Perigeum-brum

Inatt fick jag höra något jag aldrig hört förut! Åkte ut runt halv tio-tiden på kvällen för att titta på supermånen. Det var en mycket vacker kväll så det var fint även med en biltur. Det blev bort till Nulltjärn där kaffe (och några bullar från frysen) avnjöts vid stranden. På vägen tillbaka hängde supermånen mycket fint över "Gunders mosse" och därför ville jag stanna och gå ut en bit på myren för att slippa träden i förgrunden.

Jag kan inte säga att jag drabbades av björnfrossa, ej heller att jag frös till is men jag stelnade totalt till och min andhämtning upphörde en lång, lång stund, det lät precis som man hört på naturprogrammen...

Som tur var hade också en granne följt med på perigeum-turen. Perigeum betyder att månen är som närmast jorden i sin bana och därför ser ut att vara mycket större (14%) och lyser också mycket starkare, cirka 30%. Grannen som redan stod uppe vid bilen trodde först att det var jag som hade uppgett lätet och undrade vad det var med mig..
Var det en björn som hade ungar som hade hört oss eller hade den känt lukten? Varnade den oss?
Sex,sju, åtta gånger hördes det mycket speciella "brummandet" eller vad man nu ska kalla lätet..

En bild av en varg som ylar under fullmånen kom i mitt huvud men här var det ju ingen varg, fast kanske björnarna istället brummar under fullmånen? Jag frös till som sagt men beredde mig ändå att lägga benen på ryggen under det att jag försiktigt drog mig tillbaka upp på vägen igen.

Ottsjön i motljus

Nulltjärn i motljus

"Gunders mosse"

PS! Var inte hemma förrän efter 4 timmar och då hade ett helt menageri av djur passerat revy, älgar, renar... Och det är ju faktiskt så, att jag bor i "mitt i naturen".

23:50 96%

Åsså jag i vatten, appropå vatten!

Bah, men jag måste ju visa... fast filmen blev i två delar för det var inte så lätt att få av sig stöveln!
Det positiva var att vattnet var varmt idag och att jag hade turen att både få se och höra korpar på mycket nära håll! :)

Baldersbrå i vatten

Mellan..

regnskurarna igår, sken solen fram en liten stund. Och jag skyndade mig ut, för lite värme på kinden...

Vem kan segla...

När jag väl nådde Nordtoppen idag var det alldeles lugnt och stilla, vem kan väl flyga drake då?
Inte heller det gjorde någonting, det var lika skönt att bara ligga på liggunderlaget nära himlen
och titta på molnen!

Till en god fe!

Klippdemonen

Det har hänt några gånger under dom senaste åren och igår var det dags igen! Då får jag så bråttom att jag inte ens hinner hämta en riktig sax utan rusar in i badrummet och river fram nagelsaxen och börjar klippa mig själv utan att jag ens hinner tänka efter innan.
Första gången det hände var jag tvungen att länge gå med en keps eller en sjalett på huvudet, andra gången blev det rätt okej.
Och igår, ja trots att det rök 5-6 centimeter på längden, idag är jag riktigt snygg i håret! :o

Dittodatt

Dagen innan hade jag tagit ett foto på grannens bil för att det såg så roligt ut med motorvärmarkabeln inkopplad, men det var förstås mycket kallt! Ändå, det var inte utan att jag gjorde stora ögon när det på midsommarafton började snöa och att det la sig på fjälltopparna...

Fotot tog jag med blixt för att snöflingorna skulle synas.

Fortfarande är det ingen värme men solen är här igen, tack och lov! Detta är faktiskt något som jag har tänkt på i några år, att sommaren har anlänt senare och istället sträckt sig en bit in på hösten. Solen verkar också mycket skarpare och vitare än tidigare, likaså gör månen. Jag tror att detta kanske har att göra med att jordaxeln har flyttat sig. Kanske dags för nya sommar- och vintermånader?

Rönnen blommar!

