Jaja..

Det är rent av lite löjligt att behöva förklara för utomstående att:
Jo jo, naturligtvis är jag glad för min familj och
att det är kärt besvär när dom besöker mig!
Det viktigaste är att dom själva vet och känner att jag älskar dom!

PS! Jag vidhåller ändå att jag njuter av ensamhet och tystnad
att lyssna på musik
eller att kunna göra det jag vill, när jag vill.
Därmed basta!

Idag

Påsken är över, stormen är över och lugnet har åter lägrat sig här hemma!

Stor familj

kräver stor soffa..

Ockupation

Mitt hem känns för närvarande ockuperat och går jag ut så är det också ockuperat... av älgar!!

Älgtjurar fejar hornen på träden utanför.

Min utrustning har modifierats...

Vad är det som har hänt? :o

Upp taget

Ingen tid att skriva...

Lycka

Jag har flera gånger senaste tiden känt en sådan obeskrivlig lycka. Kanske är det glädje över att kunna njuta, av det jag har där jag befinner mig.

Det är som att gå på en vit mjuk matta genom skogen. Stigen leder fram till ett stort fält, som varit soldränkt i flera veckor. Där står jag ofta och vajar, som ett vinterax i vinden.

Underbart

Häromdagen ringde en konstnärsvän från Åre och pratade om ditten och datten och beklagade sig dessutom över sina stela leder. Jag vet, sa jag, vissa dagar känner man sig som 93... Jaa, svarade hon och vi skrattade gott. Just nu beror det nog på den isiga nordanvinden som drar och fryser allt i sin väg, sa jag. Tror du det? Eller så beror det på åldern.. fast så gammal är jag ju inte! sade vännen. Och nej, det är hon verkligen inte! Flickan - kvinnan - damen ifråga, fyllde bara 80 förra året.
Inte vet jag, men lekfullhet verkar vara ett signum hos väldigt många konstnärer. Något slags konserverande medel måste ha tillsatts under barndomen och därför håller en evigt ung!

Köpte en pall för 49:- i förrgår, så nu behöver jag inte alltid gräva där jag står där jag ska lägga mig, utan nu kan jag ibland sätta mig där jag står eller sitta där jag sätter mig!
Hur fick jag ihop det där :o

Det undre snölagret är så packat

att pallen inte försvinner.

Det övre lagret är som kristalliserat pulver.

Älvväninnan har skickat en länk, hon har hittat information om att kakmonstret finns i Tyskland!
Fast vem det är vet fortfarande ingen. Mer om detta i: Expressen

Till er som nu också vill ha chokladmandlar strösslade med flingsalt säger jag bara, Välkomna! Och skulle chokladmandlarna vara slut kanske det finns en liten kaka istället... Om nu inte kakmonstret varit framme förstås!
"Chocolate, it's not just for breakfast anymore!"

PS! I eftermiddag eller i kväll kommer ett efterlängtat besök så nu blir det nog inte så mycket med skrivandet ett tag framöver..

Som topping

på gårdagen, att komma hem och hitta ett brev från sonen med en ask! Och när jag nu skulle fota den lade sig en regnbågsfläck över.. kan det bli mer förtrollat än så? My oh my..

Igår en dag med flow

Jupp, vissa dagar är definitivt soligare än andra! 

Årevänner kom och hämtade upp mig på förmiddagen för vidare färd mot Östersund, där vi skulle tillbringa dagen. Efter två-tre timmar var jag helt slut (det är slitsamt att vara i stan när man inte är härdad) och jag smet ensam iväg för att sätta mig på min favoritrestaurang med kinesisk mat :)

Var på Ahlbergshallen och tittade på en annan väns utställning (verket "homage to jaroslaw kozlowski" har jag filmat). 

På hemväg

Till kakmonstret!

Vem är kakmonstret?

Appropå vargar

När yngsta dottern var kanske 5-6 år gick hon en "Ekorrspårarkurs"! Hennes djurintresse var stort och eftersom vi den perioden höll till mycket i Värmland, i ett vargtätt område, var det extra spännande. När vi så en dag hade varit ute och gått i skogen upptäckte vi på hemvägen ett vargspår och en stor vargpoop mitt på skogsvägen! Och det väldigt nära stugan vi bodde i! Jag trodde dottern skulle spricka av spänning. Ivrigt satte hon igång att teckna (hon har tecknat sedan hon första gången kunde hålla i en penna) och vi fick gå tillbaka flera gånger, för detta behövde undersökas, mätas och dokumenteras noga!

