hand, då dom inte känns lika plastiga som animerade filmer brukar göra. Men häromdagen såg jag en gullig animerad film, "Rise of the guardians"!
Den fick mig att tänka på mina egna barn när dom var "små" och gjorde som tomtens nissar i filmen och slickade på kakorna!!!
Detta bara för att ingen annan skulle vilja ha kakorna!
Eller godiset. Ja, allt som dom ville ha ifred :o
Detta fortsatte ganska så långt upp i åldern, om det ens har slutat..

När tandfen i filmen dök opp hajade jag till för henne kände jag mycket väl igen. Hon bor faktiskt på hyllan i mitt kök! Tandfen fick jag av Alice en gång, tillsammans med några andra figurer för att kunna använda i bilder.

Skulle Alice ångra sig någon gång, hon är ju i den åldern då man kanske vill ha besök av tandfen då och då, skulle jag förstås genast skicka tillbaka tandfen!

Ovan där

Har somliga stenhård koll på allt vad jag gör!

Själv vet jag inte alltid, vad det är jag håller på med..

I lånta fjädrar

Eftersom jag inte kan lägga in några bilder på din sida JM gör jag det här istället. Idag beslutade jag mig för att göra en tur till "din udde" som jag har väntat länge på att kunna göra, det har varit så mycket vatten i älven i vår.
Tänker att det kan vara roligt för dig att se lite bilder hemifrån, men det är även ett foto till dig MM!
Hoppas att ni andra också har nöje av att se bilderna som nästan blev som ett bildreportage (eller saga kanske?).

Det här var andra gången jag tog mig själv till udden. Stundvis och bitvis tappade jag bort mig även den här gången. Så kan det gå när ingen dotter visar vägen! Fast det är ju så, att den som går vilse ofta hittar nya vägar!
Och jo, jag hittade en ny väg vilket kommer att underlätta nästa gång, men mest så hittade jag en massa fina objekt att fotografera!

Turen blev ansträngande, växtligheten är hög och frodig och det är mycket obanad terräng. Men som belöning när man kommer fram når man den finfina udden!

Glöm inte att klicka på bilderna för att få dem större!

En av åkrarna vi brukat gena över hade nu fjällkor "ockuperat" så det blev till att gå runt. Den lilla kalven som syns längst fram på bilden måste ha varit ganska nyfödd när jag kom för den stod där på vingliga ben och tog några stapplande steg. Mamman spände ögonen i mig. Där hade nog ingen vågat gå, inte ens dom som inte är korädda!

Sly och högt gräs och svårt att forcera men en gång har marken brukats vilket jag ser på spåren i form av taggtråd som varken får eller borde ligga här och en vacker rostig gammal sågklinga. Du behöver alltså komma hit MM!


Skulle jag våga gå lite på tågspåret för att underlätta promenaden... kommer att tänka på gamla favoritfilmen, "Stand by me", så det kanske är bäst att i så fall att plocka bort Pink Floyd ur öronen. Så att jag hör, om nu tåget skulle komma!
Mycket riktigt, jag tror inte det hann gå ens 1 minut efter det att jag tagit mig upp på spåret och börjat gå, innan tågvisslan hördes... Försökte gömma mig i diket men jag tror lokföraren såg mig ändå.. :o

Över våtmarken tog jag mig och hittade några orkidéer som jag inte vet namnen på och hittade även blommande vattenklöver som tidigare har varit en mycket viktig medicinalväxt. Den är mycket besk, vilket jag kommer ihåg från den gången jag skulle äta sådan och min mun drogs ihop som ett uttorkat russin. Det stramade och det blev jättesvårt att gapa! Därför kan man också använda vattenklöver som sammandragande på sår.

Blommande vattenklöver

Äntligen, äntligen nådde jag udden. Vattennivån har sjunkit men det är fortfarande mycket sankt, vått och lerigt.

Inte ett spår av någon annan människa, däremot fanns det gott om älgspår och från någon annan hemlig individ...

Jag hittade inga keramikskärvor den här gången, det var för svårt att gå efter stranden. Däremot hittade jag en Coca Cola flaska inbäddad i leran!!

Men när jag tog upp den och sköljde av den (där  i vattnet blev kängorna också rena, faktiskt renare än när jag gick iväg hemifrån) upptäckte jag att det var något slags gömställe för en ande i flaskan! En fågelgud? :o

Tänk vilka spännande saker man kan uppleva bara hemma på stranden...

Bye bye!

~ * ~

Iögonfallande

Den drog verkligen blicken till sig där uppe på stenen i allt det gröna! Försökte hitta lite information om den röda mossan när jag kom hem, vilket inte var så lätt, hittade inget foto med någon som var så röd. Möjligen kan det ha varit en nålfruktsmossa. Ja jag säger då det... vilken naturmupp jag har blivit!

PS! Trumningen gick bra i fredags!

Flaxa med vingarna!

