Vet inte riktigt varifrån jag egentligen har fått det eftersom jag föddes ute i skogen med bara ett par gårdar omkring. Kan jag ha hört det på radion?
Något år senare när man kunde se de svartvita filmerna med Bröderna Marx på tv satt jag som klistrad när Harpo spelade (jo, jag gillade filmerna också).
För några månader sen när jag låg och lyssnade till ett speciellt stycke med Claudia Antonellis harpospel fylldes jag plötsligt av en outsinlig glädje. Och det kändes... jag var så nära ett par gånger att komma ihåg det som var förknippat med stycket, det var så det brände men jag lyckades aldrig tyvärr.
Vad är det för strängar harpan spelar på, är det en vision av himmelriket eller änglalikt eller vad?
Eller kan det rentav vara så att jag en gång i tiden, i ett annat liv själv kan ha upplevt det?
Ett minne som är förenat med glädje som har etsat sig fast, kanske då en gång under 1700-talets slut eller i 1800-talets början i Italien, ett minne som finns kvar i ett cellminne?
Tips! På youtube kan man hitta Claudia Antonellis ljuva musik om ni vill lyssna själva!