I spillningen från vargen som mest bestod av päls tittade också några små hela älgkalvständer fram. Den ena fick bli till ett halsband!

Don efter person

"Ingen regel utan undantag" så därför blir det ändå lite matprat... Det är en ny situation att laga mat bara åt mig själv efter att ha haft flera matslukande barn hemma. Jag har heller inte utrustning för att göra lite med tanke på formar etc. Som tur är så gillar jag rester skarpt och tycker det är väldigt bekvämt att bara kunna värma nästa gång det är dags att äta (lat som jag är). Utan lämplig utrustning innebär det att jag ofta använder pajformen även till andra rätter än just pajer, som här när jag skulle göra en lasagne med lax och spenat (vissa rätter gör jag förstås mer av och stoppar i frysen). Nåväl, det sägs att det inte hänger på storleken och nu kan jag berätta att det heller inte hänger på formen ;)

Mums med lax och spenat

Jag säger bara cheese...

Och så några mandlar med
mörk choklad och flingsalt efteråt..

Appropå älgar

Jag hade inte gått mer än 200 meter hemifrån idag när jag upptäckte första älgpoopen, sedan såg jag spår överallt. Försökte dra mig till minnes från jägarskolan om älgar kan få rabies? Eller pinkar dom in revir? Galna kosjukan kanske :o Nah, men det såg formligen ut som om älgen eller älgarna har gått bärsärkagång men jag antar att den eller de har blivit jagade. Det var spår kors och tvärs genom skogen och över öppna ytor.  Jag har aldrig sett något liknande tidigare! Jag som har tyckt det är så trevligt och avslappnande att gå och titta på alla rådjursspår, nu blev jag istället vaksam!
Cirka 1 km hemifrån kommer man till ett stort fält och där styrde jag kosan mot en speciell plats jag brukar gå till och då upptäckte jag att älgen också hade använt mina spår! och "mitt" ställe!! Det var nertrampat och hårstrån från älgpälsen låg i snön :o

En gång för mycket länge sedan var jag ute och plockade svamp med en gammal man och när vi strövade omkring där i området fick mannen plötsligt syn på en älg som stod och iakttog mig, bara några meter bakom mig där jag satt och plockade kantareller. Han vågade inte ropa till mig (tack gode gud för det) utan avvaktade för han visste inte hur älgen skulle reagera och han visste hur rädd jag är för dessa kreatur och efter en liten stund gick älgen sin väg!

Jag var glad att jag hade tagit med mig liggunderlaget igen så att jag kunde lägga mig i lä en liten stund, det var mycket kallare idag, där i skogsbrynet. Men jag kunde inte riktigt slappna av, tänk om älgen skulle komma bakom mitt huvud...
Så kom jag ihåg att jag har en liten fickspegel i ryggsäcken och den fick tjänstgöra som backspegel :)

Hemma på våran gata...

Älgpoop

Tog dessa strån med mig hem, vill du ha dom
så är det bara att skicka ett mejl..

Det var kallt idag!

Vrom vrom

Det är som att ha ett husdjur fast jag inte vill ha något! Tänker att jag har haft tillräcklig med ansvar med barnen. Det är som att ha en hund, fast en hund med motor!
Skillnaden mellan natt och dagtemperatur ligger någonstans mellan 20 och 35 grader, kanske mer, så det kan vara förståeligt, att bilen behöver "vallas". Tydligen har nyare bilar ännu mera problem än vad min har hörde jag. På eftermiddagen igår tog jag med mig bilen ut på en tur och sämre kan man förstås ha. Kommer ihåg en gång för många år sedan när vi var i Grövelsjön och åkte skidor, det gjorde ruskigt ont i hjärtat när vi styrde kosan hemåt igen, då söderut, och lämnade solen och dom vita vidderna. Det behöver jag inte göra nu :) Egentligen borde jag hyra ut rummet som ännu inte är "mitt". I stället för att det står där oanvänt med bäddad säng kunde andra också få möjlighet att komma hit och uppleva våren i fjällen. Eller den ljusa jämtländska sommarnatten...

