Heavenly Blue

Åh du ljuvliga lilla Morning Glory som nyss har lärt dig att klättra, tänk du är tidig, det har dina syskon ännu inte lärt sig! När jag var liten och bodde i norrland satte min mamma alltid frön av "Blomman för dagen" på våren och hon var alltid så väldigt stolt, för som ingen annan lyckades hon få till de kraftigaste robusta växterna med de största blommorna! Jag själv kommer ihåg hur förundrad jag var när hon berättade att ni bara varar under en endaste dag, under det, jag blickade in i det blå...

Douglas

Det snöade stilla i morse när dottern ringde från Nya Zeeland och tänk, för ett par dagar sedan hade dom också fått vinter igen! De har det kallt och de höga bergstopparna omkring stan har blivit vita så nu får hon återigen dra på sig varma stickade tröjor! :o
Allt var bara bra där nere, de hade varit ute på en roadtrip några dagar tidigare till Christchurch då "latinosvärsonen" skulle vara med i en tennisturnering. Christchurch, staden som för bara några år sedan var utsatt för en enorm jordbävning med förödande konsekvenser hade fått obeskrivligt djupa spår. Tydligen satte det även sina spår hos dottern som verkade märkbart påverkad av besöket. Dock hade hon då fått bada i södra Stilla havet och hon beskrev känslan av att inga hinder, bara havet fanns mellan henne och hennes drömmars Rio.

PS! Douglas passar bra som nackstöd på stolen här hemma och längre än så har arbetet med att sortera undan några gosedjur inte kommit! När dottern (jag säger inte vilken) skulle ringa in/markera på gruppfotot jag tagit och skickat till henne, vilka som skulle kunna plockas bort blev det alldeles för besvärligt och känslosamt! Cocosnalle nej han måste definitivt vara kvar! Och Kaninen, honom fick jag ju av mormor! Butternalle, Vitnos, Tim och Nisse-Lasse och... och...
Alla har namn och alla har de sina minnen! Så även jag, som kommer ihåg alla timmars träning jag utsattes för då dottern ville att jag skulle lära mig alla namnen!

Turbulenta tider

Fem stormar har vi haft på ett kort tag och den senaste kom helt oväntat sent på kvällen med heta sydliga vindar. Svepte bort nästan all snö som finns här i lågterrängen! Var kom de heta vindarna ifrån? Flera av de "mogna" människor jag känner här omkring som är uppväxta här, har tidigare aldrig varit med om något liknande!

Mellandottern ringde igår kväll, hon hade precis varit ute och rastat hunden för kvällen då ett imponerande norrsken visade sig över Trondheim. Det är fantastiskt att det visade sig så starkt för det är ju en rejält stor upplyst stad! Det är också imponerande att bilderna tog hon med kameran på sin mobil!!

Is(is)

I sanning har det varit en annorlunda vinter detta året. Inte alls lika mycket snö som det brukar vara och vägarna har ofta sett ut som om de har blivit asfalterade med is. Ändå, nu är det vår i luften igen och det är ett kärt besvär att för första gången i år behöva ta på sig solglasögon på grund av den starka solen!

(Isis, en egyptisk gudinna och tidig variant av madonnan med barnet. Har ofta framställts med en solskiva i sin huvudbonad. Vad nu detta har o göra med asfaltsis o göra? Men antagligen fick isen o solen mig på dom tankarna... :o )

Om en vacker röd gammal flaska

Den har länge varit ett mysterium för mig, den gamla röda flaskan från Barnängens Tekniska Fabrik som finns här hemma! Jag skulle så gärna vilja veta vad den har använts till en gång? Jag fantiserar om att den kanske har innehållit schampo eller rosenvatten, barnolja kanske..?
Tänk vilken lyx det måtte ha varit i alla fall!
Gjorde ett försök att få reda på mer för ett antal år sedan genom att skicka några bilder till Barnängens men fick då tyvärr bara till svar att de inte kände igen flaskan! Happ så var det med det!
Tänkte att de kanske skulle ha varit lite mer intresserade av sin egen historia? :o

Så kom jag på det, att eftersom jag aldrig helt har lyckats släppa tankarna på den gamla flaskan, kanske jag kunde göra ett inlägg här istället. Tänk nu om någon som har mer information om den vackra gamla flaskan råkar läsa detta och kan dela med sig.. Nu är det bara att hålla tummarna!

Om att överväga

Jag funderar på om fåglar och andra djur också för den delen, någonsin överväger risker? Om de kan tveka och känna rädsla? Vissa fågelarter ligger och ryttlar i luften, andra virvlar omkring likt snöflingor under en snöstorm för att helt plötsligt göra oförvägna, våghalsiga störtdykningar likt kamikazepiloter under andra världskriget för att nå sitt byte. Överväger de och tvekar de någonsin innan? Att det är mänskligt att fela använder vi för att förmildra våra misstag men att fela är nog i alla fall något vi har gemensamt med alla levande varelser.

Morots-Alien?

Om att ha ögon på sig har jag skrivit om i några tidigare inlägg (vill ni läsa det kan ni söka på ögon i sökrutan till höger) då det dyker upp "ögonpar" på de mest märkliga ställen! Som nu senast när jag skulle skiva morötter till en pastasås, plötsligt dök det upp något vitt och mandelformat i ena moroten. Jag skar då av en tjockare bit för att få bort det hela men blev tvungen att skära av ytterligare en innan det blev grönt (orange) igen. Vad var det för något i moroten, kan någon vänlig själ berätta?

På spaning efter våren!

PS! Trevlig "Alla hjärtans dag" till er alla!

Drakbygge pågår 2

Funderade på vad jag skall använda för lina till draken och så kom jag på det! Jag har sällan haft tur när det gäller tävlingar eller lotterier däremot har jag fått några mindre priser i skjuttävlingar, med pistol och gevär. Fast en gång vann jag som vuxen ett andrapris i en teckningstävling och fick fri överfart till Danmark med bilen samt hotellövernattning för hela familjen och vi fick välja vilket hotell vi ville över hela Danmark.
Även om det aldrig har rört sig om några storartade förstapriser så har det ändå blivit några små och användbara, som en ryggsäck jag har använt väldigt mycket till exempel.
Och den här dörjen som jag nu tror kommer till nytta! :)

Hmm

Det var väl det jag visste, att det finns ett gammalt skidåkarproffs inom mig! ;) Tänk, jag kommer väl ihåg hur stolta mina äldre bröder var den dagen och hur jag firades med varm choklad, det var ju dessutom min födelsedag! Varm choklad blev det också efter skidturen i helgen, stark och het, med vispad grädde och chiliflagor! :)

Drakbygge pågår 1

Kom med vettja! Köp dig en egen drake eller tillverka en du med, så kan vi gå upp på fjället tillsammans i sommar! Eller så kan du ta med dig ingen alls, det går bra det med!

Kabinettskåpet

Dom som liksom jag tycker om att ge nytt liv till gamla grejer känner säkert igen sig när jag säger att jag har haft något lik i garderoben som vid tillfälle skall fixas till... Som den gamla väggklockan jag fick av min mamma en gång, (som dom aldrig fick till att fungera) den har jag säkert haft i 20-25 år. Jag hade tänkt mig att det skulle bli ett litet barskåp. Själva urverket har jag också sparat då jag tycker det är vackert. Och tur är väl det att det blev sparat, för mellandottern har visat mig vad Steampunk är! Googla ordet och titta på bilderna så får ni se, det är helt fantastiskt vad som kan göras med gamla metalldelar!
Så någon dag så...
Men faktum är att jag har börjat rensa (bara lite) bland saker jag har och tagit tag i saker och ting och försöker samtidigt att göra det ordentligt så det tar tid må jag säga...

Åter till den gamla klockan som jag till och från har varit på väg att slänga. Åtskilliga gånger eftersom det ändå aldrig blir något gjort av den och den bara tagit plats men har alltid ångrat mig i sista sekund. Tills en dag för ett halvår sedan, då tog jag helt sonika och satte igång med arbetet. Limmade, lagade, fixade och trixade. En tunn träskiva som någon hade ratat tog jag vara på och sågade små hyllplan av och turligt nog så hade jag en burk med lite möbelpasta kvar som helt otroligt nog passade exakt i färgen. Den var det bara att stryka på. Och resultatet ja, ett litet kabinettskåp blev jag riktigt, riktigt nöjd med!

