2 ggr 1 vecka

Jag kan inte hjälpa det men jag kan aldrig sluta att förundras över det vackra i frost, snö och is, speciellt inte som foto-objekt. Ibland går det lite över gränsen över hur tanklöst jag kan bete mig för att få till ett vackert foto, speciellt när jag blir lite för ivrig. Blir det för många tankar samtidigt i hjärnan har jag svårt att koncentrera mig och tänka efter före.
Förra veckan, då hela världen var vit gick jag ut på en frusen myr och råkade snubbla i ojämnheterna. Ramlade framstupa med ena armen lyft upp i luften för att försöka rädda kameran. Det gick bra förutom att jag slog i och skrapade armbågen (och lite snö på kameran).
I lördags var det dags igen då jag fick syn på fina is- och snöformationer ute på sjön. Naturligtvis blev jag tvungen att ta mig dit ut och såg inte att isen sluttade svagt från strandkanten när jag skulle kliva ner. Jag såg säkert ut som Bambi på hal is i försöket att rädda upp situationen men dessutom var isen pudrad med lite snö så det var såphalt!
I ett nafs låg jag helt platt och kunde inte andas eftersom luften totalt gått ur mig. Det ömmade, hade några revben gått av? Vilken tur att jag är lite "vadderad"! Jag undrade om jag ens skulle klara av att ta mig upp för egen maskin igen...
Denna gången slog jag alltså även andra armbågen i försöket att rädda kameran (som ändå hördes slå i med en smäll). Kameran tycks dock ha klarat sig bra efter eskapaderna men själv går jag nu omkring med inte en, utan två rejält ömmande och blånande armbågar!

Ett foto jag tydligen tagit i fallet... :o