I väntans tider

Det är nog bäst att gömma sig bakom vindgardinen
tills den där talghöken har gett sig iväg..

Frostnupet

Igår

Trots att jag var "dagen efter" kände jag att jag var tvungen att åka på "Kaj på höjdas" vernissage på kulturhuset igår.
Vilket visade sig vara rätt.
En stund efter att jag kommit dök ett par upp där mannen (som också är konstnär) visade sig vara bror till Kaj på höjda. Paret som bor i norra delen av Jämtland hade varit med på älgfesten i förrgår kväll!
Det var en magisk kväll, sa mannen. Detsamma tycker jag om Kaj på höjdas bilder, dom är magiska!

Ingen kan måla hästar så som Kaj på höjda kan!

Efter vernissagen var det dags att åka till nästa vernissage ute i Edsåsdalen. Där hade dom ordnat det så att det var en guidad rundvandring där konstnärerna som var närvarande pratade om sina verk.
Uppmuntrande var det när en besökare frågade Anders Nylen vad han använder för kamera och det visade sig att han använt en liten kompaktkamera till flera av fotona.
Det är inte kameran som är det viktiga, svarade han.

När dom så sa att vi skulle gå till mina bilder och att dom ville att jag skulle berätta om dessa fick jag hjärtat i halsgropen.. Men det gick bra, även om det är jobbigt att stå i fokus. För mig är det inte viktigt att synas och framhålla mig själv, jag vill hellre att mina bilder sätter igång tankarna (och att kanske budskapet går fram).

Men, det värmde mitt hjärta att betraktarna tyckte om vad de såg, även om jag var generad.
Svenny Kopp som ställer ut inne på Köjan gillade bilderna och hade gärna sett dem i ännu större format men det är ju en kostnadsfråga.

En hök i talgoxkläder..

I år tänkte jag ligga steget före och visa min goda vilja och hängde därför ut mat till småfåglarna redan innan dom har hunnit komma och knacka på fönsterrutorna.
Det är ont om mat den här perioden och kallt är det.

Det uppskattades verkligen. Så till den milda grad att det till och med uppstår slagsmål ibland.. :o
En speciell talgoxe som är som "herre på täppan" försöker skrämma bort dom andra från maten.
Genom att fälla ut vingarna och se riktigt hemsk och skräckinjagande ut! :)

Mystik & magi

Det känns som bästa spelningen någonsin fast vi bara var tre som spelade igår. Just för att vi var så få så blev det så att jag både trummade, rasslade och dansade under kvällen och trumman var med mig som aldrig förr trots fukten i luften. 

Gästerna var hänförda och det är underbart att kunna bjuda på en upplevelse för alla sinnen. Det marinerade (hemligt recept) och grillade älginnanlåret med tillbehör smälte i munnen!
En trolsk kväll och några vill redan nu boka in sig till nästa år! :)

Det närmar sig

Igår sattes plogkäpparna upp och ikväll är det årets älgfest! Dags att trumma..

Tam tara tam tara tamtamtam.
Bom bombombom, bombombombombom!

Kardinalstjärnvindan

Ja ja det är skitigt här hemma o fönstren är oputsade men..

Underbart att vakna
och möta en igår
outslagen knopp!

I gläntan med den blå björken

Aiaiai, en älg har upptäckt mitt hemliga ställe, gläntan med blå björken.
Det förstår jag av spåren den har lämnat efter sig.

Jag sätter mig ner på "min" stubbe och strax kommer en fågel och sätter sig på en gren och kvittrar uppfordrande så det kanske är bäst att hålla sig på sin vakt..
Detta får mig att tänka på dagen när jag var ute vid sjön och mediterade. När jag för ovanlighetens skull hade en liten bärbar högtalare till mp3n med mig.
Detta bara för att jag inte vill bli överraskad av någon oinbjuden gäst.

När jag skruvade upp volymen till Pink Floyds Shine on.. blev ett par småfåglar väldigt intresserade och kom och satte sig på en sten strax intill. Kände mig nästan som Snövit en stund. Men när jag tog upp kameran för att föreviga stunden flög dom skrämda upp i luften. Svirrade sedan omkring där ovanför.
Och ja, det är så det kanske är, att vissa saker ska man hålla för sig själv!

Mmm så gott det luktar..

I natt var det frost men rödklövern hade klarat sig. Just detta gjorde mig uppmärksam på hur länge sedan det var som jag verkligen har luktat på rödklöver.
Vips förde doften mig tillbaka och gamla sommarminnen dök upp. Som sommarhagar.
Eller som bonden som gick och plöjde med sin ardennerhäst och som jag fick sitta upp på.
Hästen var så bred att jag satt i spagat, liten som jag var.
De nyligen infångade vildhästarna som rusade över ängen som tillhörde slottet.
Den speciella lilla grå ponnyn jag skulle fånga in och tvätta med tvålflingor...

Fullmånekväll

Det finns gånger när jag svär över kameran, när den inte räcker till.
Som i sen eftermiddagssol när minsta lilla ugglan kommer flygandes och landar på en gren 6-7 meter bort. Den nyfikna ugglan som bara är ca.14 cm hög tittar nyfiket och grundligt med sina uggleögonen och undrar vem det är som kommer på stigen. Så liten, bara det gör det svårt att få till en bild.

