Precis inkommen från en promenad i naturen där jag gick och önskade att jag hade en voltmätare för att se hur mycket jag sänder ut för tillfället. Det rusar och brusar och jag känner mig väldigt ”laddad”, det är faktiskt ganska ansträngande. Detta fick två av mina vänner själva se och uppleva igår när vi inför Konstens vecka skulle ”hänga” några av mina tuschteckningar av nakna kvinnor i rörelse i Edsåsdalen. Vi skulle använda fiberduk som bakgrund och det hade fastnat skräp på duken men det gick absolut inte för mig att försöka plocka bort det. Så fort jag kom nära med mina fingrar studsade det iväg så min väninna fick säga åt mig att bara titta på.
Döm då om min förvåning när jag nu på promenaden helt plötslig hörde ett oväsen och en grupp på 5-6 hönor och en tupp kommer farandes och kacklandes mot mig. Jag pratade med dom en stund och började sedan gå men då följer dom efter mig, hack i häl. Nu stötte jag minsann inte bort någonting… (har höns och tupp någon särskild betydelse? ;) Såg en liten inhägnad som stod vidöppen utanför ett litet hus så jag ledde gruppen dit in. Efter att ha stängt om hönsen hittade jag papper och penna i en liten bod och skrev ett meddelande till ägaren. Man vet ju inte, det kanske var meningen att dom skulle vara frigående men jag hade varit kvar där än om jag inte hade stängt in dom. Att dom ville lämna en sådan fridfull liten plats som också var utrustad med en liten Buddhastaty…
torsdag 27 september 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar