Välkommen skönhet

Så fint att du visade dig innan jag for!

Mozart

Det har börjat blåsa upp tack och lov, åskan behövs för att rensa luften...
Gardinerna fladdrar i vinddraget och Mozart som ligger på skivtallriken, ackompanjerar det hela!

Dito

Igår

Bevis?

På att jag redan håller på att bli den tokiga fågeldamen?

Igår dök en väninna upp på oväntat besök och slog sig ned där vi grannar satt tillsammans i skuggan av silverpilen, ute på gräsmattan. Hon hade inte suttit där så länge förrän jag såg att hon tappade hakan. Men men.., en liten fågel kom just flygande och höll sig en lång stund i luften bakom ditt huvud, sa hon förvånat!!
Vad för slags fågel det var, det visste hon inte. Ej heller visste jag, då jag själv fick se den en stund senare, då den dök upp i en buske intill.

Bara så där..

Min söta granne kom och bjöd mig på kaffe där jag sökt skugga på kvällskvisten, iklädd och stolt över nya klänningen som fyndats på loppis, en städrock från 60-talet!
Hans håriga ben må jag säga, var som pricken över iet!

Det där var ju roligt..

Andra fågeln fick bli i min favoritfärg och utan arttillhörighet! ;)

I väntan på..

Dom högst geniala idéerna som jag själv tycker mig få ibland... :o

Har varit utan arbete i händerna ett tag och har nästan klättrat på väggarna. Häromdagen kom jag dock i alla fall på att jag kanske kunde göra en liten sparvuggla som dykt upp i min väg några gånger. Fler saker behöver jag verkligen inte, men jag kan heller inte vara overksam.
Att nålfilta och tova är roligt ibland när man vet vad man vill göra. Det blir bara på frihand och jag försöker heller inte att få till det så detaljerat..

 

Ser lite fundersam ut... hmm.

Också ett gammalt, från början totalt, väldigt misslyckat projekt, färdigställde jag för några dagar sedan. Slutresultatet blev väl ganska okej, även om jag inte heller, behöver några fler sittunderlägg.

Senaste nytt

Från utställningen på Öland, Galleri Utopi.

Foto: M. Wahl-Lindberg

ॐ

Nuphar lutea

Perigeum-brum

Inatt fick jag höra något jag aldrig hört förut! Åkte ut runt halv tio-tiden på kvällen för att titta på supermånen. Det var en mycket vacker kväll så det var fint även med en biltur. Det blev bort till Nulltjärn där kaffe (och några bullar från frysen) avnjöts vid stranden. På vägen tillbaka hängde supermånen mycket fint över "Gunders mosse" och därför ville jag stanna och gå ut en bit på myren för att slippa träden i förgrunden.

Jag kan inte säga att jag drabbades av björnfrossa, ej heller att jag frös till is men jag stelnade totalt till och min andhämtning upphörde en lång, lång stund, det lät precis som man hört på naturprogrammen...

Som tur var hade också en granne följt med på perigeum-turen. Perigeum betyder att månen är som närmast jorden i sin bana och därför ser ut att vara mycket större (14%) och lyser också mycket starkare, cirka 30%. Grannen som redan stod uppe vid bilen trodde först att det var jag som hade uppgett lätet och undrade vad det var med mig..
Var det en björn som hade ungar som hade hört oss eller hade den känt lukten? Varnade den oss?
Sex,sju, åtta gånger hördes det mycket speciella "brummandet" eller vad man nu ska kalla lätet..

En bild av en varg som ylar under fullmånen kom i mitt huvud men här var det ju ingen varg, fast kanske björnarna istället brummar under fullmånen? Jag frös till som sagt men beredde mig ändå att lägga benen på ryggen under det att jag försiktigt drog mig tillbaka upp på vägen igen.

Ottsjön i motljus

Nulltjärn i motljus

"Gunders mosse"

PS! Var inte hemma förrän efter 4 timmar och då hade ett helt menageri av djur passerat revy, älgar, renar... Och det är ju faktiskt så, att jag bor i "mitt i naturen".

23:50 96%

Åsså jag i vatten, appropå vatten!

Bah, men jag måste ju visa... fast filmen blev i två delar för det var inte så lätt att få av sig stöveln!
Det positiva var att vattnet var varmt idag och att jag hade turen att både få se och höra korpar på mycket nära håll! :)

Baldersbrå i vatten

Mellan..

regnskurarna igår, sken solen fram en liten stund. Och jag skyndade mig ut, för lite värme på kinden...

Vem kan segla...

När jag väl nådde Nordtoppen idag var det alldeles lugnt och stilla, vem kan väl flyga drake då?
Inte heller det gjorde någonting, det var lika skönt att bara ligga på liggunderlaget nära himlen
och titta på molnen!

Till en god fe!

Klippdemonen

Det har hänt några gånger under dom senaste åren och igår var det dags igen! Då får jag så bråttom att jag inte ens hinner hämta en riktig sax utan rusar in i badrummet och river fram nagelsaxen och börjar klippa mig själv utan att jag ens hinner tänka efter innan.
Första gången det hände var jag tvungen att länge gå med en keps eller en sjalett på huvudet, andra gången blev det rätt okej.
Och igår, ja trots att det rök 5-6 centimeter på längden, idag är jag riktigt snygg i håret! :o

Dittodatt

Dagen innan hade jag tagit ett foto på grannens bil för att det såg så roligt ut med motorvärmarkabeln inkopplad, men det var förstås mycket kallt! Ändå, det var inte utan att jag gjorde stora ögon när det på midsommarafton började snöa och att det la sig på fjälltopparna...

Fotot tog jag med blixt för att snöflingorna skulle synas.

Fortfarande är det ingen värme men solen är här igen, tack och lov! Detta är faktiskt något som jag har tänkt på i några år, att sommaren har anlänt senare och istället sträckt sig en bit in på hösten. Solen verkar också mycket skarpare och vitare än tidigare, likaså gör månen. Jag tror att detta kanske har att göra med att jordaxeln har flyttat sig. Kanske dags för nya sommar- och vintermånader?

Rönnen blommar!

PS! Blev glad idag när jag hittade ett stort brev med utställningsaffischer från Galleri Utopi. Tusen tack!

Forntida tecken 2

När jag gick över den gamla bron och fick syn på lavarna såg jag tillbaka i hundratals år.
De små hängande lavarna såg ut som trådarna i en gammal utsliten quipu.
Hade de berättat? Hade även dessa människor som gått över,
meddelat sig med varandra?
Vad hade de berättat? 

Appropå pippi

Ja det låter väl helt stolligt men jag bakade igen häromdagen fast det är ett utmärkt sätt att hålla sig på jorden. Den här gången blev det dock inga sötsaker utan istället bakade jag snibbar som är goda att ha med sig på utflykter. Fyllda med till exempel skinka, ost och purjolök eller helt vegetariska är de utmärkta som små luncher, säkert kommer alla barnen ihåg dem. Även dessa blev vegetariska och nu provade jag även att lägga i små bitar av soltorkade tomater. Konstigt nog gillar jag inte att äta när det är nybakat men igår åt jag en och det blev så pass lyckat att de ska få följa med på träffen med väninnorna vid Gärde hällristningar ikväll.

Då, sonen flankerad av två systrar
och bofinken Pilar på huvudet!