Sluppit att se hade jag gärna gjort, högen med blåbär, en björnspillning strax nedanför. Mitt på stigen!
Kunde det vara det ugglan ville visa? I så fall så lyckades den. Efteråt gick jag och tittade, lyssnade och var extra uppmärksam, det var många ljud och skuggor i det avtagande ljuset.

Efter stormen

Det har regnat och blåst i flera dagar men ikväll stod jag inte ut längre, jag måste ut!
Lämpligt nog började "After the storm" spelas på mp3n med Mumford & Sons och jag säger då det,
att trots mulet, grått, regn och rusk, den biten får mitt hjärta att smälta!

Blå kobran

Hittade igen ett foto min svägerska tog på mig 2009 vid Nulltjärn.
Det häftiga är att det blå som ser ut som en blå kobra som tittar på mig, inte var något som syntes i kameran vid fototillfället, det såg man först efteråt. Fotot är beskuret för att det skall synas tydligare!

"When souls electrically connect via the heart.. tune and space does not hinder communication."

Nu undrar jag..

Om Mångumman kan ha emigrerat till Norge?
Häromdagen när jag var ute kom en norsk tvåhundrakronorssedel blåsandes fram till mig :o

Den perfekta mannen? del 2

Åhh nej, han liknar Rowan Atkinson!

(fast med kal fläck på bakhuvudet)

 

Oops, tänker han visa snoppen? :o 

Han börjar i alla fall äntligen växa ur burken!

Fortsättning följer..

Idag

Det är ofta det blir som man inte hade tänkt sig..

Efter förra spelningen med trumgruppen bestämde jag mig för att nu får det vara nog.
Jag tycker om att trumma men jag tycker inte om att visa upp mig men vad tror ni... ja igår var jag iväg igen!
Naturligtvis ställer man upp för sina vänner när dom ber om det. Men inte nog med det, snart är det dags igen för årets älgfest!
Ja jag säger då det..

Tidigt efter förra årets upplaga av Konstens Vecka bestämde jag mig för att inte delta i år. Därför åkte jag heller inte på förberedande mötet inför årets som jag var inbjuden till. Tydligen hade dom ändå bestämt att jag skall vara med, vilket jag förstår nu så här i efterhand när jag läst protokollet.
När dom så ringde och bad som allra snällast att jag skulle vara med, -du har ju så mycket material! så gav jag efter.
Så jag har varit hyperstressad nu ett tag (lite mindre nu) för det är inte lång tid kvar och jag kan inte bara slänga ut grejerna. Jag vill presentera det fint så saker måste fixas till, kompletteras och införskaffas!

Idag kände jag mig manglad och dagen efter som jag alltid blir efter en spelning. Bestämde mig för att åka ut och sitta och meditera under solen ett tag då jag behöver krafter.
På vägen ut lyste det alldeles rött från tuvorna jag passerade så naturligtvis var jag också tvungen att plocka lite bär...
Inte så dumt egentligen, ikväll blir det rösti (rårakor), kanske med lite stekt fläsk eller bacon och så förstås, nykokt lingonsylt!

På fjället som syns i bakgrunden, Hottögsfjället, gick jag o yngsta dottern upp en gång. Med oss hade vi Trangiaköket och vi lagade mat där uppe och hade hur mysigt som helst! På samma fjäll för ett par veckor sedan, sköts genom tiderna, Sveriges näst största björn!

Den perfekta mannen? del 1

Föränderligt

Regnbågen som just visade sig
är det samma regnbåge jag såg förra gången?

Jag menar, jag är ju samma person du kanske skymtade nyss
kanske mötte förra gången.

Eller är jag?

Om så bara...

skrivet i vatten; Det skrivna består!

Dags att vila

Tänker mjölkörten och ordnar sina dun till en mjuk kudde...

Spröd, skir och vacker inför vintervilan!

Mångumman

Där jag bodde som liten fanns det inte många människor omkring. Bara några gårdar, några familjer. Men av de få som fanns, fanns det några som var riktigt viktiga i mitt liv, som tant Emma, tant Frida och så Mångumman!
Mångumman hade jag förstås aldrig träffat, inte ens sett skymten av, men tant Frida kunde berätta en del. Tänk att någon kunde vara så osynlig...

Mångumman var en överraskningarnas dam, troligen en god fe och hon förgyllde promenaderna i skogen för mig när vi var ute. Tänk att hon i förväg kunde veta att vi skulle passera just där och lagt en liten godisbit i ett skimrande omslag!
Hemmavid hade hon en egenhet och det var att ibland lägga små presenter till mig och det på skräphögen!!
Bland annat dök detta kort upp där en gång!

Rune var Fridas man och Knorre deras hund!

Vem solpojken var, är ännu ett mysterium!

Om min mångumma fick jag berätta om för barnen när de var små och dom upphörde aldrig att fascineras. Det märkliga var att hon fortfarande gav tecken ifrån sig ibland...

Som en helg när vi hade begett oss ut i skogen för att leta efter lite bär.
Vi gick och vi gick men hittade inga då vi helt plötsligt fick se något, kunde det vara sant...?
En hel hundralapp som låg uppe på toppen av en tuva!

Vi gick hem igen för att festa. Glassen och sylten vi köpte på hemvägen smalt fort i våra magar men ännu denna dag, har jag inte smält överraskningen som låg där mitt i skogen till oss, uppe på en tuva!

~ * ~