När vi hälsade på i nord-Norge förra året for han runt som en guttaperkaboll för att plocka fram papper med släkthistoria. Inga problem där inte att hoppa upp på en stol för att nå det som låg högt ovanpå bokhyllorna!
I nästa stund kunde det bära nerför trappan för att komma åt frysen. Smidig som en katt alltså!
Att han dessutom är så klar i huvudet och har namn och årtal på allt... där ligger man i lä!
Jag avundas och beundrar dig farbror Odd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar