Vad händer?

Den här gången var jag tvungen att sätta mig ner, fast inte av skratt, när mannen jag träffade för första gången frågade om jag ville följa med dom, ett gäng och spana efter björn på lördagkvällen. Till hans hemtrakter.

Jag kände taggarna vändas utåt, hmm lördag kväll, långt att köra... innebär det övernattning? frågade jag misstänksamt.
"Nej, nej, det är bara några timmars körning dit upp, vi åker hem igen på natten! Fast det blir ju sent, det är på kvällen dom är ute!"

"Det är nog ingen idé, försökte jag, jag har inget teleobjektiv, bara en liten kompaktkamera!
"Du behöver inget teleobjektiv, jag har haft björn två (2) meter ifrån mig!"

När jag kom hem tittade jag på kartan, jo det skulle nog gå att fixa på en kväll och det vore spännande att få se en björn från den säkra sidan, innanför fönstren på en bil...
Med livet som insats (mannen har också brutit nacken två gånger) så följde jag alltså med och det blev en mycket trevlig kväll! Sent på lördag eftermiddag var vi på väg men började med ett stopp för att tanka bilen då jag säger lite nonchalant konstaterande "det är väl en 18-20 mil dit upp?".
Nää, svarade mannen, det är nog 30!

Urk, 30 mil... 300 km enkel väg och sen ska vi hem igen :o
Men jag höll masken, man har ju hört förut om att avstånden inte är desamma i norra Sverige som i södra!

Skrämman var jag tvungen, av förklarliga skäl, att lämna hemma, men nr 47 var i alla fall med ifall en björn skulle bli alltför närgången (visst var jag duktig J? :) Färgen fungerade bra, kanske rentav för bra, som ett stoppljus? för vi fick inte se någon björn :o  Bara efterlämningarna! Ena stunden fanns det inte där, och i nästa när vi vände tillbaka, så låg det där!

Det mest skrämmande som hände under kvällen var att 3 STORA kraftiga spindlar var inne i bilen vid 3 olika tillfällen! Och spindlar är det mest fasansfulla jag vet!!!
I det att jag slängde mig åt sidan i bilen (och skrek?) tvingade jag honom att (stanna!) avlägsna dom avskyvärda monstren!

Däremot fick jag se norra Europas längsta canyon och det var en imponerande syn!

Men smakar det så kostar det! Nu känns det som om jag har åkt genom en mangel ett flertal gånger och jag vet vad jag kommer att göra eller kan göra, dom närmaste dagarna och det är... absolut ingenting!

Ströms Vattudal kl. 21:41

Hällingsåfallet