Perigeum-brum

Inatt fick jag höra något jag aldrig hört förut! Åkte ut runt halv tio-tiden på kvällen för att titta på supermånen. Det var en mycket vacker kväll så det var fint även med en biltur. Det blev bort till Nulltjärn där kaffe (och några bullar från frysen) avnjöts vid stranden. På vägen tillbaka hängde supermånen mycket fint över "Gunders mosse" och därför ville jag stanna och gå ut en bit på myren för att slippa träden i förgrunden.

Jag kan inte säga att jag drabbades av björnfrossa, ej heller att jag frös till is men jag stelnade totalt till och min andhämtning upphörde en lång, lång stund, det lät precis som man hört på naturprogrammen...

Som tur var hade också en granne följt med på perigeum-turen. Perigeum betyder att månen är som närmast jorden i sin bana och därför ser ut att vara mycket större (14%) och lyser också mycket starkare, cirka 30%. Grannen som redan stod uppe vid bilen trodde först att det var jag som hade uppgett lätet och undrade vad det var med mig..
Var det en björn som hade ungar som hade hört oss eller hade den känt lukten? Varnade den oss?
Sex,sju, åtta gånger hördes det mycket speciella "brummandet" eller vad man nu ska kalla lätet..

En bild av en varg som ylar under fullmånen kom i mitt huvud men här var det ju ingen varg, fast kanske björnarna istället brummar under fullmånen? Jag frös till som sagt men beredde mig ändå att lägga benen på ryggen under det att jag försiktigt drog mig tillbaka upp på vägen igen.

Ottsjön i motljus

Nulltjärn i motljus

"Gunders mosse"

PS! Var inte hemma förrän efter 4 timmar och då hade ett helt menageri av djur passerat revy, älgar, renar... Och det är ju faktiskt så, att jag bor i "mitt i naturen".