"Krusidullen" på toppen av klockan åkte bort

och ersattes också det med en träskiva!

Det gav mersmak!

Tänk jag gjorde det idag och åkte iväg på skidorna, det var några år sedan sist. Det gick bättre än väntat vilket jag tror beror på mina idoga promenader i skogen där det varken är slätt eller plant så att balansen får mycken träning. Det känns bra att ta tag i sådant som man går och drömmer om!

Vilken tur att det finns vallningsfria skidor som gör
att det går lite långsammare utför (tack och lov, säger jag).

Och vilken tur att det finns en skidlucka i bilen!

Min egen skidfilm ;) "Skotermöte i backen"

Om stabilitet

Det finns fler än jag som ger sig ut på hal is. Igår när jag var in till Åre i ett ärende såg jag att ute på Åresjön höll ett företag på att testa stabiliteten i sina bilar.

Och appropå stabilitet så tog jag med en av döttrarna upp (jag säger inte vilken ;) när hon ringde idag, hennes samling av gosedjur som finns här hemma i en stor säck. Om man möjligtvis kunde tänka sig att "rensa" ut några dem? Men den första jag tänkte på, en av de större som tar ganska mycket plats och därför föreslog, kom definitivt inte på fråga, däremot kom vi överens om att det ska sållas lite. Det är både tryggt och skönt med små fasta punkter i tillvaron vad det nu än är som förankrar en!

~*~

No building new house

Det hade jag inte tänkt att göra och inte klippa håret heller. Däremot hade jag tänkt elda under den där gynnsamma dagen, allt enligt Tibetanska kalenderns, Dharma Practice Dates! Nu blev det inte så, jag eldade igår istället. Men att det också var en gynnsam dag, det visade sig genom att det gick att sitta ute med både Kyrkstensfjället och Ottfjället som vy och dricka varm choklad och äta semlor utan vantar. Man styr inte alltid över vad man har tänkt göra och det kan vara väldigt bra ibland!
Ett långt tag stod absolut allting stilla, inte en andhämtning hördes, inte det minsta vindstråk rörde sig.

Dock när det kommer till sporter så har jag noll koll! Det står inget om sådant i almanackor, inte i dom jag kollar ibland i alla fall. Vinter-OS som jag skrev börjar om ett par veckor är det ju bara några dagar kvar tills det startar.. :o

Idag

Sol, soldis, dis, diser, Disa, eld och dimma..

Det närmar sig...

Pjäxorna tog jag in för ett par månader sedan och idag fick jag ett "nytt" par gamla vallningsfria skidor. Ett par som passar bättre eftersom dom är något kortare än vad dom andra är.
Så nu så, snart är det dags...
(Önskar att jag hade haft ett uns av den vig- och våghalsighet som två av yngsta dotterns kompisar har som ska delta i Vinter-OS om några veckor...)

(Om vådan av att bry sig del 2)

Fick inatt med några timmars mellanrum 2 bluffmejl från en avsändare som sade sig vara Telia. Jag anmodades att klicka på medföljande länk för att få tillbaka pengar eftersom jag av misstag hade betalat samma faktura två gånger. Själv tyckte jag det var väl genomskådligt men alla ser det inte så, jag hör tyvärr alldeles för ofta om människor som blivit utsatta för bedrägeri och tråkigheter och tänkte att därför vore det på sin plats att en varning går ut. Gjorde därför en printscreen av mejlet och skickade in det som tips till en av länets två tidningar.

Döm då om min förvåning när jag senare idag ser en artikel med en man som vill gå ut med en varning om dessa bluffmejl och det tillsammans med min printscreen...

Jag har i alla fall väldigt svårt att tro att någon annan i samma minut som jag, 33 minuter efter midnatt också gjorde detsamma som jag gjorde.
Får tidningar bära sig åt hur som helst, borde inte källan till bilden ha angivits???

Bilden jag mejlade till tidningen

och bilden som var med i tidningen!

Om vådan av att bry sig..