PS! Blev glad idag när jag hittade ett stort brev med utställningsaffischer från Galleri Utopi. Tusen tack!

Forntida tecken 2

När jag gick över den gamla bron och fick syn på lavarna såg jag tillbaka i hundratals år.
De små hängande lavarna såg ut som trådarna i en gammal utsliten quipu.
Hade de berättat? Hade även dessa människor som gått över,
meddelat sig med varandra?
Vad hade de berättat? 

Appropå pippi

Ja det låter väl helt stolligt men jag bakade igen häromdagen fast det är ett utmärkt sätt att hålla sig på jorden. Den här gången blev det dock inga sötsaker utan istället bakade jag snibbar som är goda att ha med sig på utflykter. Fyllda med till exempel skinka, ost och purjolök eller helt vegetariska är de utmärkta som små luncher, säkert kommer alla barnen ihåg dem. Även dessa blev vegetariska och nu provade jag även att lägga i små bitar av soltorkade tomater. Konstigt nog gillar jag inte att äta när det är nybakat men igår åt jag en och det blev så pass lyckat att de ska få följa med på träffen med väninnorna vid Gärde hällristningar ikväll.

Då, sonen flankerad av två systrar
och bofinken Pilar på huvudet!

Premiär!

Oväntat besök!

Eller kanske inte, det är ju inte direkt ovanligt att jag får fågelbesök. Är jag kanske någon slags fågelkvinna eller vad..? Kan tänka mig att när jag blir riktigt gammal, att jag sitter på en parkbänk vid en damm, gärna med en fontän, och matar fåglar...

Satt i soffan och kopplade av när en en liten nötväcka flög in idag och satte sig i köksfönstret. Den var inte svår att fånga men eftersom jag nu försökte hålla den så försiktigt som möjligt så flög den iväg igen och satte sig i det lilla rumsfönstret istället. Där satt den helt lugnt och stilla och efter att jag hade tagit fotot tittade den bara på mig, utan att röra en fjäder, när jag kom och åter la handen om den. Ville den helst inte ut i den hårda verkligheten eller vad, sökte den skydd för något?

Kände mig lite hårdhjärtad men jag vill inte ha ansvar för någon liten småfågel igen, det får räcka med dom 3-4 åren vi hade bofinken Pilar boendes hos oss.
Så jag bar ut den igen och satte den på balkongräcket och där satt den! Mitt hjärta är inte hur hårt som helst så jag hämtade i alla fall en kardemummaskorpa som jag smulade och gav åt den och gick in och satte mig igen (tyvärr råkade jag radera fotot med fågeln och smulorna..)

Fast då kom jag att tänka på att den skulle vara ett mycket lätt byte för skatorna så då gick jag bryskt ut på balkongen (för att skrämmas lite) så att den skulle flyga in i skogen igen :o
Lycka till lilla nötväcka!

~ * ~

Den 13:e juni

Mångfald

Häromdagen var det dags för en utryckning igen och allt avlöpte väl även om det var trångt om saligheten en stund inne i bilen. Kommer inte ihåg om jag berättade det förra gången, men "Stickan" som är störst av de tre hundarna och närmast i bild, når mig med sin manke, ända upp till höftbenet... Han är också den som är mest förtjust i mig, så det blir "mycket hund" när vi möts! :)

Nybakade kardemummaskorpor till kaffet!

Den Jämtländska sommaren när den är som bäst. Den frodiga grönskan och mångfalden av alla vilda blommande växter. Den ljusa sommarnatten!

Glad i hatten!

Jag har alltid gillat hattar, tycker att det är vansinnigt snyggt både på damer och herrar för det ser så "klätt" ut. På den mycket suddiga bilden här nedan ses jag redan som åttaåring med en hatt på huvudet (Solfjädern jag hade i handen var från Japan, jag var bortskämd som liten med två äldre bröder som seglade jorden runt).

