Är dagen då det gick upp för mig hur jag minns vissa utställningar speciellt! Jag har gått på så många fina, trevliga utställningar, många med fantastisk konst och ändå så faller flera av dom till glömska tyvärr. Men sedan finns det vissa som jag bär med mig och som jag aldrig glömmer. Roj Fribergs utställning på Varbergs Fästning i början på 1990 talet var en sådan gång. Jag var inte förberedd på vad jag skulle se, och blev smått chockad då jag kom in i det mörka valvet med det enorma domarskranket och ödesmusik i öronen. Vilken upplevelse! Vodou-utställningen på Världskulturmuséet var en annan. För att inte tala om gången då jag såg den gigantiske trebente Buddhan, av konstnären Zhang Huan, på Pilane gravfält på Tjörn år 2008. Vad är det som gör att jag upplever det så? Kontexten, sammanhanget i en utställning? Ja det är en viktig del men också när jag få uppleva med hela kroppen!
Vissa kommer jag ihåg lite mindre av, men dom finns ändå kvar, som när barnen var små och dom upptäckte att Picasso "också kunde måla vanliga tavlor" som min son, då 6 år, förvånat uttryckte det på Moderna Muséet 1988 : )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar