Mina "snäckor"

Jag har fått en väldigt fin present av yngsta dottern som jag är så glad över, en tygkasse full med Nyzeeländska symboler. Att slita ut den som handlingskasse är helt uteslutet så jag har funderat och funderat på vad jag skulle använda den till. Tills en dag när jag såg sambandet hur jag ska frakta mitt snäckhorn säkert!
Den efterlängtade snäckan jag till slut fick i min hand (Tack Ingalill!) och som efter grubbel, efterforskningar och hårt arbete (med mina mått mätt) nu äntligen lyckas få ljud ur. Jag har ännu inte lärt mig att göra några toner men det kanske också kommer så småningom...
Fast någon Steve Turre eller Tommy Adolfsson kommer jag nog aldrig att bli. :o

Snäckhorn, snäcktrumpeter eller Conch shell som de heter på engelska används av vissa utländska kustbevakningar för att ljudet färdas så fantastiskt bra över vatten!
Lobatus gigas är den sort jag har men det finns flera andra sorter man kan använda som vindinstrument, bland annat en sort som kallas för "Tritons trumpet"!

Att ljudet färdas bra märkte både jag och min kamrat Kerstin (som filmade klippet (Tack!)) en kväll då vi åkt ut till en strand för att titta på solnedgången. Åreskutan syns längst bort i fjärran!
Ljudet färdades helt otroligt över vattnet. I vågor som i ett slags surround-system från vänster till höger innan det sakta ebbade ut.

 

PS! En gemensam bekant (från Stockholm) har alltid kallat yngsta dottern för snäckan, Tjena snäckan sa han alltid då de möttes!