fredag 18 januari 2013

At last, till sist, enfin..

Nej det är inte en av mina favoritlåtar med Etta James jag tänker på, utan på min skulptur.
Jisses vilken tid det har tagit att få den färdig! Månader faktiskt, för det har tagit lång tid för materialet att torka mellan varven och att slipa, måla och såga lite här och där emellan.  Den är också ganska stor, ca. 55 cm. Det känns ganska häftigt, att både få den att se ut som och kännas som i drömmen jag hade, fast där använde jag mig av lera förstås. Jag förstår inte hur jag kunde förstå, men på något vis förstod jag att det jag drömde var viktigt, så därför måttade jag skulpturen medan jag drömde och fick den till någonstans mellan 50-60 centimeter. Jag har förresten precis fått lära mig att sågspån heter aserrín på spanska av "svärsonen" (kanske kan vara bra att veta...). Nu när den är färdig låter den till och med nästan som lera när man knackar på den :o
Det är väl därför saker blir bra, när man följer sin intuition, sin magkänsla. Men, jag har fått hårdträna på mitt tålamod under den här tiden!
Och du behöver inte vara orolig min son, jag har redan mejlat bilden till dig med skulpturen i dess helhet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar