Det är inte helt lätt att gå stigen jag går. Innan det frusna täcket breds ut för vintervilan har regnandet gjort det mycket sankt och det intensiva växandet under en kort period har gjort att gräset och örterna bitvis når mycket högre än mina 165 centimeter. Det känns som att jag måste forcera en djungel och jag måste kämpa för att ta mig vidare. Men det är också så man kan få vara med om nya upplevelser. Gör man det enkelt för sig blir man fast i det gamla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar