Den magiska ön

En av dagarna bestämde jag mig för att åka till ön längst ut!
Tredje ön gillt borde ju vara den bästa tänkte jag, även med tanke på öns namn.

Ska man använda sig av semaforen när man ska tillbaka?, frågade jag matrosen, eftersom jag inte ville bli kvarlämnad därute (ön är inte lika frekventerat besökt som dom andra öarna).
Ja, men vi håller ändå utkik när vi åker förbi, svarade båtsmannen, så du behöver inte vara orolig, vi ska inte glömma bort dig därute!
Puh, jag drog en lättnadens suck!

Semafor

Fälld semafor = Kom och hämta mig!

Den ensliga ön jag kommit till (för ensamvargar) var rent av en helt magisk ö!

Tänk att först gå genom en tunnel, en tunnel av lövträd som ekar och bokar, översållad med vildkaprifol,

tvärsöver ön för att komma till en vik med kristallklart vatten!
Badtemperaturen låg på 20-22 grader och hade en underbar vågig sandbotten!

Flap flap flap var det nästan så det lät vid min vänstra axel när jag kom tillbaka till stranden efter en liten utflykt på klipporna. När jag vred på huvudet och fick syn på den gigantiska fjärilen som precis var på väg att landa på min axel, började jag vifta besinningslöst med händerna i panik.
Trodde först att det var någon slags fågel som var på väg att attackera mig!
Jag blev jätterädd! Vilket var synd. Jättesynd att den överraskade mig så (läs skrämde vettet ur mig) för hade jag sett den innan kanske jag hade blivit lite förberedd och då hade jag kanske kunnat få ett foto på den största fjäril jag någonsin sett i det fria! Som dessutom hade tänkt landa på mig, på min gröna klänning!

Fjärilen var blekt gulvit med svart mönster och större än min handflata. Vingbredden var åtminstone 8-9 cm! Kunde det vara en rymling från fjärilshuset inne i stan, hur den nu hade tagit sig ut till ön längst ut i havsbandet?
(Nu så här i efterhand vet jag att fjärilshuset stängdes för 9 år sedan)

Med mitt enorma viftande lyckades jag i alla fall att skrämma iväg den enorma fjärilen eller den kanske rent av blåstes iväg i vinddraget som blev av mina flaxande händer : /

I långt långsammare mak kom strax en "smaragd" flygande hit och dit genom luften. En skalbagge med vingar som liknade lönnens frön som också fanns på ön. Den gräsgröna guldbaggen (Cetonia aurata) landade försiktigt och mycket lämpligt på en gammal stock, precis där jag hade ställt min ryggsäck.

"Lönnäsor" (lönnfrön)

Hela ön var strösslad med bevingade varelser (inget ställe för yngsta dottern alltså). Mängder av fjärilar i normalare storlek och annat. Det såg fantastiskt ut när massor av fjärilar helt plötsligt virvlade upp i luften då och då och svirrande runt tillsammans, i som det såg ut, någon slags dans...

Påfågelöga

Blåvinge

o en o annan sjöhäst..

o vackra tångruskor

och livsspiralen!

Du förstår varför båtar brukar ankra här?, sa mannen jag mötte.
Ja, sa jag, jag vill inte åka härifrån!!

Jag såg ut som en Buddha i vattenspeglingen där jag senare satt och väntade på båten vid bryggan med semaforen fälld vid min sida. Och sant är det att på den ön hade jag kunnat vara och meditera i en hel evighet!