Se begrunda agera!

Undercover in Tibet

En tankeväckande dokumentär gjord av exiltibetanen Tash Despa!

Vacker arkitektur

Mmm, det går faktiskt att finna vacker arkitektur i Åre kommun med. Detta är en detalj från Copperhill Mountain Lodge, hotellet som ligger halvvägs upp till himlen.

Buddhakrubba

En dalahäst med en bindi

talar varken svenska eller hindi

dit vindarna vänder

tankar man sänder

till en värld som vi delar

önskningar som helar

Varför säger man ”Det är tanken som räknas” eller ”Det blir som man tänker…” om inte tanken är en väldigt stark förmåga? Goda tankar och önskningar är något vi kan dela även om vi inte kan tala med varandra.

Karameller som varar

För några år sedan fick jag denna lilla godispåse av en väninna. Små havsslipade glasbitar som hon samlat när hon varit ute på sina strövtåg. Jag njuter av att bara titta på dem men tror att jag har norpat ett par stycken att använda när jag gjorde ett "liv" till en utställning. Ett jättestort spindelnät av naturfiber där jag fogade in slipade glasbitar.

Tänk att man kan bli så glad för så enkla, men dock små skatter!

Inspiration

Jag har inte skrivit på väldigt länge men det beror på att jag antagligen är släkt med nallarna och helst går i ide när det är vinter och mörkt. Jag har även varit på rehabilitering som sträckte sig över 4 veckor och efter det har jag varit totalt slut.

Sist men inte minst har jag även blivit mormor och farmor igen med 6 veckors mellanrum : )

Dagsläget då? Jo jag har börjat på en 20 timmars distanskurs i "Färg, form och inspiration" i regi av Hållands folkhögskola och Östersunds konstskola. Det är fantastiskt roligt och det passar mig alldeles ypperligt som inte är så mobil och att jag kan lägga mig ner och vila precis när jag behöver.

Syftet med kursen är att inspirera till eget skapande och till vidare studier inom textil, konst och design samt naturligtvis att få prova på distansstudier.

En egen slutuppgift ska lämnas in men vad väljer man när det finns så mycket som är intressant? Havsslipade glasbitar eller tecken och symboler? Böneflaggor? Drakar och drivved eller med en färg kanske?

Jag har alltid haft mina perioder, färgperioder och för några år sedan blev jag plötsligt ”hungrig” på rosa. Det var när jag var inne på ett kafé i Östersund tillsammans med en väninna där dom också säljer lite heminredningsdetaljer när jag såg dom bubbelgumsrosa ljusen. Jag har dessförinnan aldrig varit en rosa människa och därmed heller aldrig haft en rosa period. Den dagen var den första.
Naturligtvis, som man använder en stämgaffel för att stämma ett instrument behöver vi också omge oss med vissa färger för att må bra. Olika färger sänder ut olika våglängder.
Precis som med ljud.

Jag vet i alla fall att jag gärna skulle vilja göra ett assemblage av det, ett collageinstallationsfoto.

Vintermagi

Hjälpreda!

Nej, jag har inte börjat med Voodoo.
Men jag har hittat en funktion
för en åttaarmad amiguramibläckfisk.
Det är 6 armar mer än vad jag har!

Samuel Manta summering

För cirka ett år sedan satt jag och gjorde några små Amigurami, ett japanskt fenomen, med främst virkade men även stickade små figurer och som jag inte riktigt vet vad jag tycker om (för 20 år sedan fanns inget trendigt namn på detta). Att sitta och virka en massa små djur och figurer kan, tycker jag, kännas ganska meningslöst, för vem är dom till för egentligen? Väljer ett litet barn en amigurami framför en färgglad liten leksaksbil eller älva i plast? Trodde inte det, utan de är nog till för "vuxna barn". Men så är det ju också tillfredsställelsen att få skapa något med sina egna händer.

När mellandottern var i 8 års åldern, hjälp det är 18 år sedan!, gjorde jag spindlar i tarantellastorlek till henne och hennes kompis men jag tror dom önskade att dom hade varit levande.

Hade jag nu själv fallit dit!? Nja, nu var det så att jag ändå hade en massa smånystan virkgarner liggandes, så varför inte göra något av det? Kanske skulle något barnbarn komma en dag och tycka att det är roligt att leka med dem? Det är lite häftigt med hemgjort i alla fall!