Det är lustigt, efter att vi blivit evakuerade från Mellanöstern och kommit hem till Sverige upptäckte jag efter ett par år en fågel jag tidigare aldrig hade sett. Den såg rolig ut där den gick omkring där vi bodde. Varje år kom den tillbaka och höll till cirka 100 -150 meter bortanför huset! Fick efter ett tag reda på att det var en häger.

Efter 10 år flyttade vi så 100 mil norrut där hägern inte skall finnas men efter ett par år dök den upp i alla fall. Varje sommar kommer de nu (för några år sedan hade den skaffat sig en partner.) och bor ett par hundra meter längre bort, inne i skogen!

Ungarna börjar bli flygfärdiga nu och håller på och tränar genom att flaxa med vingarna, så snart så... "alis volat propriis"

Hägrar inte bara ser komiska ut dom låter faktiskt rent av förfärligt! Tog med lilla kameran som har bra ljudupptagning (men sämre bild) så att ni också kan få höra hur det låter :) Det är ingen skönsång direkt så klaga aldrig mer på att ni inte kan sjunga, för som jag tidigare har skrivit, "skogen skulle vara mycket tyst om bara dom fåglar som sjunger bäst skulle höras".

I närheten av "krigszonen" fann jag rester från en liten älgkalv (möjligen ett rådjur). Undrar vad som var orsaken till att inte den fick växa upp? Ett farligt område att befinna sig i helt klart!

(Det upprepas sommar efter sommar men jag upphör ändå inte att förvånas, att det är så ljust ute att ingen blixt behöver användas. Fotot tog jag ute på ängen, några minuter i elva på kvällen!)

Och himlen öppnade sig

Först på kvällen igår klarade jag av att gå på en promenad. Jo jag vet att det börjar bli tjatigt, men den första jag mötte var hägern. Bestämde mig för att gå och titta under trädet där "kriget" hade utspelat sig igår, vid trädet med deras bo vill jag inte störa.
Det var inte svårt att hitta, det var nästan som att gå runt och plocka svamp i skogen, marken var strösslad med fjädrar! Jag blev lite ledsen när jag också hittade äggskalsbitar.

Vad märkligt det kändes, fjädern jag just tog upp kändes lite varm!? Just då kom hägern tillbaka och landade precis ovanför mig, i trädet jag stod under :o Då fick jag syn på boet, fanns det ytterligare ett?? Konstigt, med bara ett häger-par. Jag blev i alla fall glad för tydligen hade ingen fått sätta livet till igår! Det hördes tydligt när föräldern höll på med matningen, det var ett väldigt liv.
Skalbitarna jag hade funnit måste alltså ha varit från själva kläckningen...

Hägern flög iväg och jag fortsatte att plocka fjädrar. Jag tänkte vänta tills den kom tillbaka. Eftersom den inte skrek åt mig, kunde jag kanske få till en bra bild. Efter en stund kom den också men då landade den i andra trädet!! Och igen hördes det att den höll på att mata! Jag fattade ingenting, har hägrar två bon samtidigt??
Dom är särbo, sa mellandottern som ringde senare på kvällen.

Jag gick vidare och när jag kommit fram till fältet öppnade himlen sig, jag kände mig berusad. Såsom i himmelen så ock på jorden..
Plötsligt kände jag mig iakttagen och när jag vred på huvudet fick jag se rådjuret som stod och tittade på mig.
På hemvägen mötte jag en man som jag började att prata med, jag ville förvissa mig om att ingen mer skog ska sågas ned, vilket det inte skulle.
Men hägern har nog bott här en 10 år, sa mannen.
Jag vet, sa jag, vi flyttade hit ungefär samtidigt!

Kvällspromenaden tog längre tid än vanligt och den sista jag såg innan jag stängde dörren var.. hägern.
Men det är ju inte att undra på om dom har dubbel bosättning!!

Surrealism

Gick mycket tidigt ut i skogen i morse och mötte hägern belyst av morgonsolen då den kom flygandes mot mig. Varje nyans syntes tydligt i fjäderdräkten då den kom nära. På första parkett stod jag sedan och tittade på ett drama som utspelade sig framför ögonen på mig. Ett drama på hög nivå.
Bland trädtopparna, i fågelvärlden, handlar det också om liv eller död och jag förlorade mig en lång stund men egentligen var jag ute för att plocka blommor. Till min kusins begravning i Sundsvall som jag var på väg till.

Jag fick en igenkänningskänsla, samma känsla hade jag upplevt några år tidigare då vi suttit och planerat vår mammas minnesstund på en begravningsbyrå. Då jag efteråt gick direkt till ett barnbarns födelsedagskalas och fick en partyhatt (med pirater på) på huvudet. Efter det gick jag för att överraska en god vän som inte visste om att jag befann mig på västkusten, till hennes vernissage. Där satt gamla konstnärsgubbar och pimplade vin och berättade skrönor och annat från en svunnen tid i Göteborg.
Livet känns ibland som en overklig verklighet. Kontrastrikt och absurt.

En ensam pion hittade jag efter vägen...