Douglas

Det snöade stilla i morse när dottern ringde från Nya Zeeland och tänk, för ett par dagar sedan hade dom också fått vinter igen! De har det kallt och de höga bergstopparna omkring stan har blivit vita så nu får hon återigen dra på sig varma stickade tröjor! :o
Allt var bara bra där nere, de hade varit ute på en roadtrip några dagar tidigare till Christchurch då "latinosvärsonen" skulle vara med i en tennisturnering. Christchurch, staden som för bara några år sedan var utsatt för en enorm jordbävning med förödande konsekvenser hade fått obeskrivligt djupa spår. Tydligen satte det även sina spår hos dottern som verkade märkbart påverkad av besöket. Dock hade hon då fått bada i södra Stilla havet och hon beskrev känslan av att inga hinder, bara havet fanns mellan henne och hennes drömmars Rio.

PS! Douglas passar bra som nackstöd på stolen här hemma och längre än så har arbetet med att sortera undan några gosedjur inte kommit! När dottern (jag säger inte vilken) skulle ringa in/markera på gruppfotot jag tagit och skickat till henne, vilka som skulle kunna plockas bort blev det alldeles för besvärligt och känslosamt! Cocosnalle nej han måste definitivt vara kvar! Och Kaninen, honom fick jag ju av mormor! Butternalle, Vitnos, Tim och Nisse-Lasse och... och...
Alla har namn och alla har de sina minnen! Så även jag, som kommer ihåg alla timmars träning jag utsattes för då dottern ville att jag skulle lära mig alla namnen!