Tillbakablick

År 2002 gick jag upp till toppen av Ottfjället. Inte för att "erövra" en topp utan för att kunna spana ut över världen! Som alltid när jag blir överväldigad måste jag skriva av mig, så även då och här kommer ett utdrag från den turen.


Högt i tak

Våren möter mig en bit uppöver fjällsluttningen och det kvittrar, det skvirrar, det sjunger och det visslar.
Det droppar, det forsar, det skvätter och porlar.

Allt det här strömmar i och omkring mig och jag känner mig fri och lycklig.

Vilken känsla det är att få vara en del av naturen.

Efter mycken möda är jag till sist uppe på 1 265 meters höjd.

Det blåser kallt och jag har redan lite tidigare fått dragit på mig en mössa och vantar, nu drar jag också åt kapuschongen.

Dagen är mulen men det är ändå ”högt i tak” så utsikten är vidunderlig.

Långt därnere ligger Ottsjö by och åt andra hållet, bortanför Kyrkstensfjället kan jag se Bunnerfjällen.
Ute i periferin skymtar jag Snasahögarna och Norge.

Nerfärden går som vanligt mycket lättare och inte gör det saken sämre att solen bestämt sig för att bryta fram och hålla sig kvar. Nu har jag kraft över att börja tänka på annat igen och jag börjar fundera på vart luffarna egentligen har tagit vägen. Utrotade? Ja, den gamla sortens luffare som uppehöll sig utefter vägarna i alla fall!

Rotar långt bak i minnet och jag kan faktiskt påminna mig om att jag stött på några för länge, länge sedan. Kanske är det så att vi är vår tids moderna luffare? Vi frihetslängtande, naturträngtande och frihetstörstande individer som inte tycker om styrning, regler och alla andra massa måsten! Som trivs med att få leva lite spartanskt och kämpa lite, men framförallt för att få känna friheten ute? Nu menar jag inte som någon extremutövare med den ena bedriften efter den andra, utan mera så där "lagom". Som Harry Martinsson beskriver i kapitlet om dom olika luffarkategorierna i sin bok ”Vägen till Klockrike”.

Den romantiske! För mer vågar man inte eller? Eller?

Efter en kort rast så börjar jag gå nerför igen.

Sju nyfikna renar ställer sig och tittar undrande på mig.

Vad har jag där att göra den här tiden på året?

Solen värmer skönt på kinden när jag går och fjällpiparen skriker förskräckt och springer in under en buske.