Mångumman

Där jag bodde som liten fanns det inte många människor omkring. Bara några gårdar, några familjer. Men av de få som fanns, fanns det några som var riktigt viktiga i mitt liv, som tant Emma, tant Frida och så Mångumman!
Mångumman hade jag förstås aldrig träffat, inte ens sett skymten av, men tant Frida kunde berätta en del. Tänk att någon kunde vara så osynlig...

Mångumman var en överraskningarnas dam, troligen en god fe och hon förgyllde promenaderna i skogen för mig när vi var ute. Tänk att hon i förväg kunde veta att vi skulle passera just där och lagt en liten godisbit i ett skimrande omslag!
Hemmavid hade hon en egenhet och det var att ibland lägga små presenter till mig och det på skräphögen!!
Bland annat dök detta kort upp där en gång!

Rune var Fridas man och Knorre deras hund!

Vem solpojken var, är ännu ett mysterium!

Om min mångumma fick jag berätta om för barnen när de var små och dom upphörde aldrig att fascineras. Det märkliga var att hon fortfarande gav tecken ifrån sig ibland...

Som en helg när vi hade begett oss ut i skogen för att leta efter lite bär.
Vi gick och vi gick men hittade inga då vi helt plötsligt fick se något, kunde det vara sant...?
En hel hundralapp som låg uppe på toppen av en tuva!

Vi gick hem igen för att festa. Glassen och sylten vi köpte på hemvägen smalt fort i våra magar men ännu denna dag, har jag inte smält överraskningen som låg där mitt i skogen till oss, uppe på en tuva!

~ * ~