Snart måste jag ta och skärpa till mig, om några veckor kommer äldsta dottern med familj upp för att hälsa på och åka skidor. Det behöver förberedas lite och pojkarna vill gärna ha korintkakor. Kanske borde jag också fråga om någon eller några maträtter finns på önskelistan...
När äldsta dottern var ungefär 9 år skrev hon till ett barnprogram på tv:n och sa att man borde få ta med sig sin egen mat till skolan, vilket jag tog som ett gott betyg på min matlagning (även om jag oftast föredrar att göra annat :) Hennes önskemål blev dock infriat när vi flyttat till Damascus. På morgonen hämtades barnen med skolbuss som åkte runt i Damascus och plockade upp dom elever som gick på den internationella Pakistanska skolan. Av en vaktpost, som stod där hela dagen, blev barnen insläppta till en muromgärdad skolgård och efter uppställning med morgonhälsning och nationalsånger, som spelades på en raspig liten bandspelare, gick man in till sina respektive klassrum. På söndagarna var det också granskning av hår, tänder och naglar! Yngsta dottern fick bakläxa en gång då jag tydligen inte klippt hennes naglar tillräckligt. Endast en halvtimmas rast hade barnen mitt på dagen och på skolgården fanns varken bord eller bänkar att sitta vid, bara gassande sol och ett litet skjul där det såldes godis, chips och läsk!
När jag nu tittar på barnens betyg ser jag att sonen tydligen var en mönsterelev, till och med ett A i "Fine Arts" :o Flickorna hade inte riktigt lika fina betyg ;) Redan när barnen var 6 år började de att läsa ett andra språk och den då yngsta dottern blev tvungen att välja mellan franska, urdu eller arabiska. Detta trots att engelskan, som talades dagligdags, också var ny för henne. Efter att vi kommit tillbaka till Sverige tog det många månader innan barnen slutade tala engelska om dom pratade under sömnen.
 |
| Observera hur Comments stavats. |
 |
| Ett smakprov av sonens konstnärliga talang... En moské, en böneutropare och ett får som står utanför och lyssnar. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar