Mitt hem är vadå?

Hem, verkstad eller rent av en borg? som Edward Coke uttryckte det. Eftersom jag inte har något arbetsrum ser hela lilla hemmet ganska mycket ut som en verkstad. Material som kan vara bra att ha, såsom fyndade fina stenar, vackra träbitar och spännande metalldelar finns det gott om och för det mesta är jag glad att jag har det. Lägg dessutom till att det är en öppen planlösning mellan kök och vardagsrum så kanske ni förstår hur det ser ut här hemma, man ser i princip allt på en gång. Men jag gillar ändå ordning, så jag försöker att vara lite systematisk vilket gör det hela mera ansträngande. När jag håller på med något händer det inte alltför sällan att det är både färgfläckar, tuschstänk, lim, gips- eller spackelfläckar, inte bara på mig själv utan tyvärr också omkring. Vilket förstås skapar merarbete. Men så sant som det är sagt (ganska ofta); Ur kaos föds ordning.

Det har varit lite kutym inom brandkåren, att besöker man ett ställe långt bort kan man eventuellt få hjälp med enkelt boende på en brandstation, man ställer upp och hjälper varandra helt enkelt. För ett antal år sedan fick jag en fråga om jag kunde servera frukost åt fyra brandmän som var på hemväg efter en kort visit i fjällen. Naturligtvis gjorde jag det men vid frukosten höll jag på att tappa hakan då en av männen sakta strök handen över det väl använda köksbordet och sa: Ja, det här bordet skulle kunna bli riktigt fint om du tog och slipade och lackade det! :o
Både jag och yngsta döttrarna har använt bordsskivan flitigt som arbetsplats. Färgrester, nötningar ja till och med små hål finns där, även om det nog är jag som bär största skulden.
Men var skulle vi annars ha hållit till? Eller skulle vi, jag, rent av ha låtit bli, så att hemmet vore propert och förberett för en visning?