Älskar, älskar inte

Det närmar sig sommarsolståndet som många av oss firar med olika ritualer. Vissa är rent hedniska som att dansa kring en stång, vilken är en gammal fallossymbol.

Någon plockar sju sorters blommor att lägga under huvudkudden för att drömma om sin tillkommande och det var när jag funderade på blommor som jag kom vidare i tanken...

Jag blir alltför ofta blir påmind om att livet inte är sig likt efter tågolyckan 2006. Under några månaders tid har jag dessutom fått erfara det genom att bli bollad hit och dit i beslut som togs över mitt huvud och som jag skulle anpassa mig efter. Självkänslan åkte i botten, vad är det för liv jag lever, vad kan jag vänta mig? Men, naturligtvis inte ska man acceptera att bli behandlad hur som helst och jag har nog skakat det av mig nu.

Detta fick mig att tänka på när man var liten och plockade blommor som man en efter en drog kronbladen av, för att se om pojken man var intresserad av älskade en.
Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte, älskar...

Numer låter jag blommorna vara som dom är, utan att rycka bladen av dem, de är vackrast så.
Men jag plockar fortfarande blommor ibland och omger mig då med dem jag tycker om.

Tänker att vare sig man älskar eller inte älskar bör alla få bära sin krona och lysa med dom kronblad man har.