För cirka 15 år sedan var vi på väg att åka till Värmland. För att underlätta lite inför starten på resan beslöt jag mig för att börja packa bilen redan kvällen innan. När jag närmade mig bilen fick jag se ett helt gäng med skinheads som  höll på att slanga bensin ur min nytankade, fulltankade bil! Jag blev helt spritt språngande galen!! Idag hade man väl inte vågat göra något annat än att springa och gömma sig!
Jag hade mobiltelefonen med mig som tur var och ringde direkt på plats och larmade. Där stod jag sedan och dirigerade polisen vart tjuvarna sprungit och gömt sig. Som tack för denna insats blev jag inkallad till polisstationen för identifiering av brottslingar via foton. Som om det inte var nog med det så blev jag också inkallad till en domstolsrättegång 5 mil bort. Hade jag inte infunnit mig till denna hade jag blivit skyldig att betala böter, ett vite, (på ett eller tvåtusen kronor har jag för mig att det gällde) det var tacken det!

När jag så något år senare såg något jag inte borde ha fått se, utanför ett garage i en garagelänga där vi bodde, en bil med hela bagageutrymmet fyllt med registreringsskyltar (bakluckan slängdes snabbt igen när jag kom) i en "nysvensks" bil, vågade jag inte anmäla detta till polisen. Däremot hade jag en väninna som var polis och som jag gjorde en "anonym" anmälan till, för som jag sa till henne, jag ville absolut inte bli utsatt för konsekvenserna av mitt handlande igen. Rättegången hade inte heller varit någon särskilt trevlig procedur...

PS! Inte nog med alla registreringsskyltar i bagageutrymmet, för förutom dessa brann också själva garaget upp några dagar senare med en splitterny Mercedes i.

Varsågod polisen!
Hälsningar från f.d "Sharelook Sonja"!

Hurra hurra!

Uppeldad efter ett samtal med mellandottern, nej naturligtvis inte på henne utan på polisen som jag i månad efter månad har försökt komma i kontakt med, då efteråt, äntligen fick tag på (och hjälp). Att använda formuläret på deras hemsida fungerar inte kan jag meddela efter att ha försökt några gånger! Kom inte och säg att dom är överbelastade, det är dom, men detta handlar också om serviceanda, etikett och folkvett tycker jag, för vem vill annars fortsätta att bry sig?
Det var så att jag hade hittat en registreringsskylt efter en bilolycka och att sådana kan hamna i orätta händer det har jag erfarenhet av. Därför, för säkerhets skull, tog jag reda på skylten och hörde av mig till Transportstyrelsen och frågade om den bara kunde kastas i soporna? Fick ett mycket snabbt svar att de ville att polisen skulle ha den. Så sedan oktober, just det sedan i oktober har jag därför hållit på och försökt att få tag på polisen i upprepade försök. Jagat dem! Till och med stoppat dem efter vägen en gång men blev då bara hänvisad vidare. Tills idag, när jag arg som ett bi eller rättare sagt som en uppretad ilsken ... geting äntligen fick tag på dem!
(Just här tror jag att min son kommer att börja skratta för det här väcker nog ett speciellt minne hos honom).

Nu kan jag meddela att skylten är hämtad... äntligen, äntligen!

Mitt framför näsan!

Vissa jagar runt för att få se nya vackra vyer, själv ser jag dem ofta rakt framför näsan. Eller som den här gången, rakt ner i backen!

PS! Ordet "fantastisk" känns faktiskt nästan som en böjningsform av ordet "fantasi". Så därför, att ha en bra fantasi måste innebära att det är fantasiskt eller hur?

Idag

Provade mycket försiktigt, ytterst med tån på den av snö nypudrade "glaciären". Det var förstås jättehalt! Men haha, jag hade ändå inte tänkt att kliva ut på den. Istället gick jag bort till ängen där jag ställde mig och drack, lapade, tankade och absorberade livgivande energi. Åhh vilken underbar dag...

Snö snö snö

Kanske det är tråkigt med alla snöbilder jag visar, men det är ju vinter och då finns det inte så mycket annat att fota än just snö! Här kommer några till från idag..

Snöhjärta!

Dansande kristaller!

Snövågor...

Snöbollar?

Bara bröst!

Och det här var nog det mest fenomenala jag har sett någon gång, en "crop circle" hade bildats i snön! Själv har jag då aldrig sett något liknande i verkligheten. Det är svårt att se det på bilden men runt cirkeln i mitten hade flera mindre "spiral-cirklar" bildats så att det hela liknade en blomma!

