Idag

Stod jag inte ut längre, utan var tvungen att sticka ut näsan i stormen trots klass 2 varningen, som kan innebära fara för allmänheten. Jag har inte kunnat åka och handla på flera dagar. Har förstås frysen full av mat som jag kan laga till, men det är inte roligt att vara instängd så här. Det har däremot gett mig tid att tänka på flera av alla dråpliga situationer jag har råkat ut för. Som den gången jag fick lov att stanna kvar hos polisen mitt ute i ingenting i det forna Jugoslavien som pant (eller gisslan), tills pengar hade skaffats fram till böter (som dom hittade på). När jag blir nervös börjar jag alltid att prata för mycket, vilket jag förstås gjorde då och försökte prata mig ur situationen och genom att erbjuda dom dollar... Helt vansinnigt, jag hade också kunnat hamna i fängelse för att jag försökte muta polisen.

Eller som den gången i ungdomen när jag och mina vänner blev utvisade ur Danmark under kravalleskort fast vi var helt oskyldiga! Jag kommer ihåg att detta retade upp min mamma så mycket att hon åkte in till båtterminalen i Göteborg, dit vi skulle anlända, för att protestera och för att tala med journalisterna och poliserna som väntade där.
Det är märkligt att jag råkat ut för så mycket, jag som är så snäll, vill hjälpa allt och alla och helst skulle jag vilja rädda hela världen...

Idag skrattar jag gott åt allting, men när man är mitt i det är det inte alltid så roligt. Men tiden läker som sagt alla sår. Hmm, undrar om det är det som är meningen att jag idag sitter så isolerad, för att skydda omvärlden? :o

Testing, testing, men varför jag provade olika goggles innan jag körde iväg idag tänker jag berätta om i ett annat inlägg.

PS! På den lilla stunden jag var inne i affären, cirka 10 minuter, hann det lägga sig flera nya centimeter snö över hela bilen...