En väldigt speciell fullmåne var det den här gången eftersom det även skulle vara blodmåne på grund av månförmörkelse, dock ej synlig för oss nordbor (vi får lov att vänta tills den 28:e september då det upprepas för oss på norra halvklotet)!
Jag spanade och spanade men ingen måne syntes till vilken borde ha synts vid den tiden. Grannen som körde ville åka hem och jag satt bredvid och höll på vrida nacken ur led i mina sista desperata försök att få syn på den. Det kändes så starkt att den var där någonstans...
Bara ett par minuter hemifrån såg jag en liten skärva mörkt orange i molntäcket, solen hade gått ned för länge sedan så det kunde inte alls vara det det berodde! Jag gastade till, där är den ju!!!
Aha, det var alltså därför jag inte hade kunnat upptäcka månen innan eftersom det var så molnigt åt öster!! Snabbt åkte vi till ett ställe som ligger lite högre upp för att kunna se det bättre. Ingen tid, kändes det som att det fanns för att åka hem och hämta stativen som egentligen då skulle behövas (vilket jag nu i efterhand kan konstatera också var rätt).
Ut ur bilen och uppför den lilla kullen och där var den, fullmånen!
Stor och orange över berget!
Det gick alldeles väldigt fort från det att månen gick från mörkt orange tills att den ljusnade och ljusnade allt mer.
Det kändes som en stor gåva att få vara med om och se detta, något som skulle vara helt omöjligt enligt alla artiklar jag läst om ämnet innan! En liten sensation alltså vill jag påstå!
Vilken tur att jag varit så ihärdig i mina försök.. och det på grund av att intuitionen var så stark!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar