World Art Day

Satt igår och väntade på en busshållplats när två unga kvinnor också kom dit och vi hejade på varann. Eftersom jag kände igen språket och även kunde uppfatta några ord när de talade sinsemellan frågade jag de om de var från Syrien. Glatt överraskade frågade de hur jag kunde veta det så jag berättade om min korta tid i Damascus.
Men nu kan jag i princip bara räkna på arabiska sa jag och rabblade upp några siffror. Kvinnorna skrattade och sa att till och med uttalet var perfekt. Vi började prata om maten och kulturen. Om Damascus med omgivningar och om platser jag och min familj har besökt.

De berättade att allt är raserat i Syrien vilket var mycket smärtsamt att höra! Av Omayad-mosquen finns inget kvar!
Likaså är Palmyra helt borta!
Platserna finns numer bara i våra minnen, sade en av kvinnorna. Själv har jag också en del foton jag tog när jag bodde där och eftersom det är Världskonstdagen idag känns det passande att visa ett par.
Från ett kulturarv som tillhör(t) oss alla!!

Ett foto på en vacker kvinnostaty, Palmyra museum.

Detalj från Omayadmoskén.

PS! Strax innan bussen kom frågade de vad jag arbetar med och jag berättade hur det ligger till. Vi hade önskat, sade en av kvinnorna, att du hade arbetat på immigrationsbyrån... du som vet och förstår!