Norrskensormen över Fiskåfjället

Kör upp här sa jag till min man där vi kom farande efter vägen. Men den där leder ingenstans svarade han, den svänger bara en liten bit där uppe men sen kommer man inte längre.
Vi var ute till fjälls i det fina vädret för att pimpla!
Jo men jag vill åka opp och kolla svarade jag, vägen kändes rätt.
Jag hade hört att det eventuellt kunde bli lite norrsken på kvällen och jag ville gärna hitta en plats med fri sikt för att kunna fota om det nu skulle bli något! Vägstumpen var inte lång men alldeles rätt, det fanns en mindre led som utgick från den korta vägen rakt mot fjället i norr. Hemma har vi för mycket ljusföroreningar och inte dom vyerna så jag får aldrig till nåt riktigt fint foto. 

På tillbakavägen från fisket for vi opp och ställde bilen, mannen lade sig att vila och somnade tvärt. Precis innan vi åkte hemifrån blev jag efter ett infall tvungen att springa upp och hämta en liten pappväska med Kungsljusfacklorna som jag tillverkade i höstas och tur var väl det, nu hade jag hittat bästa platsen för att locka och vägleda norrskenet in! En uggla kom flygande och satte sig i en gran alldeles nära och undrade nog vad jag höll på med.

Satt och vilade i bilen när jag såg norrskenet visa sig i öster över granskogen, men norrskenet dansade bort i det att jag hastade fram på den snöiga stigen bort mot stativet jag tidigare ställt strategiskt bortanför facklorna. Gick besviken tillbaka till bilen, jag hann ju knappt ut innan det var över.
Men efter en stunds vilande märkte jag att något var på gång igen så jag gick ut och fick upp kameran på stativet (kameran går inte och lämna ute i kylan för då skulle batteriet ta slut alldeles för fort).

Men nu var kameran monterad och klar, vänd mot fjället. Jag stod och spanade ut över himlen. Vilken vacker kväll, totalt vindstilla och med stjärnorna strödda över himlavalvet och så månskärvan därtill!

Hörde hur det började knaka i buskarna intill och jag hoppade rakt opp i luften. För att lugna mig själv började jag sjunga högt och ljudligt, även för att inga nattvandrare skulle komma och störa och oroa mig vid detta speciella tillfälle.
Så uppdagade sig norrskenet i öster igen och efter en stund ringlade det ut sig likt orm! Ormen ringlade sig över himlavalvet och formade sig ett ögonblick som en halo ovanför mig innan det for vidare mot och runt fjället jag stod vänd mot, vägledd av månskärvan som strålade som en stjärna fast mycket starkare! ! Jag tappade hakan!!

Vågade knappt tro på vad jag just hade sett men bilderna i kameran bekräftade! Kände en så stor tacksam- och ödmjukhet inför det jag just hade fått uppleva! Jag säger bara tack, tack och åter tack universum!

PS! På sista fotot med "halon" har jag ökat nivåerna i ett fotobehandlingsprogram för att lättare kunna se då jag hade fel inställningar på kameran när jag tog det!