På min lilla "expedition" igår var jag ute i drygt en och en halv timma och brände mig trots att jag använde solskyddmedel, borde alltså haft ännu högre solskyddsfaktor. Skulle också ha tagit snöskorna med mig för snön var djup dit jag skulle. Jag fick använda mig av en älgs spår, men himmel, dom tar ju "sjumilakliv"! Tyvärr upptäckte jag också att någon älg hade använt sig av "min" slinga och det ända hem (mellan husen). Det gillar jag inte! Jag är rädd för älgar nämligen eftersom jag har blivit jagad flera gånger. En manlig bekant till mig blev också attackerad en gång när han satt ute i skogen och jag ångrar fortfarande att jag inte fotade av blåmärkena på hans lår som var i form av älgklövar :) Kossor och älgar... usch! Jag möter hellre en varg!


Lön för mödan, efter en lång, kall, mörk och bister vinter..

Ottfjället och Ottsjön

Skutan!

"Expedition light"

Lr hur

Nu tänker också jag bidra med ett strå till stacken med tanke på anmälningar om diskrimineringar, kränkningar med mera. Jag är ingen kvinnosakskvinna men tycker ändå att det är diskriminerande att det i badrum endast finns eluttag för herrars rakapparater. I varje fall i mitt badrum och säg nu inte att jag kan använda rakapparat för att raka benen för det här uttaget sitter alldeles för högt upp på badrumsskåpet. I hakhöjd alltså och än har jag inget skägg på hakan, inte än i alla fall..

Skenet bedrar

Det är lustigt, det kommer alltid en dag på våren när det inte räcker med vanliga solglasögon utan man måste ha sådana som även täcker sidorna så att inget ljus sipprar in. Idag kom den dagen upptäckte jag när jag skulle gå och slänga skräp. Det är bara en kort bit men jag blev ändå tvungen att knipa så mycket med ögonen att det istället blev svårt att gå. Och trots kisandet så blev det alldeles svart för ögonen när jag kom tillbaka in igen. Tänk att behöva solglasögon för att gå och slänga lite skräp!
Kanske man också borde smörja in sig med solskyddsmedel? Hälsocentralen brukar få ta emot en hel del turister med brännskador den här tiden på året. Kombinationen med stark sol som reflekterar sig i kritvit snö måste man vara försiktig med!

Mullig, osminkad och med smutsigt hår satte jag mig i bilen (kusinen hjälpte mig att få igång den igår). Den väldiga nattkylan ska fortsätta så jag måste verkligen försöka hålla batteriet laddat och eftersom jag också behöver köra lite längre sträckor beslutade jag mig för att åka till kommunens huvudort, 12 km längre bort och handla.

Ohh vad du ser fräsch och solbränd ut, sa killen i affären.
??? :o
När jag kom till kassan och det var dags att betala upptäckte jag att jag heller inte hade några pengar med mig.. : /
Kan du betala i morgon? frågade tjejen.
Neej..
Kan du komma in någon gång nästa vecka?
Jaa?
Så var problemet löst och jag kunde åka hem med mina varor :o

Vissa soliga dagar känns på något sätt... mycket, mycket, soligare än andra! :)

Från igår..

Idag..

Rautjoxa

Är det jämtländska namnet för lavskrika. Kärt barn har många namn och den kallas också för "nordens papegoja" och "skogshuggarens bästa vän" eftersom den är så nyfiken och sällskaplig av sig. Den rost-röd-bruna fågeln kan bli väldigt närgången och vill gärna bli bjuden på något gott att äta. Jag har haft besök hemma vid köksfönstret någon gång men annars håller den mest till djupt in i skogen. Igår åkte jag med en kusin till Nulltjärn i Vålådalen och där är lavskrikan en vanlig syn. Dessa poserade dessutom fint framför kameran :)

Längsta inlägget...

Hade det kunnat blivit då bland alla gamla berättelser jag fann, hittade en 6 sidor lång berättelse från 2002 när jag var på väg ut på en fjälltur. Hade nu bara tänkt mig ett utdrag men insåg att det ändå blev alldeles för långt. Men vill du läsa om en speciell kurs jag har gått på så kan du gå in här: Sub-Arktisk vinteröverlevnad eller genom länken i menyn till höger.
Kan tillägga att när jag gick kursen så bodde jag i snöfattiga södra Sverige. Hade jag bott där jag bor idag är det inte så troligt att jag hade gått den.
Man skulle kunna tro att vintern är en stor passion hos mig, men så är det inte alls! Jag har fått nog av snö och kyla och ingen kan längta mer än jag efter att få ligga på en strand och sila solvarm sand mellan tårna!

Pirate Boy

For free very loud music...