Eftersom jag nu även är väldigt fascinerad av havet (gillar att snorkla) blev valet av vad jag skulle göra ganska enkelt. Temat blev maritimt. Jag tycker mycket om rockor, dessa nyfikna och till synes intelligenta varelser. Har faktiskt några torkade rockägg som jag har hittat på stranden.
Jag har även varit med om en rocka som simmade fram till mig och kom upp till ytan för att titta på mig med sina vackra ögon!
Så efter en provvirkning av en amigurami på frihand och det blev en liten ljuslila bläckfisk googlade jag och hittade en virkbeskrivning på engelska med en manta, den största av rockorna. Detta använde jag mig av som grund och det blev något av en mantarocka. Yngsta dottern var snäll och tillverkade ögonen åt mig. Tack hjärtat!

Nu ett år senare när barnbarn har hunnit med besök (vi bor väldigt långt ifrån varandra) kan jag säga att det föll väl ut till min häpnad och det lektes och pysslades en del med dessa små.

"Pappasockor"

Tänk att det skulle behöva ta så lång tid innan jag ställde mig frågan, och det tack vare en omtänksam svärson; Vem bryr sig om den blivande pappan? Så efter 4 egna barn och kommande barnbarn har jag vänt på kakan, mamman får nog mycket uppmärksamhet ändå, likaså den lilla babyn och stickat till den väntande pappan i stället!

I det här fallet x2 eftersom jag ska bli både farmor o mormor med 2 månaders mellanrum.

Retrolampa

Som jag har längtat efter att kunna ha en trikålampa (tublampa?) som var vanlig under 70 talet fast det har aldrig varit läge eller funnits någon plats för att ha en sådan. Trikån fyndade jag i Fredrikshamn för säkert över 20 år sedan och ringar har jag hittat någon gång då och då under årens lopp. Men var sak har sin tid och nu var tiden mogen när gamla soffan åkte ut och plats gavs som var som klippt och skuren!

Genomslagskraft

Häromdagen genomfördes en stor Räddaskogen aktion "Save the trees" i WoW. Mängder av druider, som kan förvandla sig till träd hade samlats på trappan utanför banken i Dalaran och ledde alla åskådarna med slagrop och dans. Det blev till en stor folkfest fast någon försökte sabotera det hela genom att tända en tändsticka.

Svastikan

Jag tycker att vi härmed ska ta tillbaka "Svastikan", det mångtusenåriga gamla sanskrittecknet för välgång och lycka . Det blir ramaskri i den europeiska kulturen när tecknet dyker upp i andra sammanhang än med tredje rikets som gjorde den till sitt signum och enligt Aftonbladet >> 21/7 2010 fick en Icaaffär i somras ta bort alla sina kalsonger för att de var fyllda med hakkors.

På Jamtlis utställning "Vikingavävar i världsklass" som pågår till 9/1 2011, finns en gammal bonad, "Kyrkåsvävnaden" med mängder av svastikor. Den beräknas ha vävts någon gång mellan 990 och 1160 med C14 metoden.

Låt oss ta tillbaka svastikan för vad den egentligen skall stå för, annars är det faktiskt ett medgivande från oss!

Denna "kvinnosvastika" är till ett av mina flaggprojekt.

En svastika kan peka antingen medurs eller moturs. Nazisttysklands hakkors är snedställt. I flera andra kulturer än den europeiska fortsätter symbolen att användas som ett välgångstecken.

Trevlig artikel i LT

Länstidningen >>

Flower Power

Förra sommaren hittade jag detta tyg på 2x1,20m på ett loppis för 10 eller 20 kronor. Vackert Art Nouveau tryck men färgerna är kanske lite väl häftiga. Köpte det ändå för det väckte minnen från 70 talet.

Då sydde min mamma byxor till mig och mina kompisar på löpande band (tajta!, vi fick springa hem flera gånger per dag för att det skulle lagas där det hade spruckit) i storblommiga mönster med dom mest fantastiska färgkombinationer och enorma tjafs!
Tjafs = jättevidd längst ner på benen.
Inköpen av tygerna till byxorna finansierade vi genom att sälja lotter och det blev ändå pengar över till godis och ridning! Vilken härlig tid! Frihet! Flower Power!
Vi måste ha sett underbara ut där vi fladdrade omkring som enorma färgglada fjärilar till skillnad mot nu, när allt ska gå i grått och i svart och alla måste passa inom ramarna.

Eftersom tygets namn, Nana och tillverkarens A Sanderson Fabric finns tryckt på sidan av tyget sökte jag det för skojs skull på nätet och hittade det! Det tillverkades 1972! Hittade det även på E-bay där en liten, liten bit gått för över 6 pund! Vilket fynd jag gjorde, nu är bara frågan vad jag ska göra med det..

Var går (kultur)gränsen?