"Miniglaciären" (appropå irrvägar)

Det är kallt, mycket kallt ute, nästan så att näsan vill klistras igen när man kommer ut.
Men dagarna är vackra och soliga så en promenad blir det oftast i alla fall.
Igår gick jag lite annorlunda mot vad jag brukat den senaste tiden och fick därför syn på en slags miniglaciär som hade brett ut sig. Världens minsta kanske?
Istäcket var cirka 15 meter långt och 7-8 meter brett.
På isen fanns det också mycket fin frost så naturligtvis blev jag tvungen att ta mig ut, mycket försiktigt, för att kunna ta ett foto.
Döm då om min förvåning när isen plötsligt brister och jag sjunker till vaden i vatten!
Så himla tjock är jag inte och med tanke på den långvariga kylan vi haft borde den definitivt ha burit.
Fast så är jag ju en expert på att plurra med...

Nåväl, vattnet blev något hindrat från att fylla kängorna tack vare snölåsen längst ned på byxorna och med ullstrumpor på fötterna så kändes det inte så värst mycket så jag fortsatte ändå promenaden.
Men när jag kom hem, ja då hade jag riktiga pansarplåtar kring benen! Kick ass!

Irrvägar?

Det är lätt att gå fel efter ymniga snöfall,
lätt att blunda, lätt att se fel.
Men också lätt att se nytt bara man går
med vidöppna sinnen!

Integration

Hmm, undrar om jag spenderar för mycket tid i naturen...

Tillbakablick

År 2002 gick jag upp till toppen av Ottfjället. Inte för att "erövra" en topp utan för att kunna spana ut över världen! Som alltid när jag blir överväldigad måste jag skriva av mig, så även då och här kommer ett utdrag från den turen.


Högt i tak

Våren möter mig en bit uppöver fjällsluttningen och det kvittrar, det skvirrar, det sjunger och det visslar.
Det droppar, det forsar, det skvätter och porlar.

Allt det här strömmar i och omkring mig och jag känner mig fri och lycklig.

Vilken känsla det är att få vara en del av naturen.

Efter mycken möda är jag till sist uppe på 1 265 meters höjd.

Det blåser kallt och jag har redan lite tidigare fått dragit på mig en mössa och vantar, nu drar jag också åt kapuschongen.

Dagen är mulen men det är ändå ”högt i tak” så utsikten är vidunderlig.

Långt därnere ligger Ottsjö by och åt andra hållet, bortanför Kyrkstensfjället kan jag se Bunnerfjällen.
Ute i periferin skymtar jag Snasahögarna och Norge.

Nerfärden går som vanligt mycket lättare och inte gör det saken sämre att solen bestämt sig för att bryta fram och hålla sig kvar. Nu har jag kraft över att börja tänka på annat igen och jag börjar fundera på vart luffarna egentligen har tagit vägen. Utrotade? Ja, den gamla sortens luffare som uppehöll sig utefter vägarna i alla fall!

Rotar långt bak i minnet och jag kan faktiskt påminna mig om att jag stött på några för länge, länge sedan. Kanske är det så att vi är vår tids moderna luffare? Vi frihetslängtande, naturträngtande och frihetstörstande individer som inte tycker om styrning, regler och alla andra massa måsten! Som trivs med att få leva lite spartanskt och kämpa lite, men framförallt för att få känna friheten ute? Nu menar jag inte som någon extremutövare med den ena bedriften efter den andra, utan mera så där "lagom". Som Harry Martinsson beskriver i kapitlet om dom olika luffarkategorierna i sin bok ”Vägen till Klockrike”.

Den romantiske! För mer vågar man inte eller? Eller?

Efter en kort rast så börjar jag gå nerför igen.

Sju nyfikna renar ställer sig och tittar undrande på mig.

Vad har jag där att göra den här tiden på året?

Solen värmer skönt på kinden när jag går och fjällpiparen skriker förskräckt och springer in under en buske.

Idag ♥

Stod jag ute på ängen och mediterade under solen och frös inte det minsta!
Tvärtom kändes det som att jag hade kunnat stå där hur länge som helst trots att det var 14-15 grader kallt.

Det låter lite märkligt, men en otrolig värme och kärlek flödade inombords, så starkt att det är svårt att hitta ord.. :o
Jag är innerligt glad och tacksam, över att få och kunna känna så!