Samuel Manta summering

För cirka ett år sedan satt jag och gjorde några små Amigurami, ett japanskt fenomen, med främst virkade men även stickade små figurer och som jag inte riktigt vet vad jag tycker om (för 20 år sedan fanns inget trendigt namn på detta). Att sitta och virka en massa små djur och figurer kan, tycker jag, kännas ganska meningslöst, för vem är dom till för egentligen? Väljer ett litet barn en amigurami framför en färgglad liten leksaksbil eller älva i plast? Trodde inte det, utan de är nog till för "vuxna barn". Men så är det ju också tillfredsställelsen att få skapa något med sina egna händer.

När mellandottern var i 8 års åldern, hjälp det är 18 år sedan!, gjorde jag spindlar i tarantellastorlek till henne och hennes kompis men jag tror dom önskade att dom hade varit levande.

Hade jag nu själv fallit dit!? Nja, nu var det så att jag ändå hade en massa smånystan virkgarner liggandes, så varför inte göra något av det? Kanske skulle något barnbarn komma en dag och tycka att det är roligt att leka med dem? Det är lite häftigt med hemgjort i alla fall!

Eftersom jag nu även är väldigt fascinerad av havet (gillar att snorkla) blev valet av vad jag skulle göra ganska enkelt. Temat blev maritimt. Jag tycker mycket om rockor, dessa nyfikna och till synes intelligenta varelser. Har faktiskt några torkade rockägg som jag har hittat på stranden.
Jag har även varit med om en rocka som simmade fram till mig och kom upp till ytan för att titta på mig med sina vackra ögon!
Så efter en provvirkning av en amigurami på frihand och det blev en liten ljuslila bläckfisk googlade jag och hittade en virkbeskrivning på engelska med en manta, den största av rockorna. Detta använde jag mig av som grund och det blev något av en mantarocka. Yngsta dottern var snäll och tillverkade ögonen åt mig. Tack hjärtat!

Nu ett år senare när barnbarn har hunnit med besök (vi bor väldigt långt ifrån varandra) kan jag säga att det föll väl ut till min häpnad och det lektes och pysslades en del med dessa små.