I lånta fjädrar

Eftersom jag inte kan lägga in några bilder på din sida JM gör jag det här istället. Idag beslutade jag mig för att göra en tur till "din udde" som jag har väntat länge på att kunna göra, det har varit så mycket vatten i älven i vår.
Tänker att det kan vara roligt för dig att se lite bilder hemifrån, men det är även ett foto till dig MM!
Hoppas att ni andra också har nöje av att se bilderna som nästan blev som ett bildreportage (eller saga kanske?).

Det här var andra gången jag tog mig själv till udden. Stundvis och bitvis tappade jag bort mig även den här gången. Så kan det gå när ingen dotter visar vägen! Fast det är ju så, att den som går vilse ofta hittar nya vägar!
Och jo, jag hittade en ny väg vilket kommer att underlätta nästa gång, men mest så hittade jag en massa fina objekt att fotografera!

Turen blev ansträngande, växtligheten är hög och frodig och det är mycket obanad terräng. Men som belöning när man kommer fram når man den finfina udden!

Glöm inte att klicka på bilderna för att få dem större!

En av åkrarna vi brukat gena över hade nu fjällkor "ockuperat" så det blev till att gå runt. Den lilla kalven som syns längst fram på bilden måste ha varit ganska nyfödd när jag kom för den stod där på vingliga ben och tog några stapplande steg. Mamman spände ögonen i mig. Där hade nog ingen vågat gå, inte ens dom som inte är korädda!

Sly och högt gräs och svårt att forcera men en gång har marken brukats vilket jag ser på spåren i form av taggtråd som varken får eller borde ligga här och en vacker rostig gammal sågklinga. Du behöver alltså komma hit MM!


Skulle jag våga gå lite på tågspåret för att underlätta promenaden... kommer att tänka på gamla favoritfilmen, "Stand by me", så det kanske är bäst att i så fall att plocka bort Pink Floyd ur öronen. Så att jag hör, om nu tåget skulle komma!
Mycket riktigt, jag tror inte det hann gå ens 1 minut efter det att jag tagit mig upp på spåret och börjat gå, innan tågvisslan hördes... Försökte gömma mig i diket men jag tror lokföraren såg mig ändå.. :o

Över våtmarken tog jag mig och hittade några orkidéer som jag inte vet namnen på och hittade även blommande vattenklöver som tidigare har varit en mycket viktig medicinalväxt. Den är mycket besk, vilket jag kommer ihåg från den gången jag skulle äta sådan och min mun drogs ihop som ett uttorkat russin. Det stramade och det blev jättesvårt att gapa! Därför kan man också använda vattenklöver som sammandragande på sår.

Blommande vattenklöver

Äntligen, äntligen nådde jag udden. Vattennivån har sjunkit men det är fortfarande mycket sankt, vått och lerigt.

Inte ett spår av någon annan människa, däremot fanns det gott om älgspår och från någon annan hemlig individ...

Jag hittade inga keramikskärvor den här gången, det var för svårt att gå efter stranden. Däremot hittade jag en Coca Cola flaska inbäddad i leran!!

Men när jag tog upp den och sköljde av den (där  i vattnet blev kängorna också rena, faktiskt renare än när jag gick iväg hemifrån) upptäckte jag att det var något slags gömställe för en ande i flaskan! En fågelgud? :o

Tänk vilka spännande saker man kan uppleva bara hemma på stranden...

Bye bye!

~ * ~