Ute i djup snö

Det är ganska skönt att "latino"-svärsonen lånade med sig min längdutrustning in till Åre. Inte mina pjäxor förstås, dom var för små, men som tur är har andra svärsonen ett par här hemma. Med norska försvarets ullstrumpor så blev det alldeles utmärkt och ungdomarna har varit ute flera gånger och åkt på Åresjön. Detta gör att jag inte ens behöver fundera på att träna några andra muskelgrupper än dom vanliga och kan i stället lugnt fortsätta med mina underbara monotona promenader :) Däremot, efter att ha sjunkit ner till ljumskarna i snön för ett tag sedan, anstränger jag mig numera med att sätta på mig snölåsen innan jag går ut!
Idag kom jag på att jag eventuellt också skulle kunna ta med mig ett par snöskor (ifall jag skulle se något mer otillgängligt motiv att fota), men men, jag vill inte göra en expedition av det hela, så det återstår att se..

Snölås

Hokus Pokus

fram med krokus!

Idag

Något har hänt den här vintern, kan det bero på dom nya däcken tro, men jag har inte fått så många sladdar med bilen?! Och då bara när jag varit vårdslös och okoncentrerad!
Men efter en natt med cirka 25 minusgrader ville bilen naturligtvis inte starta så sådana eventuella problem hade jag förstås inte. Blev istället tvungen att plocka fram sparken. Ett "fordon" jag aldrig har lyckats lära mig att behärska och det har hänt både en och två gånger att jag tappat kontrollen och farit fram med andan i halsen och en bön till gudarna om att jag måtte klara mig helskinnad. Det är stört omöjligt att få stopp på en skenande spark... Jag kommer också ihåg en gång när jag var i tolvårsåldern (vi var uppe i Jämtland på vintersemester) och jag skjutsade min brors dåvarande fru som var höggravid och körde ner henne i ett dike, usch vad dåligt jag mådde efter det :(
Till sparkens försvar måste jag ändå säga att soliga dagar, med en slät väg som ser ut att ha blivit asfalterad av vit snö och utan backar är det ett underbart fortskaffningsmedel.
Idag tyckte jag dock att jag hade något så när kontroll på sparken i nerförsbacken till affären, men gubben som fick syn på mig tyckte tydligen inte detsamma. Långt i förväg, där jag kom åkandes, hoppade han ur vägen, ut i vägen och urskuldade sig i det ögonblick vi möttes om att det varit säkrast så, men tack och lov med glimten i ögat. Så fick jag mig ett gott skratt idag igen och det konstigt nog på grund av den icke startande bilen!

Kamouflageögon

Trots att jag är brunögd är jag väldigt blåögd, som många andra svenskar. Vi blir ofta handfallna, lamslagna och överraskade, även när det bara är något litet extraordinärt som händer. Som första snön till exempel... Att tänka, det händer inte mig eller det händer inte här är nog ett väldigt typiskt svenskt sätt att tänka. Så och tänkte jag. Idag är förresten så många stressade att man inte hinner tänka över huvud taget.
Att något krig skulle bryta ut fanns nog inte i min värld då vi flyttade till Mellanöstern. Därför, när amerikanarna plötsligt ringde på dörren och lämnade över en order om att vi skulle förbereda oss för en evakueringsövning, inte långt efter att vi anlänt, tyckte jag att dom var skitjobbiga. Inne låg barnen utslagna i "hjalla hjalla", (bråttom bråttom på arabiska) en rejäl magsjuka och jag själv var heller inte så stadig på benen. Jag försökte slingra mig ur övningen, sonen kunde ju knappt stå på benen, men inga ursäkter hjälpte! Jag skulle packa en väska med det nödvändigaste och sen skulle dom hämta upp oss, jag tror det var nästa dag. Evakueringsdagen ringde det på dörren och den vänliga evakueringsofficeren hjälpte mig att bära ut sjuka barn till den väntande minibussen för vidare transport till en uppsamlingsplats, ett slags hangar. Gissa sedan, vem som var glad att vi hade övat, när kriget bröt ut på allvar..

PS. Jag har länge tyckt att "Det är sannolikt att något osannolikt inträffar" var kloka ord av Aristoteles 476 f.Kr, men efter att ha varit med om att ett krig bryter ut (fast kanske inte så osannolikt där nere) och att dessutom ha varit med om ett markskred som gjorde att allt under tågrälsen försvann, att vi därför åkte på ett spår som hängde i luften och därefter landade på andra sidan har gjort mig än mer benägen att hålla med honom!

