Medvind

För det mesta är dagarna ganska jämna tack och lov! Men det finns också dagar då precis allt går fel. Varför kämpar man då emot och stretar vidare? Dumhet? Jag menar det skulle vara mycket, mycket bättre att acceptera det och vänta ut det hela med en gammal filt över sig.
Sedan finns det istället dagar då man har ett sådant enormt "flow" att man skulle kunna tappa ett ömtåligt glas utan att det gick sönder. Det skulle dessutom landa på en silverbricka och vara fyllt med krusbärssaft!

Vad är det som påverkar dessa dagar? Är det strömningar i atmosfären eller vad??