Hej mitt vinterland...

Vacker dag... igen!

Idag

Tog en tur västerut idag för ovanlighetens skull. Denna disiga och mulna dag! Och med minimala snökristaller i luften! Skid- och snowboardentusiasterna låter sig dock inte hejdas!

Skidliften som går över E14 i Åre

Där stannade jag dock inte utan åkte vidare upp till Ullådalen och tog en promenad till Buustamon. Inga turister än så länge i sikte men de första väntas redan i morgon fick jag höra, så det var full fart med förberedelserna.
Fick syn på några vackra grenar och fotona som ser ut att vara svartvita är faktiskt i färg!
Denna disiga och gråmulna dag...

Till nytta (och nöje)

Det är trevligt att sitta och sticka och andra tycks också ha glädje av det. Om det nu blir till ett par sockor eller små vantar att värma frusna barnhänder med, men också för vännerna som tycker det är rogivande att bara sitta och lyssna till klirret av strumpstickorna! Ett ljud som kanske väcker barndomsminnen.. omtanke, värme, trygghet?

Wonderful Things!

Ohh vilka underbara saker det fanns i butiken Wonderful Things som låg på Engelbrektsgatan i Göteborg (nära Södra vägen) på 70-talet! Som dessa tåstrumpor som ännu finns kvar trots att jag använde dem mycket flitigt! Senare fungerade de som julstrumpor och jag tror även att någon av flickorna har använt dem. 

Nu, långt mycket senare, har det blivit dags att plocka fram dem igen! :)

Ska vi slå vad?

Goda vänner var idag hit med några växter eftersom dom skall flytta. Bland annat en helt fantastik 35-40 cm hög rosmarinplanta! Den behöver vattnas dagligen, sade frun i huset till mig!
Jaha sa jag, som min egen då och tänkte på hur den ser ut, 3-4 cm hög och liknar mest en avbarrad julgran...
Och barren som är kvar är torra, gråa och trista!

Faktum är att inga växter utom orkidéer tycks trivs hos mig, alla andra tröttnar och dör! Orkidéerna däremot, gillar att få en skvätt vatten, lite då och då och blommar år efter år utan omplanteringar! Efter tio-elva dar si sådär, när jag kommer ihåg det!
Men visst kan jag sköta blommor, när sommaren var slut gjorde jag i alla fall gräslöken fin inför hösten och vintern!

Funderar därför nu på om vi slå vad och se hur länge den nya rosmarinen kommer att överleva?

Min egen rosmarinplanta!

Gräslöksflätan!

Idag

Just nu är det 14-15 minusgrader ute och rimfrost i träden och jag sitter och väntar på att solen ska titta fram lite mer så att jag kan sticka ut näsan en liten stund. Jag ser den anas mellan trädstammarna!

Tiden under tiden, ägnar jag åt funderingar. Bland annat tänker jag på att i Norge där kan dom! I alla fall kan Hval Sjokoladefabrikk ASA som borde vara ett föredöme för andra. I Sverige finns inte det minsta medlidande med nötallergiker utan det mesta märks med "kan innehålla spår av nötter" för säkerhets skull, för att kunna frita sig från allt!

PS! Chokladen var mycket god!

Solskuggor

Skenet (molnen) bedrar

Det såg ut som ett fjäll långt därborta, 

jag undrade vilket det var? 

Under tiden jag stod och funderade, 

förändrades det så sakta, 

till ett annat fjärran fjäll.

Så nära, så nära

(Med ett lånat teleobjektiv lyckades jag få till det... :)

Fullmånen i december

Vilken styrka..

Jag förvånas över hur en enda stängel orkar hålla sig rak och bära upp knopparna som bara blir större och större...
Amaryllisen hade jag med mig från senaste besöket i Trondheim (växterna är mycket billigare där). Vet inte om det kan räknas som smuggel? In till Norge får man i alla fall inte medföra knark och potatis!!

Prioriteringar

Vet att jag har skrivit om detta tidigare men ändå blir jag lika förvånad den här tiden på året då allt handlar om prioriteringar med ett dagsljus som bara varar ett par timmar om dagen. Och här, där allt blir totalsvart så fort skymningen faller! Vi har haft en otroligt fin höst och hitintills vackra vinterdagar, idag är det dock mulet och snöar så smått men det är ju precis som det ska den här tiden på året.
I alla fall under de få timmarna, bilen behöver "rastas" så ska jag ta den på en tur eller ska jag sy det jag behöver sy eller ta den välbehövliga promenaden.....?

Idag

Ljus och lussesparvar!

Idag

 

Fria fall

Efter mina fall förra veckan kände jag mig både dum, klumpig och hopplös. Obetänksam, dumdristig och smått korkad. Så ringde min kära gamla väninna som alltid är till tröst (hon har också varit yngsta dotterns dagmamma) och hon är ett lika stort foto-freak som jag själv är. Hon berättade då att hon alltid ramlar när hon är ute och fotar! :) Värsta gången var nu i somras när hon och hennes man hade varit ute och gått vid havet och hon hade fallit bland klipporna med sin fina kamera (också med kameran högt lyftad i luften) och skrikit till sin man; Kameran klarade sig!

Men vadå konstaterade vi, nog är det bättre att vara ute och röra på sig och bruka sin kamera än att den ska ligga orörd.. Många har fina dyra bilar som dom också är ute och krockar med! :o

2 ggr 1 vecka

Jag kan inte hjälpa det men jag kan aldrig sluta att förundras över det vackra i frost, snö och is, speciellt inte som foto-objekt. Ibland går det lite över gränsen över hur tanklöst jag kan bete mig för att få till ett vackert foto, speciellt när jag blir lite för ivrig. Blir det för många tankar samtidigt i hjärnan har jag svårt att koncentrera mig och tänka efter före.
Förra veckan, då hela världen var vit gick jag ut på en frusen myr och råkade snubbla i ojämnheterna. Ramlade framstupa med ena armen lyft upp i luften för att försöka rädda kameran. Det gick bra förutom att jag slog i och skrapade armbågen (och lite snö på kameran).
I lördags var det dags igen då jag fick syn på fina is- och snöformationer ute på sjön. Naturligtvis blev jag tvungen att ta mig dit ut och såg inte att isen sluttade svagt från strandkanten när jag skulle kliva ner. Jag såg säkert ut som Bambi på hal is i försöket att rädda upp situationen men dessutom var isen pudrad med lite snö så det var såphalt!
I ett nafs låg jag helt platt och kunde inte andas eftersom luften totalt gått ur mig. Det ömmade, hade några revben gått av? Vilken tur att jag är lite "vadderad"! Jag undrade om jag ens skulle klara av att ta mig upp för egen maskin igen...
Denna gången slog jag alltså även andra armbågen i försöket att rädda kameran (som ändå hördes slå i med en smäll). Kameran tycks dock ha klarat sig bra efter eskapaderna men själv går jag nu omkring med inte en, utan två rejält ömmande och blånande armbågar!

Ett foto jag tydligen tagit i fallet... :o

Igår idag

Men dè va dà glimrende..

Det kändes lite grann som att hamna i en actionfilm när två civilklädda poliser dök upp i tågvagnen och bad oss resenärer om id-handlingar efter att vi åkt en stund inne i Norge. Jag började leta fram mitt körkort men med en enkel handrörelse visade poliserna att de inte var intresserade av mig, bara av de få männen som satt i vagnen. Det var ju skönt men jag funderade på varför en stund innan jag slog mig till ro igen. Satt dock inte så länge innan två tulltjänstemän tyst gled upp vid min sida.

È du norsk, frågade tulltjänstemannen?
Nej men han é, svarade jag och skyllde snabbt ifrån mig i det att jag viftade med tummen åt höger mot min fyrbente vän som satt i sätet bredvid mig. Man får så konstiga tankar i trängda situationer...
Jaha svarade tulltjänstemannen, då vill vi se pápiren!
(hmm.. egentligen kanske det var en liten lögn, jag är ju till hälften norsk om nu det skulle räknas? :o)

È de din hunn?
Nej det är min dotters, svarade jag nervöst, jag har bara passat honom i en vecka när hon har varit i syden. Då ville dom att också jag skulle legitimera mig....
Puh säger jag bara, vilken tur att vi har samma efternamn, annars, skulle jag och Sixten ha suttit i finkan nu?

Men dè va dá glimrende! sa tulltjänstemannen när han hade synat pàpiren och "alt var i sitt ordning", Tänk om "alle hadde hatt det" menade han och tyckte att jag varit duktig.
Naah, svarade jag och drog på ordet, tänkte på mitt virriga jag och fick lov att meddela, att det nog fick tillkomma min ordentliga dotter..

Glimrende var morgonen på tåget,
över myrar, sjöar och fjäll...

Dis och dimma

Varje dag börjar med dis och dimma, som det gör varje år innan vintern infinner sig på riktigt. I år är det senare än vanligt. Vissa dagar ligger byn i ett töcken hela dagen då solen inte alls orkar bryta igenom. Men "ovan molnen", om man beger sig bara några hundra höjdmeter uppåt, då kan världen te sig i ett helt annat ljus!

Skymning

Iiiii hjälp!

Jag tycker det är roligt att tova, som i somras när jag tovade dom små fåglarna. Sedan dess har jag också tovat en kjol för att den skall bli varm och vindtät, annars brukar det mest bli tovade tossor.

Häromdagen fick jag för mig att bada Sixten och efteråt upptäckte jag att flera tovor hade dykt upp i hans päls :o Skulle nog ha använt balsam eller sköljmedel.. för så roligt är det inte att tova att jag vill överlämna en kanske krympt liten ulltuss, till matten som kommer om ett par dar!

Välkommen vackra dag!

Förberedelser..

Tidigt på morgonen hörde jag dem, svanarna som börjat samlas inför flytten, flera hundra kan de bli.
Trumpetande och krumbuktande, en balett och symfoni!

Akkurat

Norske herr Sixten är här på fjällsemester (matte är i Spanien)!

About fútbol...

Keep your feet warm and please stay away from playing fútbol! No names no names...

Idag

 Hemmavid, med musik i öronen och frost framför linsen, kan det bli bättre?

Enadan o andra