x2

Tog en promenad i det avtagande ljuset ikväll när jag snarare kände än hörde något bakom mig. När jag vände mig om kom en häger flygande över mitt huvud och landade i en grantopp. I granen intill såg jag ytterligare en häger och det gjorde mig glad för i många år har hägern ensam huserat på samma ställe men sedan två eller tre år tillbaka, tillsammans med en partner. Som tur är står deras gamla gran kvar för annars har många av träden blivit avverkade i vinter. Konstigt nog började dom inte skrika på mig som dom annars brukar göra när jag går förbi.

Det gick fint att gå på snötäcket ända bort till ängen. Men väl där framme såg jag ett stort istäcke med vatten omkring som jag försiktigt trampade ut på för att ta en bild och förstås, sjönk igenom. Ända upp till vaden. Jag vet inte varför men jag har alltid haft en stor fallenhet för att plurra...
I samma stund som det kyliga vattnet sipprade in genom stövelfoten kom jag också ihåg att stövlarna inte är täta längre, men tack vare det dubbla lagret av ullstrumpor höll sig foten varm, hela vägen hem igen.