Jag blir mer och mer fascinerad av onlinespelet World of Warcraft som jag är en hängiven spelare av sedan något år. Verklig mindfulness, ett fantastiskt sätt att koppla av på om man nu håller sig på den nivån.
Vilken nivå man vill hålla det på ja. Jag kommer ihåg en tid när en i min bekantskap ville att jag skulle lära mig spela bridge och jag tyckte det var för avancerat att hålla reda på all taktik och alla turer. Idag förstår jag att om jag jämför det med WoW är bridgespelande ultra-light de la enkelt.
Att spela WoW kan också bl.a. innebära problemlösning, taktik, sorg, konflikthantering och etikettförmedling. Men också massor av glädje! Tillhör man en guild, en "familj" har man också ett visst ansvar för varandra. Förutom alla i mogen ålder som spelar, finns också alla dessa underbara ungdomar man lär känna, även dom som är ett "pain in the ass".
Det är en förmån att få ta del av andras tankar och känslor, ibland känns det som ett slags biktstol. För somliga kanske det också är en av få möjligheter att få kontakt med andra.
Uppleva spännande möten! En kväll "tillbringade jag tillsammans" med en ung man som nyligen doktorerat i filsofi (och precis fått en tjänst på ett universitet i Skottland). Detta var hans sätt att koppla av efter 7 timmars studerande om dagen. Vi gjorde våra uppgifter tillsammans den kvällen och det blev mycket tankar och diskuterande kring Nietzsche.
Ofta speglar också professionen man har i spelet ens egna intressen i verkliga livet.
I min bekantskapskrets har jag ett par som när dom träffades genom spelet bodde i olika länder och numera är förlovade och sammanboende i den här världen.
Man kan alltså även uppleva kärlek!
Är då den "andra världen" ändå virtuell?
Jaha, o då e de väl snart dags för en virtuell förlovning? Eller kör ni virtbröllop direkt?
SvaraRaderaHälsn/G