Många stråhattar har jag förbrukat sedan dess men under de senaste åren har jag tyvärr varit utan då jag inte hittat någon ny som har gjort att den känts som "min".
Tills nu och det trots att hattstocken ännu inte är färdig!
Jag har knåpat ihop en egen på frihand! Stärkte den gjorde jag efteråt med trälim utspätt med lite vatten för att brättet ska hålla sig styvt. Tycker själv att den blev ganska fin.
Ja jag säger då de, vad vore livet utan trälim o silvertejp?

Nu blommar hjortronen..

Appropå barr

Mellandottern frågade mig om jag inte hade något tips mot pollenallergi, bästa kompisens man lider svårt av sådan och faktiskt hade jag läst ett tips som tydligen många har blivit hjälpta av!
Men eftersom paret bor i USA var nu frågan om dom har likadana tallar där och inte bara det, frågan var också om det fungerar med tallbarr från centrala New York?
Nu kan jag meddela att det fungerade även där "over there", och den amerikanske mannen är hänförd över svensk botekonst! ;)

I ett glas med vatten läggs några tallbarr som får dra över natten och som man dricker av nästa dag. Naturligtvis måste man börja mycket försiktigt och bara dricka lite ifall det skulle visa sig att man också är allergisk mot tall. Men får du ingen reaktion är det fritt fram och då kan du blanda lite mer åt gången!

Ännu en blyg viol

Igår gick jag till "gläntan" för att plocka granskott. När jag stod och plockade fick jag syn på något som lyste blått strax under granen. Böjde mig ner för att se efter och vad fick jag inte syn på, om inte en liten viol, en alldeles äkta den här gången! 

Blyg viol!

Häromdagen hittade jag en liten blomknopp på min musikbänk och kunde inte alls förstå varifrån den kom, inga spår syntes på klängväxten som jag också har där. Eftersom jag inte alls var i städartagen då fick den näpna lilla knoppen ligga kvar. Idag städade jag i alla fall lite och fick då åter syn på knoppen och började undersöka saken lite närmare. Och där, under ett blad gömde den sig, porslinsblomman som betedde sig som en blyg viol!

"Röda Lyktan"

Ett eget litet projekt till projektet "Träd är liv... " blev nyligen färdigt.

Tanken är att (kanske till årets Konstens Vecka) ställa ut lyktan någonstans och de som är intresserade av att delta kan då ta ett hjärta ur burken som finns inuti. Fåglarna är min egen uppfinning och är återbruk av gamla burkar som jag har hittat (japp, diket blev städat på samma gång). Jag har i alla fall inte hittat några liknande fåglar på nätet, så nu vet ni att jag var först! :)
 

Ljusan natt!

Nej, det är inte helt lätt att sova
när fåglarna sjunger
för fulla halsar och natten är ljus...

Nyss ute på bron, kl 00:15

Solbelyst badrum kl. 22:30 igår kväll.

Gipsskalle!

Jag studsade ur bädden i morse när jag kom på att jag faktiskt kan göra en egen hattstock, något jag alltid har önskat mig. Materialet har jag redan hemma och så även kunskapen om hur jag skall gå tillväga.

Några direkta ögon i nacken har jag väl inte, om det nu inte räknas att jag kan känna blickar eftersom jag är så känslig, (jag fungerar rent av som en antenn) också mina händer och fingrar fungerar som ögon och därför gick det enkelt att få gipset på plats!

Jag skulle förstås inte ha vunnit någon hattparad om jag ställt upp med skapelsen jag bar en stund senare, men ändamålet helgar ju medlen!

Men va nu då? :o

Fråga mig inte varför, men helt plötsligt satte jag igång och bakade kanelbullar, nåt som jag faktiskt inte har gjort på flera år (tycker det är jobbigt att stå så mycket). Bara en har jag lyckats äta trots att jag bakar ganska goda bullar, men resten får väl åka in i frysen som allting annat. Fast jag kan tänka mig att de kan vara goda att ha när man flyger drake!