Min muff

När det är vinter och kallt och man ska spana norrsken blir det ofta kallt om händerna då man står och väntar på att sekunderna ska gå på slutaren. Förvisso har jag ett par fotovantar (jägarvantar) men de är lite klumpiga att ha på sig när man behöver ändra inställningar.

Redan förra året började jag grunna på om jag skulle kunna försöka sy en muff men projektet kändes oöverstigligt för min hjärna att få till så därför lät jag det bero.
Nu i höst när norrskenen började visa sig igen dök tanken åter upp, men hur skulle jag få till det? "
Ett påbörjat arbete är hälften gjort" läste jag en gång och det är så sant som det är sagt! Det har tagit några nätter att försöka reda ut hur jag skulle bära mig åt men resten fick väl lösa sig efter hand tänkte jag.

Gör något motstånd, ja då skall man låta det vara men det här ville verkligen bli!
De små pälsbitarna jag skarvade ihop till en större bit räckte. Den mörkröda sammetsbiten (färgen jag helst ville ha på fodret) räckte också till. Och på första second hand-butiken jag tittade i hittade jag ett tjusigt gardinomtag (bara ett fanns det och det var ju bara ett jag behövde) för en tia.
Och nu så... ja nu är "Norrskens-spanar-muffen" färdig!

En väldigt mjuk, skön och gosig
norrskensspanarmuff!