Ur Aftonbladet

Insnöat

Är blåst och insnöad (men tack och lov inte utfrusen) och funderar på om jag skulle anordna en tävling,
"Gissa var på bilen detaljen är hämtad?"
Skulle någon mot förmodan svara rätt kan jag skicka en bild som pris, om adress bifogas svaret förstås...

Detalj 1

Detalj 2

Detalj 3

Exempel, motorhuv och 
front på bilen!

Locktoner

"Tid att älska, tid att öva.."
I många år har jag inte kunnat blåsa näverlur på grund av nacken vilket jag så smått kan göra nu (några sekunder i taget). Upptäckte glädjande nog, att av två näverlurar som finns här hemma, så är den ena mera lättblåst än den andra :o Hade först tänkt lägga ut ett ljudklipp hur det kan låta, men insåg förståndigt nog, att jag måste bespara omvärlden detta : /
I stället visar jag ett foto där en av döttrarna står och spelar, det var innan vi fick bredband ;)

Daughter with birch-bark horn

Gone fishin´

(Jag skulle aldrig ha skrivit att vintern är annorlunda med mycket kyla och lite snö, på bara ett par dagar har vi nästan dränkts av den vita varan och snöplogen kör i princip dygnet runt. Detta får mig åter igen att längta alldeles väldigt efter ljusa sommarnätter, dagar vid havet och att sila solvarm sand mellan tårna.. )

Ända sedan jag var riktigt liten har jag tyckt mycket om att fiska och mina första fiskeminnen har jag från när jag fick följa med mina äldre bröder och meta bäcköring. Att fiska är rogivande. Att göra upp en eld och bara vara. Denna känsla och upplevelse har jag också velat förmedla till barnen och därför, redan från att de var riktigt små, tagit med dom ut.

Någonstans i Israel...

Någonstans i Värmland...

Igång

När saker väl kommit i rullning återstår bara att se vilka vägar det tar..

Tur (i) på (o)turen

"Man måste mata elden för att hålla den vid liv", så och med bilen! Vilket inte är lätt när hela världen är grå och vit och man inte kan se vad som är vägbana eller terräng :(
En kompis till mig, var med om när han var ung, en rejäl snöstorm när familjen var på hemväg från Norge, pappan som körde, vevade då ner fönstret, åkte över på fel sida och körde med handen hållandes mot plogkanten! Kanske inte att rekommendera idag då det är mera trafikerat.

2005 eller 6 var jag på en fjällräddningsövning där norsk och svensk fjällräddning hade sin första samordnade övning under polisen. Det var en mycket grå och mulen dag med flatljus (när allt flyter samman och man inte kan urskilja några konturer) så vi fick lov att köra i kolonn med skotrarna ut till övningsområdet som låg på gränsen mellan Norge och Sverige.

Dagen efter behövde jag åka hem tidigare så en fjällräddare skulle köra mig till fjällstationen där bilen stod. Vi skulle "bakspåra" genom att använda oss av ett spår som en polis som kommit senare till övningen, precis hade gjort. Strax efter att vi hade gett oss iväg, blåste det upp så spåren yrde igen och plötsligt var vi vilse! De små buskarna som jag såg här och där var bara topparna på träden då vi hade djup snö under oss. Det är skrämmande att tappa referenserna och man blir lätt åksjuk. Eftersom inga linjer fanns att gå efter kunde jag helt plötsligt tycka att vi hade en ravin framför oss, som vi med nöd och näppe klarade oss från att åka utför eller att en bergvägg tornade upp sig.
Usch vad hjärnan kan lura en..
Flatljus är förresten tydligen ett fenomen som även kan uppträda i sandöknar :o

Min glädje när jag till sist tyckte mig se något litet rött långt borta i periferin går inte att beskriva. När vi kom närmare såg vi att det var toppen på ett ledkryss, resten var begravt i snö. Men detta lilla gav oss en vägledning om riktningen och det säkrade vägen hem!

Senare lärde jag mig ett knep som kan underlätta "snö-körning", att lättare kunna urskilja konturer och det är genom att använda sig av goggles med röda eller rosa glas. Så bror, jag provade bara för att se vilka som var dom bästa för dagen!

Har ännu inte hittat korten från den övningen men här är ett liknande hur det kan se ut!

Flatljus