Hägringar i snön

Det låter lite konstigt, man vågar väl knappt säga det men det är faktiskt tröttande med för mycket ljus, sol som reflekterar sig i kritvit snö! Dagarna är förstås idealiska med kalla nätter, inatt var det 8-10 minusgrader vilket gör att snön håller sig fin om dagarna och inte är det minsta "smörig", varken att gå eller åka skidor på. Idag lyste solen för fullt igen och molnen med sin frånvaro!
Vi beslutade oss för att bara gå genom skogen bort till ängen och sätta oss en stund, trötta som vi var efter gårdagen. Man måste ju ändå passa på. Strax efter att vi passerat den första skogsdungen, hägrarnas gamla boplats så hörde jag ett omisskännligt skrän, det kunde väl inte vara..? Det måste absolut ha varit en häger! Jag kunde inte ha hört fel... Den ville nog hälsa och berätta att den återvänt sa jag till dottern. Men inte ett spår syntes av den.
Efter att ha njutit länge borta på ängen beslutade vi oss för att gå samma väg  tillbaka för om möjligt nu få syn på mina gamla bekanta och som på beställning när vi närmade oss seglade första hägern in och satte sig i en trädtopp och strax efter kom nästa. Skrän skrän och vi hade blickarna på oss!