Varning!

För dig som inte vill läsa om mer elände, sluta läs här!
Men JAG måste skriva av mig!

Har precis blivit färdig med en 25 sidors enkät för smärtrehabiliteringen som jag går på. Det är tredje gången jag gör denna enkät men tack och lov är det den sista för nu efter 1 år är rehabiliteringen slut. Från det att jag fick den i brevlådan har jag 4 dagar på mig innan den skall vara på väg igen och det är inte lätt må jag lova när man har problem med koncentrationssvårigheter.

Vad sägs förresten om dom ledande frågorna där man måste måla in sig i ett hörn? 

Senaste tiden har jag blivit utförsäkrad och jag får inget från arbetslöshetsförsäkringen pga. att jag själv begärt mig tjänstledig från mitt arbete. Tjänstledigheten blev jag tvingad att ta enligt ”systemet”, för att kunna söka jobb och vara till arbetsmarknadens förfogande. Eftersom jag nu är ”arbetsför” igen måste jag åter betala fackavgift. Jag hade en låg sjukersättning innan utförsäkringen men hade i alla fall också en ersättning från AFA tack vare en kollektivförsäkring. Denna försvann förstås också när jag blev utförsäkrad.

Bilen har stått död och insnöad i över en månad när jag äntligen skulle få hjälp med att ta loss och ladda upp batteriet. Jag vet, jag har egentligen inte råd att ha bil och kan inte använda den ofta men vad gör man när man behöver ha hem mat från affären och inte klarar av att bära den? Bilens avgifter har jag betalat med pengar från basbehoven. Batteriet visade sig i alla fall vara sprucket och går inte att använda igen (var få pengar från till ett nytt?), och samma kväll tappade jag ytterligare en plomb som grädde på moset.

Hörde nyligen på radion en kvinna med svår värk efter en bilolycka som oroade sig för att inte kunna betala hyran i juli då hon också skulle bli utförsäkrad. Hennes man eller sambo hade också dryga utgifter för bensinkostnaden till och från sitt arbete. Konstigt nog fick dom inget bostadsbidrag. Får man heller inte någon ersättning efter en bilolycka, är det samma som vid en tågolycka?

Appropå försäkringar, jag fick inget från tågbolagets försäkringsbolag men nog är det konstigt, att jag som till min kollektiva försäkring under många år betalat en tilläggsförsäkring  ”Olycksfall Fritid” (det var min 4.e semesterdag som olyckan skedde) inte heller fick något från denna. Kutymen nu är att man går på det ansvarande bolagets beslut.

Jag missunnar ingen en drägligare tillvaro och i direktsändning fick hon hyresavin riven av radiopratarna och hon slipper nu oroa sig för juli månad.

Men vad gör man när man inte har en axel att luta sig mot?

Och vad har den somriga bilden jag tog vid Storsjöns strand för några år sedan med detta inlägg att göra? Jo jag tänker tillbaka på ljuvliga stunder och försöker och hoppas innerligt att tiderna ska bli ljusare igen, även om det svårt nu!