Är Östersund lika med Jämtland?

Antagligen om man läser denna artikel i Östersundsposten >>

Artikel

Kul med Länstidningens lilla inlägg om oss >>

"S"

Känner att det är viktigt att skriva om S!
Får inte upp någon träff när jag söker på Google och det var faktiskt så dom hette 1967! I nästa våg, kanske på 80-talet, tror jag dom kallades för "Manicklar", men det kanske också berodde på var man bodde. Förutom att ha dom i långa kedjor och halsband så tävlade man mot varandra genom att bl.a. kasta dom mot en vägg och den som kom närmast vann allihopa!

Från början fanns det bara mellanstora bokstäver, sen kom det stora (o, vad man ville ha!) och pyttesmå. Tänk när dom kom i klara, härliga, genomskinliga färger!
Himmel vad härligt det var när plastbitarna rasslade mot varandra i handen. Dessa har jag hittat billigt på en loppis så nu är jag beredd när nästa våg kommer..

Döskallar o massor av turkosa genomskinliga!

Och så här ser

det ut efter att vi var färdiga med fönstren i VM-husets - Designcenter i Åre.

Flaggor för livet

I morgon inleds Konstens Vecka och idag har jag satt upp mina Darchorflaggor eftersom det idag skulle vara en gynnsam dag enligt Tibetanska kalendern. Bäst är att sätta upp dom en solig morgon med lite vind och se, allt stämde!

Fläktar från väst

Jamtli firade länets 200 års dag igår och brodöser som deltagit i projektet "Vår tids Överhogdalsbonad" var också inbjudna. Vi åkte in två stycken från Åre tillsammans med 2 väninnor. Det blev en lyckad dag med drygt 6000 besökare, musik, mycket att se o göra och härlig stämning! På bilden syns mitt bidrag "Kvinnan" till projektet och till vänster hänger Ann Charlotte Hartmans "Årebild".

Fyra fnissiga flickor i hissen på Jamtli!

(Kanske ska tillägga att speglarna i hissen är som i lustiga huset..)

Min virtuella värld

Jag blir mer och mer fascinerad av onlinespelet World of Warcraft som jag är en hängiven spelare av sedan något år. Verklig mindfulness, ett fantastiskt sätt att koppla av på om man nu håller sig på den nivån.

Vilken nivå man vill hålla det på ja. Jag kommer ihåg en tid när en i min bekantskap ville att jag skulle lära mig spela bridge och jag tyckte det var för avancerat att hålla reda på all taktik och alla turer. Idag förstår jag att om jag jämför det med WoW är bridgespelande ultra-light de la enkelt.

Att spela WoW kan också bl.a. innebära problemlösning, taktik, sorg, konflikthantering och etikettförmedling. Men också massor av glädje! Tillhör man en guild, en "familj" har man också ett visst ansvar för varandra. Förutom alla i mogen ålder som spelar, finns också alla dessa underbara ungdomar man lär känna, även dom som är ett "pain in the ass".

Det är en förmån att få ta del av andras tankar och känslor, ibland känns det som ett slags biktstol. För somliga kanske det också är en av få möjligheter att få kontakt med andra.

Uppleva spännande möten! En kväll "tillbringade jag tillsammans" med en ung man som nyligen doktorerat i filsofi (och precis fått en tjänst på ett universitet i Skottland). Detta var hans sätt att koppla av efter 7 timmars studerande om dagen. Vi gjorde våra uppgifter tillsammans den kvällen och det blev mycket tankar och diskuterande kring Nietzsche.

Ofta speglar också professionen man har i spelet ens egna intressen i verkliga livet.

I min bekantskapskrets har jag ett par som när dom träffades genom spelet bodde i olika länder och numera är förlovade och sammanboende i den här världen.

Man kan alltså även uppleva kärlek!

Är då den "andra världen" ändå virtuell?

Vidareutveckling?

I ett tidigare inlägg funderade jag på om man kan skriva visuellt? Efter gårdagens besök på Byhuset där en av utställningarna visade citattavlor med inramade grafiskt designade ord började jag tänka på detta igen. Efter flera timmars funderande och lite jobb i photoshop har jag nu här kanske ytterligare ett exempel...

Storstadskänsla!

Igår fick jag följa med till en stipendieutdelning på Härke konstcentrum och efter att ha sett lite och hört stipendiaten Christina Langert tala om sitt arbete och sina tankar kändes det väldigt rätt att det var just hon som har fått det. Jag ser fram emot hennes utställning hösten 2011.

Tidigare på morgonen hade jag på webben läst en av Öp:s kulturartiklar "Nu är konstsommaren här", om Byhuset på Rödön som jag berättade om för min väninna när vi var på väg mot Frösön. Eftersom vi hade lite tid över stannade vi till.

Vilken överraskning, tänk att en stor granhäck kan vara en skiljelinje för känslan mellan of side och storstad, hela atmosfären andades något som jag inte förut har känt här uppe i Jämtland!

Galleri och trevligt krogkafé, mysig designbutik och en stor härlig trädgård. Det enda som skiljer sig från storstad är öppenheten bland personalen som varken är "hopknuten" eller sönderstressad.

Ett besök rekommenderas!

Byhuset

Näringsrikt!

Det var en otrolig dag på Jamtli igår med mängder av människor som kom från när och fjärran för att se dom fantastiska utställningarna (det talades både norska och amerikanska förutom svenska). Så idag var det tänkt att det skulle bli en vilodag förutom möjligtvis lite städning, skötseln av hemmet har legat i träda ett tag.

Men då ringde telefonen i morse, det är ju sommarsolståndet idag, så då var det bara att tänka om och nu är en banan och chokladpaj bakad, trumman framplockad och ikväll bär det iväg till Gärde och hällristningarna där..

Kultur = liv!

Att levande kultur är livsviktigt är tyvärr inte alla av naturen medvetna om (eller om det är förnuftet som inte får råda?). Saker kan bara bekräftas om det finns svart på vitt, som jag har skrivit om i ett tidigre inlägg >>

Åre kommun har nyligen deltagit i projektet "Kultur är hälsa" och det är synd att dom inte har kommit till steg 3, att införliva kultur i verksamheten innan denna drastiska handling har genomförts som Länstidningen skriver om.

Opera omnia (Samlade verk)

Igår var jag till Östersund och Jamtli för förhandsvisning av vår tids Överhogdalsbonad och det var en fantastisk syn man möttes av! Det färdigmonterade broderiet med 81 olika bilder låg upplagt till beskådning innan det skall hängas upp till utställningen. Förutom alla brodöser var journalister, kameror och svt där för att titta, filma och fota det hela.
Ungefär i mitten av det hela ca. 40 m långa verket låg min del "Kvinnan och andligheten".

Jag synade min skapelse och fick hjärtat i halsropen för det såg uppsprättat ut på några ställen? Inte färdigsytt!, kunde jag ha missat något ändå fast jag tyckte att jag var så noggrann?

Ve och elände, hade jag lämnat in arbetet ofärdigt? Jag vet ju att jag ofta snurrar till det, men detta..

Nästa knäppa tanke var, att kan någon ha behövt mera gult garn och tagit lite från mig?

Jag är själaglad för att min hjärna denna gång "broderade ihop trådarna" till vad som var fel, min namnteckning syntes ju inte heller! Min bild var monterad med avigsidan utåt!

Detta kommer nu att ordnas och det fantastiska i det hela är att jag fick beröm flera gånger för att jag måste vara en fantastisk brodös när man till och med kunde ha avigsidan utåt. Jag som aldrig har broderat förut!

Eller som jag skrev i ett tidigare inlägg; Jag är mäkta nöjd att jag vågade vara med på detta, för jag är inte någon brodös, har aldrig varit och kommer säkert aldrig att bli.

Vilken tur att jag åkte in till förhandsvisningen!

PS! I utställningskatalogen är bilden också felvänd, men där spelar det inte någon roll eftersom stygnen ändå inte syns!

Orten kommunen och vägverket glömde!

Järpen, tillika huvudort i Åre kommun! Till konstens vecka 2010 skulle jag vilja samla ihop alla trasmattor som går att uppbringa och lägga ut dom för att sätta fokus på att det ser illa ut!
Det ger inte något bra intryck på dom som kommer utifrån och själv blir man heller inte så glad...

Glädje är..

när en ny trumma ser dagens ljus!

Heureka!

Märker att det har blivit många engelska titlar på mina blogginlägg det senaste, men det ena ger det andra och så har det fallit sig så.
Nu har jag ytterligare ett på gång!
När jag är ute och promenerar får jag ofta syn på rostiga föremål och andra små saker som kan vara bra att ha. Jag tycker dessa föremål kan vara mycket vackra och berätta om en annan tid. Idag kom jag på det, en skulptur, ett verk med arbetsnamnet "Found"!
Tänk om jag skulle se vad jag hittar på ett år och föra ihop dessa komponenter? Eller ta och samla ihop dom rostiga föremål jag redan har, gamla handsmidda spikar och saker jag inte ens vet namnet på. Vad skulle inte det kunna bli?